Idyller eller no go-zoner?

I två artiklar har Nina Silventoinen och jag tittat närmare på antalet anmälda brott i olika stadsdelar inom Stockholms kommun. Vi har konstaterat att det är väldigt många fler brott, tusentals fler, som anmäls varje år på Norrmalm och Södermalm än det är i Tensta och Rinkeby. En del har ifrågasatt våra artiklar för att de inte för sitt liv vill att det ska vara så. Medan andra på mer saklig grund har ifrågasatt våra slutsatser. Och det är vad den här krönikan ska handla om.

Något är ruttet

Det är något ruttet i affären Mona Sahlin och livvakten. Något riktigt genomruttet och med starka politiska förtecken. När nu de juridiska turerna kanske är över, är frågan vad det var för internationellt toppjobb inom Förenta Nationerna som väntade för paret och därtill med tillhörande miljonlöner. Just det har ju livvakten sagt i polisförhören. Om han talade sanning i förhören är det tydligt att det redan fanns ett löfte om ett framtida FN-jobb för Mona Sahlin.

Det kan inte vara brottsligt att be om hjälp

Som jurist är det min uppgift att stå upp för rättsstaten i alla lägen. Med det sagt kan jag inte bara se på när våra lagstiftande politiker dras med i populistiska vindar och föreslår lagar som går tvärt emot vad den moderna rättsstaten står för. Vi ser diskussionerna om tiggeriförbud i Sverige och vi ser hur franska diskriminerande lagregler har föranlett poliser att lägga sina resurser på att förnedra muslimska kvinnor på stränderna (burkini-förbud) istället för att faktiskt arbeta med säkerhet och att bekämpa terror.