Glömda mord och andra försvunna brott Mördare, spioner, tjuvar, smugglare och mordbrännare finns det gott om i Stockholms många gånger mörka historia. Några av dem blev rikskändisar, andra blänkte till i någon notis för att sedan för alltid försvinna ur det allmänna medvetandet. Para§rafs medarbetare Petter Inedahl har kommit ut med en ny bok. Den här gången om glömda mord och andra försvunna brott.
En blodig norgehistoria På parkbänken låg en man och mumlade. Det dröjde åtskilliga minuter innan hon upptäckte att mumlandet snarare var ett jämrande och att den pöl under bänken hon först trott vara utspillt vin i själva verket var blod.
Galgbacken I en liten park mellan de ljusrappade funkishusen i Hammarbyhöjden leker barnen bland skuggande träd och filosoferande hundägare. Här ligger också Stockholms sista offentliga avrättningsplats där märkliga saker sägs ske om nätterna.
Väck mig inte! Det kan synas som om polisverksamheten var lättsammare och lindrigare för drygt 50 år sedan än idag och det var den kanske, i vart fall de flesta nätterna. De som hade det lindrigast var vakthavande befäl som hade en egen sovalkov i ett rum bakom tjänstgöringsrummet.
Två gäng – en värdetransport I slutet av 1980-talet gjorde en moderatpolitiker, Rolf, i Malmö sig känd som en ivrig förespråkare av strängare straff. Mycket strängare straff. Ännu mer känd blev han när han själv begick ett rån mot en bank i Malmö. Enligt rykten hade Rolf under rånet skrikit ”Saddam, Saddam”.
Huvudskalleplatsen En enslig gård bortom den brusande trafiken på länsväg 280. Och bara några meter därifrån en gammal avrättningsplats med skuggorna av dem vars huvuden föll för bödelns bila.
Tortyrmordet Mord sker av många anledningar. Hat, svartsjuka, penningbegär eller helt enkelt bara av dåligt ölsinne hör till de vanligare. Att någon mördas för nöjes skull är tack och lov extremt sällsynt.
Kapten Örtenblad trampar snett De bägge civilklädda männen på restaurang Carlton, som inte är riktigt så civila deras diskreta kostymer och grälla slipsar låter ana, heter Artur Örtenblad, kapten i reserven på A1, Kungliga Svea Artilleriregemente, och major Frantisek Nemec, militärattaché vid tjeckoslovakiska legationen. Ett par bord därifrån sitter säkerhetspolisen och följer deras förehavanden med vaksamma ögon. Det handlar om lätta pengar, sprit och kvinnor. Och landsförräderi.
Gissa vad jag gjort? Gissa vad jag har gjort, sa rösten i telefonen, men trots att hon fick onda aningar kunde Harriet inte gissa. Inte på långa vägar. Och tur var det.
