Foto: Susanne Wästerlund

Censur är aldrig klädsamt i en demokrati

Av Ricard A R Nilsson 2025-01-14

En intagen ville lyssna på en CD-skiva med en svensk rappartist som nyligen mördades i en gängkonflikt. Detta tyckte dock Kriminalvården inte var en bra idé. Nu har förvaltningsrätten hållit med. Men är detta verkligen rimligt, är censur av musik verkligen rätt väg att gå?

I december 2024 sköts rapparen Gaboro ihjäl i ett parkeringshus i Norrköping. Artisten har miljontals streams på Spotify, den mest populära låten har i sig drygt 12 miljoner lyssningar. En intagen vid anstalten Gävle ansökte om att få in CD-skivan ”Garboro Collection”, men nekades detta med motiveringen att skivan ”utgör en sammanställning av låtar som förhärligar kriminalitet och att innehav inte är motiverat med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt”.

Den intagne begärde omprövning hos Kriminalvården av anstaltens beslut, men förlorade. Därefter skickades ett överklagande till förvaltningsrätten som också nekade innehav. I deras motivering kan bland annat läsas att musiken kan: ”… motverka den behandling som (mannen) genomgår.”

Min fråga är var man drar gränsen, ska alla artister förbjudas som på något sätt sjunger eller rappar om kriminalitet och kan anses ”glorfierande”? Listan kommer i så fall bli väldigt lång: Eminem, 50 Cent, Tupac, 2 Chainz, Ice T, Ice Cube, Coolio, Kartellen och många, många fler. Ska Kriminalvården verkligen förbjuda alla dessa, eller är det någon enskild tjänsteman som bara har något emot just Garboro?

Detta är inte första gången som Kriminalvården anser sig ha rätt att censurera. För några år sedan tyckte en kriminalvårdschef på ett fängelse i norr att den numera nedlagda tidningen SKURK inte skulle tillåtas på anstalten, skälen var ungefär desamma som i fallet med Gaboros musik. Exemplar av tidningen som postades in delades helt enkelt inte ut och lades istället i den intagnes förråd. I just det fallet tvingades Kriminalvården att göra om och göra rätt efter att en känd advokat lagt sig i.

Det känns verkligen inte som om någon av instanserna har tänkt igenom sina beslut om att förbjuda Gaboros musik. För i min värld är det ett farligt beslut. Censur är nämligen alltid farligt. Det inskränker på demokratiska värderingar och för dem som sitter i anstalt borde man rimligen framhålla hur viktig demokratin är och att man följer de regler som finns. I min värld handlar det om att föregå med ett gott exempel och i detta fall har Kriminalvården och förvaltningsrätten misslyckats ur denna aspekt. Det enda de har lyckats med, är att visa de intagna att den rättsliga regleringen och de grundläggande demokratiska värderingar inte behöver gälla alla.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Ricard A R Nilsson är före detta livstidsdömd, numera jurist, journalist, författare och fast medarbetare hos Magasinet Paragraf sedan starten. Han har tidigare bland annat publicerat ”En livstidsdömds dagbok””Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan” och ”När orättvisan segrar”.

Inom kort kommer han besvara läsarnas juridiska frågor om Kriminalvården hos Kriminalvårdsmagasinet.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.