Av Börje R P Carlsson 2024-10-03
För cirka 9 år sedan hörde jag första gången Peter Carlsson prata om en framtida batterifabrik som han höll på att skissera. Planerna var att där skulle produceras 3,5 miljoner batterier per minut. Något som han fortfarande vidhåller trots att all fakta tyder på något helt annat.Peter Carlsson gav då ett osunt intryck, han slirade på uppgifterna, han hade svårt med blicken och hela hans framtoning var slingrig och vag. Han gav ett rävaktigt intryck och jag tänkte att denna människa skulle jag nog, inte ens om jag haft för mycket pengar, satsa en enda krona på. Jag trodde ärligt talat att det näppeligen skulle bli en fabrik överhuvudtaget och definitivt inte en produktion i den storlek som han fantiserade om.
Peter Carlsson hävdade att det skulle produceras 3,5 miljoner batterier per minut. Det låter som om problemen med bara logistiken att ta hand om denna mängd batterier skulle vara besvärande. Jag har svårt att se hur drygt 5 miljarder batterier skall kunna hanteras per dygn. Batterierna består av materia som måste till fabriken och batterierna måste från fabriken. 30 miljarder batterier per vecka!
Jag skrev några rader till Dick (tidigare chefredaktör på Magasinet Paragraf, reds anm) som också sett Peter Carlssons framträdande. Inte heller Dick hade fått något positivt i detta men ansåg att vi kanske var lite för gnälliga och att vi skulle avvakta och se varthän det barkade.
Åren gick och en stor fabrik växte fram och allt synes vara både bra och genomtänkt. Tusentals människor kom från när och fjärran för att börja jobba i fabriken. Allt tycktes frid och fröjd. Jag anade att jag varit för negativ när denna fabrik presenterades.
Men plötsligt efter 8–9 år började det gnissla i maskineriet. Produktionen var inte ens i närheten av den planerade. Produktionen handlar i skrivande stund om sex tusen batterier per vecka. Alltså någon bråkdel av en procent av den tilltänkta massan.
Flera anställda avled under fundersamma omständigheter. Pengarna tog slut och plötsligt skedde den mesta bokföringen av Kronofogden.
De inköpta maskinerna köptes från Kina med kinesiska anvisningar som ledde till att flera hundra kineser måste anställas.
Och nu står hela företaget på ruinens brant med mångmiljardskulder och en regering som vägrar satsa en enda krona i företaget. Regeringen säger sig vara villig att hjälpa till med allt utom pengar. Jag förstår inte vad de menar med detta, försåvitt de inte har några kineser i bakfickan som kan hjälpa till att läsa anvisningarna eller kanske regeringen är villig att hjälpa till på verkstadsgolvet?
”Allt utom pengar” är en sund men udda inställning när det är just pengar som saknas. Lika mycket pengar som regeringen nu har satsat på höginkomsttagarnas skattesänkningar.
Om en inte alltför avlägsen framtid kan nog fabriken komma att ägas av Kina och detta är kanske inte helt fel om man betänker effektiviteten.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.