Det är alltid en enkel sak att få med sig folk…

Citatet ovan är från Hermann Göring under Nürnbergprocessen.

Tillämpat på Sverige idag: Det är alltid enkelt att få med sig folk i en demokrati. Det bara att säga att vi är hotade av krig, av islamister och av kriminella nätverk. De som protesterar stämplas för bristande samhällsansvar, kommunism eller antisemitism. Mekanismerna som Hermann Göring beskrev fungerar än idag. De har fungerat bra både för att urholka vår rättssäkerhet och kanske ännu bättre för att lägga ned kampen för fred och mot krigsförbrytelser.

När det gäller kampen mot de kriminella gängen, så har det förklarats utförligt här i Para§raf varför hårdare straff och minskad rättssäkerhet inte gör oss tryggare. Frågan är om upprustningen av vårt försvar gör oss säkrare? Vår regering talar gång på gång om att vi befinner oss i ett farligt läge med stor risk att bli attackerade från Ryssland.

Regeringen väljer att fokusera på det militära hotet från Ryssland med samma primitiva logik som för de kriminella hoten. Hotet används som ett argument för att bygga upp vår förmåga att hota Ryssland tillbaka. Visserligen pratar man om ett civilförsvar, om skyddsrum och skickar ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”.  Verkligheten är att satsningar på att skydda civilbefolkningen är marginella.

Den invasion som militären rustar för är ett otroligt scenario. En invasion är ett stort logistiskt företag där mat, drivmedel och ammunition skall transporteras till de attackerande trupperna. Detta misslyckades totalt när Ryssland försökte erövra Kiev i början av Ukrainakriget. Stridsvagnarna blev stående orörliga utan ammunition, diesel och besättningarna blev utan mat.

En tänkt invasion av Sverige skulle behöva ske sjövägen. Det finns få historiska exempel på lyckade invasioner över hav. Stockholms skärgård är betydligt svårare att inta än Normandies sandstränder. En invasion över havet går inte att jämföra med att ostört kunna transportera trupper fram till en landgräns som Ryssland kunde göra innan invasionen av Ukraina startade.

Vi får höra att Ryssland visserligen inte har resurser att bedriva ytterligare storkrig för närvarande men att man fortfarande har starka sjöstridskrafter. I Svarta havet har den ryska flottstyrkan halverats och resterna har jagats bort från den största basen i Sevastopol. Ryssland har ett enda hangarfartyg som måste bogseras eftersom det inte kan gå för egen maskin. Nybyggda ryska fregatter ligger kvar på land eftersom gasturbinmotorerna skulle levereras av fabriker i Ukraina.

Den enda del av den ryska flottan som utvecklats vidare är de ryska atomubåtarna. Men atomubåtar är byggda för att gömma sina kärnvapen ute på världshaven. De är alltför stora för att ens kunna gå in i Östersjön.

Det stora militära hotet från Ryssland handlar i själva verket om deras kapacitet att skjuta kryssningsrobotar, ballistiska missiler och anfalla med drönare. Från Ukrainakriget har vi lärt oss att man i stor utsträckning anfaller civila mål och civil infrastruktur. Sverige har i dagsläget inget luftförsvar som klarar massiva luftangrepp mot civila mål. När det saknas fungerande skyddsrum säger MSB att evakuering är en viktig del av skyddet för civilbefolkningen. Med modern robot- och drönarteknik så finns det inga säkra platser dit vi kan evakuera civilbefolkningen.

Sveriges kraftförsörjning bygger i stor utsträckning på vattenkraft och kärnkraft. Kärnkraften är oerhört sårbar. Om ställverket utanför kärnkraftverket slås ut måste reaktorerna snabbstoppas. Om en vattenkraftsdamm sprängs kan skadorna bli oerhörda. Det svenska försvaret har inte kapacitet att försvara vår kraftförsörjning.

Sveriges livsmedelsförsörjning bygger att på vårt jordbruk fungerar. Idag är jordbruket i hög grad beroende av fossila bränslen. Beredskapslagren med bränsle som fanns under kalla kriget är sedan länge nedmonterade. Att övergå till biobränslen och elektrifiera jordbruket är avgörande om vi vill kunna försörja befolkningen med livsmedel när det krisar.

När militären sa nej till vindkraftparker i Östersjön, så invände Saab att deras radarsystem kunde placeras på vindkraftverken utan att störas. Försvarsmakten invände i sin tur att detta skulle göra vindkraftverken till legitima militära mål. Man undrar över ett försvar som planerar för att en rysk angripare skall följa krigets lagar och endast anfalla ”legitima militära” mål? Är det samma logik som gör att man prioriterar bort skyddsrum och luftvärn för civilbefolkningen?

Militären satsar på ett fåtal avancerade stridsflygplan som inte har kapacitet att slå ut de stora mängder robotar och drönare som används av den ryska krigsmakten. Man satsar på ubåtar så avancerade att de kan lura hela amerikanska flottan men så dyra att vi bara har råd med några enstaka exemplar.

Regeringen tror att vi genom NATO skall kunna hota Ryssland så kraftfullt att de inte vågar anfalla oss. En del av det hotet bygger på att NATO skall kunna vara först med att använda kärnvapen. Detta är återigen en primitiv logik där vi tror att hot om straff kan skydda vårt samhälle. Är detta verkligen ett sätt att göra oss tryggare? Ett krig med kärnvapen kan aldrig vinnas. Skulle kärnvapen användas så bedömer Läkare mot kärnvapen att en enda kärnladdning skulle räcka för att all sjukvård i den bombade regionen skulle kollapsa.

Vi borde i stället förbereda oss bättre på att hantera extremväder, matbrist, skogsbränder och översvämningar utlösta av klimatförändringar. Vi kan också räkna med nya pandemier och ökande antibiotikaresistens. Om vi skall bygga försvar mot dessa hot, så kan beredskapslager och ett fungerande civilförsvar hjälpa till att skydda oss. Fler stridsflygplan, ubåtar och stridsvagnar ger oss inget verkligt skydd.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.