Hög tid att avgå Ebba Busch I opposition gjorde sig Ebba Busch känd för att ofta vara skarpare än någon annan partiledare när hon angrep andra partier. Men det är en sak att vara allmänt skarp i käften – men något helt annat att sitta i regeringen och ha ansvar för energifrågorna. Då går det inte att som Ebba Busch radda upp misslyckanden.
Tre månader med en ny regering som lovade runt men håller tunt Alla de löften som föregick valet tillsammans med den enighet som påstods föreligga, skulle ge en ovanligt kraftfull regering som omgående skulle sätta sina spår. Jo pyttsan, hur blev det?
Vad är du beredd att betala för energi? Energi är något svårdefinierbart. Energi används i många sammanhang. Inte enbart som arbete för sådant som vi inte vill eller kan göra med muskelkraft, utan också som ord i inte minst många sportsammanhang. Allt tycks vara energi. I alla fall för en energinörd som lägger märke till det.
Ebba Busch och de kristna värderingarna Riksdagens kristna inslag går från klarhet till klarhet och varje gång hon visar sig eller framträder blir det uppenbart att hon tappat sina kristna värderingar och glömt tio Guds bud. Hon håller sig inte för god för att lura och bedra eller ens förtala.
Det här med att försöka regera… Stackars Kristersson. Han har det inte lätt och ibland undrar jag om inte en beskäftig Sverigedemokrat kunde upplysa honom om att han faktiskt är statsminister i Sverige. Hur konstigt det än låter och hur lite han har att säga till om så är han faktiskt statsminister. Av detta märks dock ingenting i debatter och uttalanden.
Undrar hur Kristersson, Busch och Pehrson känner sig nu? Under hela valrörelsen har de hängt upp sin politik där de utgått från att Åkesson och SD ska vara deras rättesnöre och hjälplina. De har likt marionetter överlämnat all styrsel, alla beslut och all makt åt sin herde Jimmie.
Klimatet, bilen, biffen och bostaden Inflation. Åtstramning. Bidrag. Ursäkter? Frågorna hopar sig när man ser den blåbruna regeringens agerande på klimatområdet. Men inte bara där, utan även när det gäller den finansiella politiken och landsbygden.
April, april! Kristersson lurar dig vart han vill Grattis svenskar, nu står vi inför första november och Ulf Kristerssons utlovade elkostnadsskydd är på plats. Så här lät det innan valet: ”Idag har jag pratat med partiledarna i de tre andra partierna på min sida och nu är vi helt överens. Om det blir maktskifte och en ny regering efter valet, så KOMMER (uttalat med emfas) vi att införa ett högkostnadsskydd för företag och hushåll mot de extremt höga elpriserna redan den första november.”
Sverige – ett land där hämndlystnad och godtycke bestämmer Nu har SD fått sitt sagt i Tidöavtalet och bäst syns detta i kapitlet om Brott och Brottsbekämpningen. Till dessa förslag har de tre marionetterna Kristersson, Pehrson och Busch gett sin välsignelse och stöttning. Det första som slår mig är hur SD ska kunna få ihop tillräckligt många partimedlemmar som är på fri fot.
När ”liberaler” jublar över sin egen undergång Det var något som skavde med de dansande miljöpartisterna. Jag pratar om valvakan och bilderna som visade segerrusiga miljöpartister efter att valundersökningen pekat mot 5,8% för partiet och en fortsatt rödgrön regering.
Sverigedemokraterna och vitboksbluffen Hur kunde SD ge sig in på att försöka mörka att deras så kallade ”forskare” skulle framstå som en objektiv obunden forskare och plita ihop SD:s historia i form av en vitbok, när han hade varit medlem i SD? Många politiker, samhällsdebattörer och journalister har uttryckt sin förvåning över det här – trots att det finns en fullt rimlig förklaring.
Bland högerextremister är de ensamma galningarna inte ensamma Mordet i Almedalen var inte bara ett vansinnesdåd utfört av en ensam galning som råkade vara högerextremist. Det var ett dåd utfört av en människa som radikaliserats in i en högerextrem föreställningsvärld där människor som vill göra gott mot andra angrips som ”godhetsknarkare” och ”saft och bullar-liberaler”. Mordet visar oss den högerpopulistiska retorikens slutstation.
Almedalen, nästa regering och den vuxne Med stor förväntan har jag följt dagarna i Almedalen. Med ännu större förväntan har jag försökt urskilja de olika regeringsalternativen där den nuvarande röran näppeligen kan få fortgå. Orsak till denna röra får nog tillskrivas stelbenta och envisa politiker som ritar röda linjer både hit och dit och som därigenom skapar ohållbara situationer.
Är verkligen det kommande valet helt livsavgörande? Äntligen valår och nu duggar valkompasserna tätt. En av de som duggar som allra tätast är förstås Marcus Oscarsson - TV4:s egna politiska orakel. Det är naturligtvis något som måste balanseras med en mer spiknykter kompass.
När ska vi vägra lyda order? Politiker menar vad de säger. Annars vore det väl konstigt. När president Trump i valkampanjen 2020 påstod att valet var riggat om han förlorade, då skrattade vissa. Men Kapitolium stormades. När Jimmie Åkesson talar om att sätta in militär i förorten och Ebba Busch om att Polisen borde skjuta skarpt mot civila, då menar de rimligtvis vad de säger.
