Polisbristen är ingen nyhet

Samtidigt framgår av statistik och diagram att resultatet av polisverksamheten är förvånansvärt lågt med tanke på alla de resurser som pumpas in i den polisiära budgeten. Hela detta scenariot är helt följdriktigt och jag har sedan det första embryot på den organisationsförändring som det beslutades om år 2014 förutspått detta resultat.

Jag har inte bara fått rätt utan mer än rätt på varenda varningssignal. Själv har jag arbetat som polis i näst intill 46 år och vågar påstå att jag vet vad jag talar om. Samma uppfattning tror jag att åtskilliga poliser av min generation har och också förutspådde.

Före 2015 förekom också grova brott om än inte i dagens frekvens och trots att vi då var ännu färre poliser och ännu bristfälligare teknisk utrustning så var utredningsresultaten långt bättre än i dag. Trots att grundlagarna tolkades och följdes på ett regelrätt sätt klarade vi upp brott i långt större omfattning än i dag.

Nu medger jag att brottsligheten har förråats och blivit mycket grövre och med en mångfald av grova brottslingar så är dagens resultat långt sämre än vad det borde var och en stor del av skuld till detta är den omorganisation som regering och politiker skapat. Vi kommer aldrig att komma tillrätta med dagens brottslighet med nuvarande organisation.

En förändring kräver för det första att regeringen tar ett steg tillbaka och medger att det inte blev så bra. Efter detta är det läge att försöka återställa ordningen i landet och det måste ske med en närvarande och förtroendeskapande polis. Det fungerar inte med stora anhopningar av poliser på ett fåtal orter där resterande orter (de utan polis) styrs av gangsters som nästan utan risk styr och ställer som de vill.

All brottslighet skall bekämpas varvid polisens lokalkännedom, personkännedom och brottskännedom kommer att öka markant. De få stora banditerna begår inte bara grova brott utan ägnar sig också åt mindre brott såsom snatterier, trafikbrott, stölder och misshandelsbrott. Toleransen för brott måste minskas och det är inte rimligt att det på varje station finns en handfull poliser/fu-ledare som uteslutande har som uppgift att skriva av ärenden.

Poliserna av idag är väl skickade att arbeta på ett för myndigheten optimalt sätt om de bara får chefer och ledare värda namnet.

Dessutom måste det på allvar anställas många fler poliser. Tio tusen nya poliser är ingen dum siffra men det måste vara i nettotillskott.

Som jag skrev har jag nästan fem decenniers polisjobb bakom mig och jag ångrar inte en dag av dessa dryga 11 tusen dagar. Jag har svårt att tänka mig ett mer omväxlande och spänningsfyllt jobb. Jag trivdes som fisken i vattnet.

För övrigt, för att belysa hur det såg ut då och hur det ser ut idag kan jag berätta att i Eskilstuna fanns 1963 cirka 100 poliser. Av dessa tjänstgjorde cirka 75% i yttre tjänst.

Idag ingår Eskilstuna som en liten del av region Öst (Södermanlands län, Östergötlands län och Jönköpings län) och i en vanlig utsättning tjänstgör långt färre poliser i yttre tjänst i hela region Öst än vad Eskilstuna ensamt hade i yttre tjänst före förstatligandet.

Så frågan blir, var finns alla poliser?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.