Mångfald är långt bättre än enfald

I Tidöavtalet, ni vet det djupt aggressiva samarbetsavtal som regeringen skrev ihop på fyllan tillsammans med ett parti grundat av nazister, står det att vi ska prioritera att ta emot asylsökande utifrån vilket behov vi har av dem, inte utifrån deras behov av hjälp.

Enkelt uttryckt: Outbildade kvinnor som flyr talibanernas Afghanistan får träda åt sidan för manliga dataingenjörer från något rikare land om det är vad produktionsapparaten Sverige önskar.

Nästa steg blir väl att Sverige börjar rekrytera asylsökande på landshövdingsvis genom att sätta upp lappar på en anslagstavla vid gränsen.

I DN-artikeln utvecklar Stenergard resonemanget och pratar om att till exempel ukrainare är ”relativt lika oss” och att det krävs mindre insatser för att integrera dem än till exempel människor från Mellanöstern eftersom ”vi är mer lika”.

Det är så mycket som skaver med det här men det som kanske skaver mest för mig är att jag själv inte är ett dugg lik Maria Malmer Stenergard.

Faktum är att det skulle vara omöjligt att integrera mig i hennes regering eller att integrera henne i mitt band. Musik handlar trots allt om att förmedla känslor, om att öppna sina hjärtan. Moderat politik handlar numera om motsatsen.

Ett Sverige som bara vill ta emot de som är som oss är som en arbetsgivare som bara anställer människor som har samma ålder, bakgrund och kön som arbetsgivaren själv.

En sån arbetsplats blir helt värdelös. Ett sånt land blir helt värdelöst.

Den kompisrekryterande arbetsgivaren missar att den man är mest lik på djupet inte nödvändigtvis är den man är mest lik på ytan. En sådan arbetsgivare missar att en bra arbetsplats är en plats där olikheter ger en starkare helhet.

Tänk er ett fotbollslag där alla är fantastiska högeryttrar som viker in från kanten och slår hårda skott på mål. Vad händer i ett sådant lag med försvarsspelet, vad händer med det centrala mittfältet, vad händer på vänsterkanten? Vem står ens i mål?

Mångfald är långt bättre än enfald. Man behöver inte låta sjukt hård och kall när man pratar om migrationsfrågan. Det finns faktiskt en helt annan väg att gå.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.