Livet är trots Coronan ganska skönt

Jag gläntar på gardinen och tittar ut. Himlen är molnfri och i öster är solen på väg upp. Rimfrosten gnistrar i gräset och det ser ut att bli en underbar dag, precis så underbar som bara en vårdag i april kan bli. Då minns jag det som jag för ett ögonblick lyckats förtränga. Hela världen står i brand i ett krig som utkämpas mot ett virus som kallas Corona. Det syns inte, luktar inte och lever inte och ändå håller det hela världen i sitt grepp. Hittills har miljoner människor smittats och uppemot hundra tusen har avlidit.

Plötsligt dyker ett nytt virus upp

Året är 2020 och vi befinner oss i ett land i närheten av planetens nordligaste pol. Världen närmar sig en framtid liknande den i Mad Max eller i bästa fall lite mer som i Totall recall. 90-talsversionen såklart. Klimatet är fullkomligen på väg att spåra ur, men eftersom delar av planetens befolkning helt förnekar forskning som inte gynnar dem själva och en liten del av befolkningen skulle förlora en hel del pengar på att göra något åt problemet så tycks ingen direkt lösning finnas inom räckhåll.