Bräcklig vapenvila men vilken förödelse…

FN antog 1947 en plan för att dela Palestina i en judisk och en arabisk del, den första något större än den senare, trots att araberna då utgjorde ca 70 procent av befolkningen. Vidare var det tänkt att Jerusalem skulle stå under internationell förvaltning.

Israel förklarades 1948 vara en självständig stat, medan det dröjde till 1988 för Palestina. Man talade vid delningen om att judarna tilldelades ”ett land utan folk”, vilket var en osanning eftersom Israels bildande ledde till att omkring 750 000 palestinier fördrevs från sin hem.

Flera konflikter har förekommit, men efter Sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat Gaza, Västbanken, Jerusalem och Golanhöjderna. På alla dessa områden utom Gaza har Israel genom etnisk rensning och bosättningar annekterat palestinsk mark och ökat den israeliska närvaron, vilket är i strid med internationell rätt.

All ockuperad mark har också underkastats särskild restriktiv lagstiftning och civil-militär förvaltning, vilket inneburit att palestiniers Mänskliga Rättigheter åsidosatts. Internationella Haagdomstolen och även judiska författare har kallat Israels politik segregerad och präglad av apartheid. 

Under internationellt tryck förhandlade på 1990-talet Israel och PLO, fram Osloavtalen med syftet att skapa en tvåstatslösning. Men våldet fortsatte och misstroendet mellan parterna ökade under 2000-talet med periodiska utbrott av våld, inklusive krigen i Gaza 2008 – 2009, 2012 och 2014.

Israel har proklamerat Jerusalem såsom huvudstad i Israel. Vidare byggt en säkerhetsbarriär på Västbanken och utvidgat bosättningarna, vilket internationellt sett är olagligt och ett hinder för fred. Israel har ensidigt annekterat Golanhöjderna, vilket inte erkänns enligt internationell rätt.

Gaza har, sedan Hamas vann ett politiskt val 2006, isolerats till lands och till havs. Fientligheterna eskalerade våldsamt efter Hamas attack in i Israel i oktober 2023, där Hamas dödade 1 100 personer och tog även ca 250 personer som gisslan, och Israel flygbombade och invaderade med sin krigsmakt Gazaremsan med målet att förgöra Hamas och frita de gisslan som tagits.  

I dagarna har ingåtts en bräcklig vapenvila och många bedömare finner det osäkert om den kommer att hålla. Israel har efter Hamas attack för 15 månader sedan dödat 47 000 palestinier, de flesta civila; många källor talar om att oräknade 10 000-tals ligger begravda under raserade hus. 

Vidare beräknar man att det dubbla antalet skadats, vilka inte kan påräkna adekvat vård sedan Israel med bomber och artilleri skadat alla sjukhus. Härtill har ca 75 procent av all bebyggelse jämnats med marken och kring 2 miljoner människor drivits på flykt med boende i enkla tält, samt vatten och el-försörjning slagits ut.

Experter varnar för hungersnöd och utbrott av sjukdomar samtidigt som Israel hittills hindrat transporter med vatten, mat och mediciner att komma in i Gaza.

Det är dessa förhållanden sammanställda med uttalanden från israeliska regeringsledamöter som utgör grunden för Sydafrikas talan inför internationella domstolen (ICJ) mot Israel för folkmord och krigsbrott.    

Så sent som i december 2024 talas i svenska utrikesdepartementets dokument om Israels rätt att försvara sig, visserligen ”inom iakttagande av den humanitära rätten”. Men detta är felaktigt då någon sådan rätt inte föreligger för en ockupant mot en ockuperads rätt till frigörelse från ockupation. Påståendet är än mer märkligt efter det att Haagdomstolen förklarat Israels ockupation olaglig enligt internationell rätt. Det felaktiga påståendet förekommer även i svenska media.

Vidare har både Huthi-rebellerna i Jemen och Hizbollah i Libanon/Syrien tidigare förklarat att de skulle upphöra med alla fientligheter den dag Israel drar tillbaka sin ockupation av Gaza; att bistå en ockuperad faller också inom det tillåtna enligt internationell rätt. Att konstatera det är visserligen historiskt intressant, men i dag knappast relevant sedan Israel med sin krigsmakt slagit till mot dessa befrielserörelser.   

Sammanfattningsvis kan konstateras att Israels ockupation är olaglig enligt internationell rätt och därmed också alla de åtgärder som Israel vidtagit för att ”försvara” ockupationen. Vidare kan ifrågasättas om Israels handlingssätt inte går långt utöver de gränser humanitär rätt sätter. Det är också skrämmande att läsa om vissa israeliska regeringsledamöters tankar om ett ”Stor-Israel” som sträcker sig ända in i Irak och Saudiarabien.   

Allt detta måste få sägas, även om inte alla detaljer nämns.  

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna.

Av: Bo Widegren, pensionerad jurist, 85 år