Socialdemokraterna borde fundera på att byta namn till opinionspartiet

S känns i allt större utsträckning som ett parti som inte vågar öppna munnen innan en opinionsundersökning påtalat att det vore lämpligt. Man verkar leva efter devisen om att ”om vi inte säger något, kan vi inte bli kritiserade för någonting”.

Det är förståeligt om S vill ligga lågt och låta människor fokusera på Tidöpartiernas misslyckanden. Samtidigt som det är en klen strategi i ett längre perspektiv.

I ett längre perspektiv måste S kunna presentera politiska visioner, som står på egna ben. Även om det medför en risk för att idéer kommer stjälas och ”re-brandas” av idéfattiga högerpartier.

S behöver visa att man står för vissa värden och principer, i en tid när det mesta inom politiken verkar vara till salu. Inte minst när det handlar om att stå upp för minoriteter, som utgör en betydelsefull del av partiets väljare.

Det senaste året har vi kunnat se ett flertal oanständiga reformer och politiska utspel från Tidöpartiernas företrädare.

Reaktionerna från S har lyst med sin frånvaro. När ingen från S opponerar sig mot avhumaniserande utspel och usla politiska beslut, är det illa.

När man dessutom väljer att kopiera högerpopulisternas och rasisternas förslag som man gjort vid några tillfällen, är det inte bara illa, då är det riktigt illa. Det är ett politiskt fegspel.

En konsekvens av Socialdemokraternas passivitet är att Vänstern blivit det enda partiet som stått upp för grundläggande mänskliga värden och en anständig politik.

Tidigare erfarenheter talar för att S positionering kan vara en del av en medveten strategi där man låter V fronta Tidöpartiernas usla politik, medan man lutar sig bakåt, spelar djävulens advokat och sviker V när det anses gynnsamt. Det är ett ryggradslöst förhållningssätt.

Det finns Socialdemokratiska företrädare som inte står bakom denna typ av positionering. Just nu verkar det tyvärr som att dessa röster, har ett begränsat inflytande inom partiet.

Det är värt att påpeka att Socialdemokraterna har oerhört mycket att förlora på att svika sina värderingar och ideologiska principer.

Vi har sett vad som hände när det demokratiska partiet i USA svek partiets principer och agerade som en medberoende dörrmatta till Israels blodtörstiga, högerkonservativa regim. Är det den vägen som S vill vandra?

Det finns anständiga personer inom S som ”vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och rättigheter”. Som anser att ”människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och ha möjlighet att påverka det egna samhället”.

Människor som är övertygade om att ”solidaritet växer ur insikten att vi alla är beroende av varandra och att det goda samhället byggs i samverkan, med ömsesidig hänsyn och respekt” och förstår att ”det behövs en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling, som möter den nuvarande generationens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina drömmar, för vår fortsatta överlevnad”.

Men vart finns dessa individer, i det politiska samtalet?

Har Socialdemokraterna gjort som demokraterna gjorde med Bernie Sanders, gömt undan dem till förmån för politiska företrädare som är beredda att kompromissa om allt?

Om ett parti som S gör allt för stora kompromisser med sina grundläggande principer, undergräver man sitt eget existensberättigande.

Vi kan se att de demokrater som fortfarande kan stå med en rak rygg och har kvar någon form av trovärdighet är individer som Bernie Sanders och Alexandria Ocasio Cortez, dvs personer som aldrig lämnat partiets grundläggande principer och motsatt sig de folkmords-apologetiska-mittendemokraternas haveri.

Det vore synd om det ska behöva gå lika långt som det gjort i USA, innan S börjar inse att man kommer bli en förlorare, om man inte är beredd att stå upp för partiets grundläggande värderingar.

Någon har sagt att politik är en manifestation av människors vilja.Frågan är vart det socialdemokratiska partiets vilja finns?

Jag antar att jag kommer vara tvungen att vänta på en opinionsundersökning som uppmanar partiets företrädare att uttala sig i frågan, innan jag kan få ett svar.

För övrigt…

Boktips till S-företrädare: ”Den förbannade optimisten Ernst Wigforss”.

Ps. De senaste dagarna har man kunnat skönja ett svagt livstecken från Socialdemokraterna.

I en artikel i DN kan man läsa att partisekreterare Tobias Baudin gått i taket efter att SD sagt nej till ett förslag om ett extra barnbidrag i vårändringsbudgeten.

Det första tanken som dyker upp är ordspråket ”too little and too late”.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.