Fotboja är det bästa frihetsberövandet

Kriminalvården har föreslagit att fotboja bör ersätta fängelsestraff för alla med strafflängd upp till ett års fängelse. Om förslaget genomförs skulle överbeläggningen i svenska fängelser minska drastiskt och resurser frigöras eftersom samhällskostnaden för fotboja är ca 20% av fängelsestraffet.

Effektiviserar samhällets resurser

Sammantaget främjar fotbojan alltså inte bara en mer human och rehabiliterande kriminalvård, utan skapar också förutsättningar för en effektivare användning av samhällets resurser, samtidigt som den behåller en tydlig kontroll och tydliga begränsningar för den dömde.

Den som har en fotboja slipper exponeras för individer med en liknande kriminell historia vilket hindrar att förstärka kriminella beteenden. Fängelsemiljön kan bidra till att individer radikaliseras och begår nya brott. Fotboja minskar risken för detta.

Mytbildning kring fotbojan

Det finns en utbredd föreställning att fotbojan är ett för lindrigt straff. Många associerar fotbojan i jämförelse med fängelse som en mildare form av frihetsberövande. Men för den som utsätts kan det vara en djupt påfrestande upplevelse, både fysiskt och psykiskt. Denna artikel försöker utforska varför fotboja är ett straff som känns i varje aspekt av livet, ofta på ett sätt som är svårare att hantera än ett fängelsestraff.

Illusionen av frihet

Fotboja skapar en paradoxal känsla av att vara fri men ändå fången. Personen lever i sitt hem, en plats som vanligtvis symboliserar trygghet och frihet, men som med fotbojan blir en fängelseborg. Hemmet, där friheten borde råda, blir istället en plats för kontroll och begränsning. Den ständiga övervakningen skapar en psykisk börda som går djupare än fysiska murar och ståldörrar – friheten finns nära, men är alltid utom räckhåll.

Till skillnad från fängelse, där gränserna är tydliga och fasta, suddar fotbojan ut linjerna mellan frihet och fångenskap. Detta ger en unik form av påfrestning där individen påminns om sin förlorade frihet genom att varje steg måste planeras eller godkännas. Denna schemaläggning förstärker känslan av att vara frihetsberövad. Den dömde får endast vistas utanför bostaden under särskilt angivna tider och för bestämda ändamål, såsom arbete, utbildning eller nödvändiga inköp.

Psykologiska påfrestningar

Fotbojan innebär att varje rörelse registreras, varje minut kontrolleras, och varje avvikelse utreds och kan få allvarliga konsekvenser. Denna konstanta övervakning gör att individen aldrig kan koppla av. Frihetsberövandet blir därmed inte bara ett fysiskt hinder utan också ett psykiskt. Det skapar en ständig rastlöshet och frustration – varje dag blir en påminnelse om vad som har förlorats trots möjligheten att enligt ett detaljerat minutschema vistas utanför hemmet.

Människor som genomgår detta frihetsstraff upplever ofta att tiden förändras. Varje minut känns längre och varje dag en kamp mot en påtvingad stillhet. Denna kamp förstärks av isolationen.  Till skillnad från fängelse där ett mer tillgängligt socialt stöd finns, är individen som bär fotboja ofta ensam i sitt straff. Den sociala och psykologiska isolationen kan förvärra känslan av ensamhet och utsatthet.

Fotboja kontra fängelse

Många av Kriminalvårdens återkommande klienter föredrar fängelsestraff framför fotboja. De uppskattar att det i fängelset finns rutiner, likasinnade att interagera med, utvecklas tillsammans med och få nya färdigheter med.

Fotbojan däremot förvandlar det som borde vara frihet till en ständig påminnelse om dess frånvaro. Frihetsberövandet är osynligt för omvärlden men känns desto mer av den som bär bojan osynlig under byxorna eller strumpan.

För den som aldrig upplevt ett påtvingat frihetsberövande kan det vara svårt att förstå denna skillnad.

Intensivövervakning med elektronisk kontroll gör skäl för namnet intensiv och är ett kännbart straff som går långt bortom de tekniska restriktionerna av rörelsefrihet. Den psykologiska påfrestningen av ständig övervakning, förlorad kontroll över vardagen och den sociala isolationen gör den elektroniska kontrollen till ett kännbart frihetsberövande.

För att verkligen förstå smärtan krävs det att man ser bortom ytan och försöker sätta sig in i den existentiella begränsning som detta frihetsstraff innebär. Kanske är det just därför många föredrar fängelse – det ger en tydlighet och struktur som fotbojan saknar, trots fängelsets osynliga kedjor.

Med anledning av det som påpekats här om fotbojan finns det ett regelverk som ska mildra skadeverkningarna.

Noggrann tillsyn

Kriminalvården utövar noggrann tillsyn över den dömde genom oannonserade besök och erbjuder stöd för att främja anpassning i samhället och förebygga återfall i brott. Vid behov kan den dömde åläggas att delta i vård eller behandling, såsom särskilt anordnade program, för att stödja rehabilitering och psykiskt välbefinnande.

Den dömde är skyldig att avhålla sig från alkohol och andra beroendeframkallande medel under hela övervakningstiden. Regelbundna kontroller, genom blod-, urinprov och genom att blåsa alkoholtest i den utrustning som finns installerad i hemmet, genomförs för att säkerställa efterlevnad. Om den dömde har möjlighet att gå till ett arbete utanför bostaden finns det en kontaktperson på arbetet som rapporterar till Frivården.

Tillsammans med detta regelverk är fotbojan att föredra framför fängelse så länge den inte utvecklas till ett straff som ger mer skadeverkningar än fängelse eftersom den visat sig vara mycket effektiv när det gäller färre återfall i nya brott än för den som verkställer ett fängelsestraff. Fängelsets brottsgenererande funktion förbises för närvarande en av lagstiftaren.

Utsluss

Övervakning med fotboja i bostaden kan också genomföras som ett led i utslussningen från fängelset. En förutsättning är att det finns ett lämpligt boende som möjliggör nödvändig övervakning och kontroll, att den dömde har sysselsättning och att andra vuxna i bostaden ger sitt samtycke till sådan verkställighet. Att utslussning med fotboja nyligen har misslyckats i ett fall kan inte få hindra denna viktiga metod för att främja ett laglydigt liv efter verkställigheten.

Idag kan fotboja ersätta upp till 6 månaders fängelse. Kriminalvårdens förslag att längden utökas till 12 månader och Trygghetsberedningens förslag om 1 år och 6 månader kan anses vara nära den gräns som uppfyllandet av mänskliga rättigheter medger. Längre tid med fotboja kräver successiva lättnader i övervakningen.

Dagens Nyheter skriver i en ledare (11/12) att 70% av de fängelsedömda avtjänar straff som är kortare än ett år och många av dem enligt kriminalvårdens generaldirektör inte nödvändigtvis behöver låsas in. Fängelseplatserna måste sparas till de värsta brottslingarna – de som av säkerhetsskäl ska vara bakom galler.

Den som påstår att fotbojan är en form av daltande semesterverksamhet har aldrig fått känna av ett långvarigt frihetsberövande.

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Av Frans Schlyter och Redaktionsrådet Tidskrift för Kriminalvård

Artikeln har även publicerats i Tidskrift för Kriminalvård