Möjlighet till det obefintliga Inom Kriminalvården flyttar man mycket. Fångarna flyttar ofta, med eller emot sin egen vilja. Kriminalvården bestämmer och inte sällan stämmer det allmänna snacket om att få se sitt land med grå transport.
Hårdare straff för sakens egen skull? Det är valår, vilket också innebär att politikerna tävlar om vem som driver den hårdaste linjen mot brottsligheten. Alla utom ett riksdagsparti vill höja straffen. Men varför? Sedan 2006 har antalet som sitter i fängelse sjunkit med tusen intagna, ändå har inte den generella brottsnivån i samhället stigit.
Dömdes till döden för otrohet Bondhustrun Ingeborg Jonsdotter var en sexuellt frustrerad kvinna som inte fick sina lustar tillfredsställda av sin make, därför var hon otrogen och för detta dömdes hon till döden. Under 1600-talet var otrohet, eller hor som det då kallades, tillräckligt för att dömas till döden. Utomäktenskapliga sexuella relationer ansågs nämligen vara en stor samhällsfara eftersom det var en stor synd och kunde därmed leda till vrede från den gudomliga makten.
”Hittills har hon inte blivit dömd för våldsbrott” Idag har jag varit på videokonferens med Kriminalvårdsstyrelsen. Inget sensationellt med det. Sammanträdet handlade om underlag för mina kommande permissioner. För en tant som jag, med min digra kriminalvårdsakt känns det enbart som ett spel för gallerierna. Det har gjorts en utredning av säkerhetsriskerna för min person. Hög risk för återfall i brott förstås, men de har inga förslag om hur den saken skulle kunna ändras.
Saft och alkoholtvål = fängelsefylla I fängelset stöter man på alla sorters personer. Olika kulturer blandas friskt, likaså olika preferenser för mat och dryck. Men ibland blir det lite väl konstigt, exempelvis la en fånge alltid apelsinmarmelad i sitt te. Eller vad sägs om en alkogeldrink?
Nu är jag övertygad om att kokainet var placerat När jag första gången hörde en av advokaterna i den stora kokainrättegången antyda att nio kilo kokain kunde ha placerats i ensamseglaren Mauritz Anderssons båt Gloria i Göteborg, för att därmed få målet till Sverige, var jag skeptisk. Skulle svensk polis och svenska åklagare vara inblandade i den här typen av placering av "bevis"? Det var en tanke som var svår att ta in. Men vi har grävt vidare.
Rosafärgat kvasirättvisetänk Det händer inte mycket här på Riksmottagningen. Här ska fången utredas och den fortsatta verkställigheten ska planeras. Meningen är att det ska motverka de värsta skadorna av fängelsevistelsen, liksom förhoppningen ska finnas att den missanpassade ska ha möjlighet att ”komma tillbaka” till samhället. Även de – som nog är flertalet – aldrig varit särskilt väl inkorporerade där.
Pennor utgör en säkerhetsrisk Av Ricard Nilsson och Nina Silventoinen En fånge på Hällbyanstalten ansökte om att få inneha privata blyertspennor, men detta avslogs med hänsyn till att det ansågs vara en säkerhetsrisk. Internen ansökte bland annat om att få inneha färgade blyertspennor för att dels använda vid fritidssysselsättningen och dels i frigivningsföreberedande syfte.
Anstalten Tidaholm prioriterar barnen Det är inte ofta mina krönikor innehåller positiva omdömen om Kriminalvården. Men denna gång vill jag hylla en välfungerande barnombudsmansverksamhet på Tidaholmsanstalten. Även om jag försöker vara nyanserad och någorlunda objektiv när jag skriver så färgas naturligtvis mina texter av över 14 år i fängelse.
Erotikens vänner på Tynningö Sommar, sol och skärgård. Och porr, sprit och skjutvapen. Klockan är strax efter tio på förmiddagen torsdagen den 15 juli 1954, och David Pelz promenerar i solen längs Lagnö brygga med ett metspö under armen. Han gör sitt bästa för att se avslappnad ut, men den hastiga gången och de ideliga blickarna på klockan talar ett annat språk. I två bilar en bit upp i backen sitter civilklädda poliser och betraktar hans rastlösa vandring.
Ropen skalla – hårdare straff åt alla! Marcus Birro skriver I Expressen att livstid ska vara just livstid och inget annat. Så var det i Sverige för drygt hundra år sedan. Idag är det bara Sverigedemokraterna som står för en sådan inriktning. Men vad populisten Birro anser kan man kanske rycka på axlarna åt. Det är värre när en medlem av Advokatsamfundet framför liknande ståndpunkter.
Bödeln som dömdes till döden Mikael Reissuer var bödel i Stockholm under 15 år, men att han själv skulle bli föremål för sin efterträdares bila, kunde ingen ana. Bödel, eller skarprättare, var ett skamfyllt yrke och övriga samhällsinvånare såg ofta med avsmak på den som verkställde statens yttersta straff. Just därför var det oftast dödsdömda män som fick en chans till benådning om de var villiga att ta över jobbet som bödel.
Ja – visst var det våldtäkt Först vill tydligen en 15-årig flicka bli utsatt för vaginala och orala samlag av ett gäng killar som hon inte känner och inte ens vet namnen på, enligt hovrätten. Sedan hittas hon av förbipasserande utanför huset storgråtande och ropande på hjälp. Hovrätten har kanske uppfattningen att så där underliga är de där människorna som befolkar förorterna?
Tingsrätten dömde i ett redan utrett och avdömt fall Det stora kokainmålet i Svea hovrätt mot Jonas Falk med flera fortsätter och framstår alltmer som en cirkus. I dagens förhandlingar visade det sig att åklagarna försöker få några av de åtalade dömda för en narkotikasmuggling som redan är utredd och avdömd i USA, och där polis och åklagare inte har ett enda spår av någon svensk medverkan.
Det råa barnvagnsrånet För ett par månader sedan spreds nyheten att en gravid kvinna vid ett rånförsök hade sparkats i magen och att gärningsmannen även hade sparkat omkull en barnvagn i vilken kvinnans bebis låg. Som tur var klarade sig både kvinnan och bebisen i barnvagnen utan skador, men kvinnan chockades svårt av händelsen. Senare kunde man på sjukhus lyckligtvis konstatera att även fostret trots smällen hade klarat sig bra.
