Censur är aldrig klädsamt i en demokrati

I december 2024 sköts rapparen Gaboro ihjäl i ett parkeringshus i Norrköping. Artisten har miljontals streams på Spotify, den mest populära låten har i sig drygt 12 miljoner lyssningar. En intagen vid anstalten Gävle ansökte om att få in CD-skivan ”Garboro Collection”, men nekades detta med motiveringen att skivan ”utgör en sammanställning av låtar som förhärligar kriminalitet och att innehav inte är motiverat med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt”.

Den intagne begärde omprövning hos Kriminalvården av anstaltens beslut, men förlorade. Därefter skickades ett överklagande till förvaltningsrätten som också nekade innehav. I deras motivering kan bland annat läsas att musiken kan: ”… motverka den behandling som (mannen) genomgår.”

Min fråga är var man drar gränsen, ska alla artister förbjudas som på något sätt sjunger eller rappar om kriminalitet och kan anses ”glorfierande”? Listan kommer i så fall bli väldigt lång: Eminem, 50 Cent, Tupac, 2 Chainz, Ice T, Ice Cube, Coolio, Kartellen och många, många fler. Ska Kriminalvården verkligen förbjuda alla dessa, eller är det någon enskild tjänsteman som bara har något emot just Garboro?

Detta är inte första gången som Kriminalvården anser sig ha rätt att censurera. För några år sedan tyckte en kriminalvårdschef på ett fängelse i norr att den numera nedlagda tidningen SKURK inte skulle tillåtas på anstalten, skälen var ungefär desamma som i fallet med Gaboros musik. Exemplar av tidningen som postades in delades helt enkelt inte ut och lades istället i den intagnes förråd. I just det fallet tvingades Kriminalvården att göra om och göra rätt efter att en känd advokat lagt sig i.

Det känns verkligen inte som om någon av instanserna har tänkt igenom sina beslut om att förbjuda Gaboros musik. För i min värld är det ett farligt beslut. Censur är nämligen alltid farligt. Det inskränker på demokratiska värderingar och för dem som sitter i anstalt borde man rimligen framhålla hur viktig demokratin är och att man följer de regler som finns. I min värld handlar det om att föregå med ett gott exempel och i detta fall har Kriminalvården och förvaltningsrätten misslyckats ur denna aspekt. Det enda de har lyckats med, är att visa de intagna att den rättsliga regleringen och de grundläggande demokratiska värderingar inte behöver gälla alla.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.