”En dödad kvinna resulterar ofta i en notis som är mindre än den åtföljande dödsannonsen” Under många år har våld mot kvinnor i nära relation fått pågå utan några större polisiära insatser. Detta är i det stora hela ett manligt problem eftersom det är männen som står för våldet och männens kamrater som står för osynliggörandet. Att blunda för kompisens hantering av ”sin” kvinna är ingen ny företeelse utan har pågått i många år.
Kvinnan är och skall vara oslagbar Jag ser i bladet att Centern och många med dom vill satsa hundra miljoner kronor till Kvinnojourer. Kvinnojourer hjälper varje år många kvinnor från en akut hotfull situation. Att satsa miljoner på kvinnojourer är ingen engångsföreteelse utan har pågått i många år. Kvinnojourer kan vara kvinnans sista chans och satsningen är behjärtansvärd – men är det inte dags snart att se var problemet ligger?
Veckans konfrontation Varför slog du inte ihjäl henne? Jag hör på nyheter och jag läser nyhetssidor och just nu är våld mot kvinnor på tapeten. Jag förstår inte hur detta kan vara så frekvent och hur detta kan ha fått fortgå så länge utan att vi män reagerat. Från barnsben fick jag lära mig att man inte slår en flicka/kvinna.
Att kvälja dom När jag gick på polisskolan fick jag lära mig att som polis inte kvälja dom eller, på svenska, ifrågasätta eller klaga på en dom. Fram till år 1948 var det böter på att kvälja dom och när jag började polisskolan femton år senare var det fortfarande opassande att klaga eller ifrågasätta en dom. Ibland är det dock nästan omöjligt att inte klaga på en dom som blivit alltför upprörande.
Tänk nytt – gör tvärtom Walter Benjamin, Baudelaire och alkohol. Alla är som asplöv. Vinden viner, ruskar lövverken. Det rasslar. Det prasslar. Inget är sig likt. Sinnena far iväg. Ingen förblir oberörd. ”Gör tvärtom”, tänker jag. I stället för att äta, dricka, svälla, expandera – reducera.
”Några hjärndöda poliser” När jag jobbade som polis var vår devis att ”skydda, hjälpa och ställa tillrätta”. Idag verkar inget av denna känsla finnas kvar när man läser vad som sker i samhället. Läser några häpnadsväckande historier i tidningarna och det ser ut som om målsägare och efterlevande i allt större utsträckning får ta ansvar både för polisens och åklagarens roll.
Veckans värsta Kvinnomisshandlaren ”har tvingats till ett stillsamt hemmaliv” Skådespelaren som misshandlade Josefin Nilsson såväl fysiskt som psykiskt fick nedsatt straff i hovrätten och slapp fängelse bland annat för att han, som det står i domen, på grund av uppmärksamheten "har tvingats till ett stillsamt hemmaliv". Ska vi alltså tycka synd om honom?
Öppet brev till Jossans gärningsman Knappt någon går väl oberörd efter att ha sett dokumentären om Josefin Nilsson, utom möjligen gärningsmannen själv, som enligt Expressen kommenterar dokumentären med att, "nu finns det en hel kvinnoorganisation som kan tänka sig bli upprörda över det här. Det finns ingen rättegång eller någon som skulle ta upp det här. Människan är dessutom död och kan inte höras".
Därför blir många våldtäktsanmälningar nedlagda Allt för många våldtäktsanmälningar blir liggande allt för lång tid hos polisen innan de utreds. Det är oförsvarbart. Men att en del våldtäktsanmälningar blir nedlagda efter polisutredning behöver varken innebära att polisen har lågprioriterat dessa fall eller gjort en dålig utredning. Det kan helt enkelt handla om att polisens utredare, eller åklagaren, kommer fram till att det inte finns något att gå på som håller för åtal.
Det får inte vara så! ”Det får inte vara så att innerstaden är farligare än de förorter där det bor en massa invandrare”. Så kan man sammanfatta mängder av mejl och kommentarer till vår artikel om de farligaste stadsdelarna i Stockholm (se länk nedan). Men så är det. Statistiken är glasklar. ”Men ni tog inte med stenkastningen mot blåljuspersonalen”, skrev en. Men visst gjorde vi det. Och så där fortsatte det.
Osäkrad dator Ministrar som gömmer sig bakom sina barn med snack om att de tagit illa vid sig, när de gjort bort sig och måste avgå, får mig att osäkra datorn.
Män som hatar Det är en vanlig berättelse. Jag har hört den massor av gånger. Jag känner mig bakbunden varje gång. Känner mig maktlös.
Gubbslem och surfittor Var tid har sina ord och uttryck. En dag, som nog inte ligger så långt fram, kommer vi sannolikt att fråga oss vad det var som egentligen hände med orden och dess betydelse i början av 2000-talet?
Att döda ett barn Natten till julafton 1948 fick Inger och Leif en dotter. Det var ingen drömstart på ett nytt liv. Inger var arbetslös, och Leif ville varken veta av henne eller dottern. Tre dagar senare fann två skolpojkar det lilla barnliket flytande i Årstavikens iskalla vatten.
Knutby del 2: Sara och de svarta änkorna Sara Svensson var en gladlynt flicka från Småland. Men en dag värvades hon av en resepredikant, Åsa Waldau, till en religiös sekt. Några år senare var Sara helt nedbruten och åtalad för mord. Hur kunde det ske?
