En avskydd man Måndagen den 12 augusti 1963 var varm, och Kerstin Blomqvist stod vid det öppna fönstret och såg ut över Tengdahlsparken. Vid trappan ner mot lekplatsen stod en man och en liten flicka i gul tröja, och deras röster nådde svagt upp till Kerstin utan att hon till en början kunde uppfatta orden. Det såg ut som om flickan gjorde motstånd och som om mannen började dra i henne. Hon skrek ”jag vill gå hem”. En och en halv timme senare hittas hennes blodiga och sönderslagna lik i en sänka i Vitabergsparken.
Kärlek och mord En ljum och stilla aprilkväll ledde fjortonåriga Christina Svalfors sin cykel genom villaområdet i Spånga. I trädgårdarna vajade de ännu kala grenarna lätt för nattbrisen, och fönstren kastade ljusrektanglar över knotiga fruktträd och spretande snår. I den lilla rödmålade trävillan i gatans början högg någon ved, gissade Christina. I själva verket var det monotont rytmiska dunkandet ljudet av ett bordsben som slogs mot en människokropp.
Den sorglige spionen Tjänstemannen vid franska ambassadens passavdelning stirrade misstroget på mannen på andra sidan bordet. En äldre herre som på fullt allvar erbjudit ett sammelsurium av värdelösa upplysningar hämtade ur reklambroschyrer och tidningsurklipp. Hade fransmannen inte känt till den andre och vetat att han kom från en förmögen och inflytelserik Djursholmsfamilj skulle han tagit det hela för ett grovt skämt. Det var den sämsta och mest amatörmässiga spion han någonsin stött på.
