Finns det utrymme för politik? Tidölaget går från klarhet till klarhet. Alla löften och alla utfästelser inför valet stämmer exakt med vad Liberalernas starke man (?) Johan Pehrson så väl uttryckte med sina egna ord. ”Före valet säger man en sak, men efter valet gäller någonting annat”. Jag är inte helt säker på vad han exakt sa, men andemeningen kunde inte missförstås.
Dålig fantasi eller enfaldigt naiva? Har vi medborgare dålig fantasi eller är vi bara enfaldigt naiva när vi ger staten närmast total insyn i våra liv?
När väderspänningar styr politiska beslut… Läser i Expressen om att det är en myt att SD styr Sverige. För en gångs skull är jag benägen att till del hålla med eftersom SD troligen inte styr Sverige, men de har en överdriven påverkan på övriga regeringspartier som gör att Sverige styrs av vindkänsliga partier som oftast följer minsta motståndets lag. Det finns således ingen stringens eller röd tråd utan besluten fattas på magkänslor som är lika flyktiga som väderspänningar.
Högern: ett siffertrixande gäng Tidögänget är ett siffertrixande gäng som helt saknar både omdöme och förmåga att analysera utredningsresultat och statistik. För dem är siffror något nödvändigt ont som liknar jordgubbsförsäljarens argument och förklaring till hans goda lönsamhet.
Allt har sitt pris Allt har sitt pris och allt (nästan allt) går att köpa för pengar. Inte heller behöver det bli så dyrt. Några uns av stolthet eller frånvaro av respekt är allt som behövs. Om de köpslående saknar respekt, likt Jimmie ”Trump” Åkesson och den andra kontrahenten saknar stolthet, likt vår statsminister, är utgången given.
No go-zoner och vad de innebär Jag lyssnade på riksdagsdebatten om så kallade no go-zoner. Tidögänget var uppenbart för dessa zoner trots att remissinstanserna var mycket skeptiska. Men så intog Martin Melin talarstolen.
Det svenska monstret Socialdemokraterna satte konturerna och Tidö-regeringen gör nu sitt yttersta för att fullfölja mardrömmen om det svenska monstret. Polisstaten.
Nå, viker du ner dig? Det tog inte lång tid efter att skuggregeringen och dess marionetter tillträtt för de fascistiska tendenserna att normaliseras i Sverige. Det är just det som är så skrämmande med Sverige, hur snabbt och omärkligt något som var helt otänkbart för några år sedan, plötsligt är självklart och accepteras utan vidare diskussion.
Vem blir värst och vad väntar oss? Tävlingen om vem som kan ta i värst mot gängkriminaliteten pågår för fullt. Övrig brottslighet, som kvinnor som mördas i sina hem, lämnas därhän. Det är ju det gamla vanliga. Därtill handlar det ju alltför ofta om vanliga vita svenskar som begår dessa brott. Nej, nu handlar tävlingen om vem som kan ta i värst mot förortsgängen.
