Veckans mest misslyckade

Har Operation Rimfrost egentligen åstadkommit något?

Jag brukar hävda att en rättegång ofta är som en välregisserad teaterföreställning där duktiga skådespelare blandas med amatörer och där den duktigaste skådespelaren i slutändan oftast vinner. Nu verkar det som om denna föreställning påbörjas redan på gatan där amatörskådespelare (läs poliser med mycket guld på axlarna) regisserar verksamheten för att försöka slå blå dunster i ögonen på både poliser och allmänhet.

Livet är trots Coronan ganska skönt

Jag gläntar på gardinen och tittar ut. Himlen är molnfri och i öster är solen på väg upp. Rimfrosten gnistrar i gräset och det ser ut att bli en underbar dag, precis så underbar som bara en vårdag i april kan bli. Då minns jag det som jag för ett ögonblick lyckats förtränga. Hela världen står i brand i ett krig som utkämpas mot ett virus som kallas Corona. Det syns inte, luktar inte och lever inte och ändå håller det hela världen i sitt grepp. Hittills har miljoner människor smittats och uppemot hundra tusen har avlidit.

Så har det då äntligen hänt

Under lång tid har jag efterlyst höga chefers ansvar. De högsta cheferna har ofta löner som både skrämmer och skämmer eftersom de för det första aldrig kan göra skäl för dessa gigantiska löner men framförallt aldrig behöver ta det ansvar som försvarar deras höga löner. Inte ens om de beter sig brottsligt, oförsvarligt eller ljuger behöver de ta ansvar. Det värsta som kan hända är att de i symbolikens namn avslutar sin tjänst med en gigantisk fallskärm.