Om det svenska passeländet

Byråkratin lever sitt eget liv i samhällskroppen och den växer oavbrutet, likt en amöba. Den kostar miljarder och är omöjlig att stoppa. Politiker och tjänstemän står maktlösa. När byråkratin skall lösa ett litet problem så gör den det genom att skapa ett problem som är oändligt mycket större. Som nu detta med våra pass.

I Sverige är bara två procent av medborgarna kriminella. Av dessa är det en försvinnande liten del som pysslar med passförfalskning. Då får byråkraten för sig att Sverige skall ha världens säkraste pass med fingeravtryck och att passet skall ha en giltighetstid på endast fem år. Sagt och gjort, men att detta skapar problem som är tusen gånger större kan ingen förutse.

När vi i Sverige gick till val om huruvida vi skulle gå med i EU eller ej så såg jag bara två fördelar med ett medlemskap. Det var att vi skulle kunna resa runt i hela Europa utan pass samt att vi skulle få en gemensam valuta och slippa växla pengar vid varje gräns. Nu måste vi ha pass eller Nationellt ID-kort vid varje flygresa. (Däremot kan jag köra bil från Malaga till Stockholm utan pass men det tar tre dygn och två övernattningar och blir betydligt dyrare och mer ansträngande än att flyga). Vad gäller valutan så måste jag fortfarande växla. De som har svenska mynt och sedlar kan inte ens betala med dem i det egna landet. Det har byråkratin ställt till.

Vi svenskar är ett märkligt folk ty vi är de enda människor som byter fingeravtryck vart femte år. Därför måste vi skaffa nytt pass med samma intervall, men ännu har jag varken sett eller hört talas om någon som fått lämna fingeravtryck i passkontrollen.

Förresten fingeravtryck? Är inte det lite föråldrat. Varför inte införa ett pass med påtryckt DNA-spiral. Då kan man topsa oss i kontrollen. Ni byråkrater kan säkert anskaffa en speciell tryckpress för ändamålet och den kan ni exempelvis placera i Polen.

Detta med att förnya passet vart femte år är nog så tjatigt för de som bor kvar i Sverige men ett rent litet helvete för oss cirka 700.000 utlandssvenskar. Jag är fyllda 87 år och hade ingen tanke på att någonsin, under återstoden av livet, besöka Sverige. Men nu tvingas jag till det. Jag kan visserligen åka till ambassaden i Madrid och ansöka, men där finns inga tider förrän till hösten. Jag måste ha ett pass för att kunna stå som ägare till mitt hus, för att ha bankkonto och körkort mm.

Nu måste jag skaffa ett tillfälligt pass på konsulatet i Malaga för att kunna flyga till Sverige och ansöka om pass. 700 mils flygresa samt marktransporter. Vi är alltså 700.000 svenskar som bor utomlands och det innebär att varje år måste 140.000 personer resa till Sverige eller uppsöka närmaste ambassad.

Läste om en svensk kvinna bosatt på Hawaii som måste flyga 400 mil över Stilla havet till Svenska ambassaden i San Francisco vart femte år och hem igen, och där är väntetiden två år för att ansöka om pass.

Har du, svenske passbyråkrat någonsin hört ordet ”flygskam”? Knappast, för du framtvingar hundratusentals onödiga flygresor per år. (Akta så jag inte skvallrar för Greta Thunberg).

Här i Spanien umgås jag med några trevliga människor från Finland. (Du vet landet där du har din egendomliga passmaskin). När de vill ha nytt pass så reser de tre mil med det lilla lokaltåget till sitt konsulat i Malaga och ansöker. Sedan kan de åka dit en vecka senare och hämta passet som då gäller i tio år.

Bästa passbyråkrat: Ordna en trevlig gruppresa med Finlandsbåten till Helsingfors och se hur de kloka finnarna gör. Där har ni mycket att lära. Då får du även lite frisk sjöluft i nosen som kan få mycket att klarna.

Nu, vid 87 års ålder flyger jag till Sverige för att för sista gången ansöka om pass. Om fem år är jag 92 år, om jag lever så länge. Tänker du då försöka tvinga en 92-åring att resa från Spanien tur och retur till Sverige? Glöm det!

Ps: Jag är fullt övertygad om att den skicklige passförfalskaren alltjämt kan göra pass som lurar passkontrollen.ds

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.