Världsbokdagen

”Hur kommer det sig att du skriver så fina berättelser?” frågade jag mitt åttaårige barnbarn häromdagen.

”Är det inte självklart, jag kommer från en författarfamilj”, svarade han utan betänketid.

Jag blev mäktigt stolt. Hans ord värmde mer än de positiva omdömen som mina böcker ofta får i olika tidningar och tidskrifter. Det räknas, att jag i mitt barnbarns medvetande räknas som en författare. Liksom även min dotter, hans morsa, som på kort tid skrev inte mindre än tre läsvärda böcker vid sidan om sitt ordinarie arbete.

Som författare får jag en hel del mejl, telefonsamtal och även fysiska brev. Inte så få mejl låter så som följer:

”Vladimir, tänkte läsa din nya roman. Kan man köpa en bok av dig?”

Att skriva böcker betyder ibland även en del annat: man har skyldigheter gentemot sin publik. Så jag svarar och svarar artigt, på alla närmanden. Exempelvis: ”Jag är ingen bokförsäljare utan författare. Vill du läsa min bok, rekommenderar jag nätförsäljarna Bokus och Adlibris och naturligtvis, olika bibliotek.”

Men inte alltför sällan är förfrågan om köp av min bok ett förtäckt krav på ett gratis exemplar.

Hur vet jag det?

Eftersom jag kan som svar på min rekommendation på köp hos en auktoriserad bokhandlare få ett nytt mejl, i vilket jag anklagas för att vara en snåljåp och girigbuk.

Jag bestrider inte detta. Jag är inte ”bara” far, morfar och författare, utan även snåljåp och girigbuk. Fast det sistnämnda skulle varken mina barn eller barnbarn skriva under på.

Min senaste bok heter Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? Mejl, telefonsamtal et cetera angående Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? handlar bland annat om mina inspirationskällor eller rent av ”stölder”. Än så länge har ingen lyckats träffa rätt.

Exempelvis hävdade en och annan att jag ”anlitade” William F. Nolans och George Clayton Johnsons roman Logan’s Run, liksom filmen med samma namn, för att skriva Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?

Boken har jag inte läst och filmen Flykten från framtiden, som Logan’s Run heter på svenska, har jag inte sett. Och jag måste erkänna att det förbryllar mig något, eftersom den är från år 1976 och på den tiden spenderade jag mer tid på biografer än påven i Vatikanen. Jag förberedde nämligen boken I skuggornas hetta: tvärkulturella filmanalyser med amerikansk populärfilm från 70-talet i fokus för Studentlitteraturs räkning.

När jag nu har läst sammanfattningen av filmens handling, måste jag tillstå att det finns en viss handlingsmässig likhet, ungefär som det finns likheter mellan socialdemokrater och sverigedemokrater.

Nå, vilka verk påverkade mig vid skrivandet av Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?

Det är en del. Egentligen är det allt som jag läst och sett och varit med om som påverkade mitt diktande, medvetet eller omedvetet, men följande verk, radade utan inbördes ordning, valde jag medvetet:

• Beatles-albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.
• Karin Boyes dagboksroman Kallocain, med undertiteln Roman från 2000-talet.
• Ryûsuke Hamaguchis film Drive My Car, som bygger på en av Haruki Murakamis noveller. Filmens titel Drive My Car är ett citat från Beatles sång Drive my car. Murakami citerar gärna kända sånger, inte minst Beatles.
• Mike Newells film Donnie Brasco, om en FBI-agent som infiltrerar maffian.
• Quentin Tarantinos film Once Upon a Time in… Hollywood, som mestadels berättar berättelser i berättelser.
• David O. Russells American Hustle.
• Resa till nattens ände, Louis-Ferdinand Célines svartsynta, pikareskroman från 1932, ”berättad på ett provokativt och nyskapande sätt”.
• George Orwells 1984.
• Richard Fleischers film Soylent Green, som löst bygger på Harry Harrison roman Make Room! Make Room!
• Samuel Becketts I väntan på Godot.
• Franz Kafkas Förvandlingen, Processen, Slottet.
• Thomas Paines The Age of Reason; Being an Investigation of True and Fabulous Theology.
• Laurence Sternes The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman.
• François Rabelais The Horrible and Terrifying Deeds and Words of the Very Renowned Pantagruel King of the Dipsodes, Son of the Great Giant Gargantua, den första av fem böcker om Gargantuas och Pantagruels liv och gärningar.
• Dmitrij Sjostakovitjs Pianotrio nr 2 i e-moll, op. 67, 4:e satsen: Dödsdansen.

Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? utspelar sig i ett seminazistiskt samhälle som tar sig rätten att ta liv av människor. Jag började skriva Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? när debatten om eutanasi i Sverige var som mest högljudd, då till och med till synes kloka människor, inklusive några läkare, pläderade för den.

Min mage höll på att vändas upp och ner. Jag var tvungen att på något vis protestera. Jag är mot dödstraff och jag är mot eutanasi. Visst finns det enstaka fall där människan självmant väljer eutanasi, som exempelvis Björn Natthiko Lindeblad, men dessa på inget vis motiverar att läkare får laglig rätt att assistera vid självmord, som det så förmildrande heter på svensk-eufemistiska.

Under Corona-tiden glömde man avsiktligt att även gamla människor är människor, något som skördade hundratals offer, utan rättslig påföljd. Min svärmor var ett av dessa. Hon var visserligen 102 år gammal, men fortfarande fullständig klar i huvudet och hon gladdes åt att träffa sina döttrar och barnbarn.

Men det var en annan, en samvetslös främling, som beslutade för henne att det var dags att möta sin skapare. Det borde inte och det bör inte tillåtas. Det bör man protestera mot och min opinionsyttring är genom att skriva.

Det var inte lätt att skriva Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? Jag sökte finna en form som motsvarade romanens ämne. Efter flera genomskrivningar fann jag den. Början av romanen är skriven på ett gammalt, bibliskt, nästan arkaiskt svenska och språket genomgår flera transformationer och moderniseringar, tills det löses upp till ”svårbegripliga” fragment. Språket, så att säga, sprängs i tusen bitar liksom romanens hjältinna som i slutet av verket trampar på en mina.

Romanens hjältinna söker efter sin far, den fysiska och den metafysiska. Och liksom det är omöjligt att beskriva Gud, eftersom hens väsen och dess gärningar befinner sig bortom det beskrivbara, formulerar sig även min roman Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? på ett sätt som går bortom den gängse berättarstilen.

En del recensenter menade att min prosa är experimentell. Jag hade emellertid varken lust eller behov att allenast för ”konstens skull” experimentera med språket. Jag ville ”bara”, för att citera den klarsynte Hamlet, ”hålla upp liksom en spegel för naturen”.

Ett av de bärande teman i Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? är språket. Det är en av huvudpersonerna. Fadern, som dottern räddar från Slutvårdsanstalten, blir allvarligt skadad och förlorar talförmågan, språket, minnet… Hans dotter blir då hans mor, sjuksköterska, talpedagog, lärarinna och moralisk kompass. Hon lär honom betydelsen av för samlivets livsviktiga ord, så som lögn och trofasthet. Förgäves dock. Eftersom fadern är Gud och Gud lär sig ingenting av människor.

Dottern, som är av desperat behov att få känna sin far och sin Gud, hoppas på att han är god, att det bara är de samhälleliga omständigheterna som var i vägen för hans godhet. Men hon erfar, att en far och Gud kan vara en alltigenom ond trickster.

Dottern, som från början var reservationslöst mot eutanasi, det vill säga assisterat självmord, trampar medvetet på en mina och tar sitt liv framför ögonen på sin far och Gud.

Metempsykos…

Här är några länkar till recensioner av Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?

https://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2025/01/vem-ar-du-som-upptar-min-varld-med-din.html

https://www.dast.nu/recension/vem-ar-du-som-upptar-min-varld-med-din-franvaro

https://www.opulens.se/litteratur/sprakligt-fullandad-roman-av-vladimir-oravsky/

Bibliotekstjänsten, den viktigaste av alla bedömningsställen, värderade Vem är du som upptar min värld med din frånvaro? med en 4 av 5 möjliga.

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.