Regeringen skapar strategiska krigsmål åt Putin

I en tidigare krönika Putin myser när vi bygger ut kärnkraften skrev jag om hur Ryssland kontrollerar en mycket stor del av världens produktion av kärnbränsle. På Paragrafs Facebook-sida fick jag kommentaren att vi skapar fler militära mål om vi bygger ut kärnkraften. Därför vill jag skriva något om riskerna med kärnkraft i ett krig.

I början av Rysslands krig mot Ukraina ockuperade ryska styrkor området kring Tjernobyl som fortfarande är radioaktivt efter härdsmältan 1986. Ryska trupper grävde skyttegravar i den förbjudna zonen. Att köra tunga fordon och gräva skyttegravar spred radioaktivt damm i omgivningen och de okunniga soldaterna skyddade inte ens sig själva. När akuta effekter av strålningen började visa sig flydde de ryska ockupanterna hals över huvud.

Senare i kriget riskerade ryska trupper att orsaka en härdsmälta i kärnkraftverket i Zaporizjzja där det finns flera reaktorer. Deras beskjutning av anslutningen till elnätet gjorde att reaktorerna måste snabbstoppas.

En snabbstoppad reaktor måste kylas under lång tid och då måste kylvattenpumparna fungera. När anslutningen till elnätet bryts drivs kylvattenpumpar med reservkraft från dieselgeneratorer. Om generatorerna inte startar (vilket t ex har hänt i Forsmark) eller om bränslet tar slut så riskerar man en härdsmälta. I Fukushima förstörde tsunamin dieselgeneratorerna som fanns i källare under reaktorerna. Detta orsakade en härdsmälta trots att reaktorerna hade snabbstoppats innan tsunamin nådde dem.

De svenska reaktorerna stoppas en gång om året för byte av bränsle. Mellan en fjärdedel och en tredjedel av reaktorns bränsle byts ut. Det utbrända bränslet strålar ca 1000 gånger mer när det tas ur reaktorn än när det kan slutförvaras. Det utvecklar också mycket värme så det måste kylas nedsänkt i en kylvattendamm.

Efter ett till två år har radioaktivitet och värme avklingat så att man kan flytta det till ett mellanlager (CLAB) där det får vänta på att slutförvaras. I mellanlagret förvaras det relativt tryggt i bergrum. Innan det kan flyttas till mellanlagret kyls det i kylvattendammen i det så kallade bränslehuset utanför reaktorinneslutningen. Där förvaras det farligaste bränslet med mycket dåligt skydd. Det skulle räcka med en bombträff för att spränga ett hål på kylvattendammen eller skada pumparna. Om kylvattendammen kokar torrt riskeras vätgasexplosioner och nedsmältning av inkapslingen.

Vi vet att Putin inte drar sig för att skicka drönare och robotar mot civilbefolkning och civil infrastruktur. Han försöker avsiktligt spränga sönder elförsörjningen och han bryr inte sig om att han riskerar reaktorhaverier. Vi vet att hans robotar ibland hamnar fel. För inte så länge sedan sköts ett civilt passagerarplan ned av misstag.

I Kursk finns en RMBK-reaktor. Det är en reaktor av samma typ och storlek som den i Tjernobyl. En sådan reaktor saknar en reaktorinneslutning och är därför i stort sett oskyddad för robotar eller drönare. Den är dessutom mycket instabil eftersom den har en positiv temperaturkoefficient. Detta innebär att ju varmare reaktorn blir desto kraftigare blir kärnreaktionen vilket i sin tur höjer temperaturen i reaktorn. Det räcker att en attack skadar de oskyddade styrstavsmekanismerna på toppen av reaktorn för att orsaka en katastrof av samma omfattning som i Tjernobyl.

Sverige har ett mycket dåligt luftförsvar mot massiva angrepp med robotar och drönare. Det militära försvaret kan skydda sig genom att sprida ut sina styrkor och gräva ned sig, men våra kärnkraftverk ligger kvar som feta attraktiva bombmål. De kommer kanske inte att angripas för att medvetet orsaka härdsmältor. Däremot har de stora enheterna hög prioritet när man vill slå ut elförsörjningen. I det här farliga läget vill regeringen bygga ännu fler sådana mål. Kan man gissa att Putin tackar?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.