Älskade fascism?

Evolutionen har gjort oss människor till sociala flockdjur. Det sociala draget hos oss har såklart haft en mängd fördelar för vår överlevnad och totala dominans på jorden. Baksidan är vår skräck att bli uteslutna från flocken.

Jag vet inte om det beror på rädsla att bli uthängda på sociala medier, vår drastiskt minskade förmåga att läsa långa och resonerande texter eller bara ren lathet som medför att vi så lättvindigt väljer att följa en stark ledare som pekar med hela handen. Det är i alla fall tydligt att de politiker och forskare som pekar på att verklighetens komplexitet ofta kräver komplexa lösningar, ständigt lider nederlag.

Istället för att ansvarsfullt och förnuftigt visa på lösningar för klimatkrisen, antingen förnekar vi den eller skyller på Kina (eller aborter). Istället för att försöka förstå såväl Israel som palestinierna, kallas man antingen antisemit eller försvarare av folkmord. Resonemangens tid är över. Allt är svart eller vitt eller en fråga om att den svage i förhandlingar ska vika sig för den starke.

Att på den här sidan Atlanten beskåda valet av herr Trump först 2016 och sedan hans comeback 2022, har för mig varit som att dyka rakt ned i ett svart hål av idioti och ryggradslöshet.

Republikanerna hade genom att godkänna åtalet efter attacken den 6 januari 2021 möjligheten att en gång för alla leda partiet bort från herr Trump. Den chansen tog de inte, utan majoriteten valde istället att vika ner sig moraliskt för att inte förlora framtida karriärmöjligheter. Och folket följde efter.

När jag nu ser de utnämningar han gör till olika poster i sin administration blir jag inte förvånad. Superrika kompisar som vill berika sig själv på statens och folkets bekostnad. Konspiratoriskt lagda galningar, vaccinationsmotståndare och en jurist som tycks ha missat de mest grundläggande lektionerna om hur en rättsstat och demokrati ska fungera. Jag förmodar att majoriteten av folket i USA är nöjda över sin starka ledare utan demokratisk ryggrad och med förakt för de svaga. Personligen blir jag bara förtvivlad.

Endast en blind dåre eller fascist kan numera vara oförblommerat optimistisk om framtiden. Så lycka till. Jag är avundsjuk på er.

Min framtidsoptimism har ni släckt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.