Tiggeriförbud – då slipper politiker ta ansvar

På Moderaternas hemsida står det att tiggeriet i landet ökar. Det är fel, men eftersom Moderaterna hänvisar till siffror från 2015 går det ändå att låtsas som att det är sant. Vi som lever och vistas i svenska städer vet att det är precis tvärt om. Tiggeriet har minskat kraftigt och det har skett helt utan att förbud har införts.

Det finns förresten redan kommuner som tillämpar tiggeriförbud med hänvisning till lokala ordningsstadgar. Redan 2018 blev Moderatstyrda Vellinge första kommun i landet att få laglig rätt att införa tiggeriförbud på vissa utvalda platser. Kampen hade gått genom tre rättsliga instanser. Kommunstyrelsens ordförande sken som en sol när hon mötte media och berättade att kommunens varumärke nu hade stärkts.

Med tanke på att det vid tillfället enligt polisens uppgifter vistades en (1) person i Vellinge som livnärde sig på att be om pengar från förbipasserande kan förbudsbehovet tyckas en smula överdrivet.

I min hemkommun Kungsbacka jublade ledande politiker över den vägledande domen i Högsta förvaltningsdomstolen. Den moderata ledningen lät genom kommunstyrelsens ordförande förklara att beslutet var glädjande eftersom det nu fanns en möjlighet även för Kungsbacka att hindra en handfull människor från att be om ekonomisk hjälp utanför affärer och köpcentrum.

Den manliga ordföranden förklarade för lokaltidningen att tiggeri inte är “ett sätt att försörja sig på”. “Tiggeri är inte en väg ur fattigdom”. Några månader senare besökte han en lägenhetsbordell i Göteborg för att köpa sex av en östeuropeisk prostituerad och ertappades då med byxorna nere när polisen gjorde razzia.

Förespråkarna för tiggeriförbud kräver ofta mycket av andra och sällan någonting alls av sig själva.

De viktigaste skälen mot att införa nationellt tiggeriförbud är följande:

• Det finns redan möjlighet till kommunala tiggeriförbud.
• Det finns inget behov av tiggeriförbud eftersom tiggeriet har minskat kraftigt ändå.
• Det finns inga belägg för att människor kommer ur fattigdom för att de förbjuds att be om pengar.

Vad Tidöpartierna vill åstadkomma med att utreda nationellt tiggeriförbud är ren pamflettpolitik. De vill visa sina väljare att de tar krafttag. Tiggeriförbud är en kravpolitisk dimridå som syftar till att omkullkasta relationen mellan offer och förövare.

Istället för att vi ska tänka på tiggeri som en effekt av orättvis fördelningspolitik i Europa eller som en konsekvens av diskriminering av minoritetsgrupper lär vi oss att se tiggaren som ansvarig för sin egen fattigdom.

I kravsamhället blir allt ditt eget fel och politikerna behöver inte längre ta ansvar. Det är bekvämt för dem, men vi förtjänar så mycket bättre.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.