Riksdagshuset. Foto: Melker Dahlstrand

Make democracy great again!

Av Anders Cardell 2024-09-19

Länder med ett demokratiskt stats- och styrelseskick har i många fall fungerat som förebilder i frågor som handlar om medborgerligt inflytande, fria medier, val och skydd för människors grundläggande fri- och rättigheter. Det har gjort att många betraktar ett demokratiskt stats- och styrelseskick som ett eftersträvansvärt ideal.

För att ett land ska räknas som en demokrati måste det uppfylla vissa grundläggande kriterier. Bland annat: Fria och rättvisa val, rättssäkerhet, yttrande- och pressfrihet, respekt för mänskliga rättigheter och en balanserad maktfördelning.

USA är ett av de länder som ofta porträtteras som en demokratisk förebild.

Tidigare erfarenheter visar att det är en förenklad och idealiserad bild. Vi har kunnat se hur amerikanska ledare gjort mängder av avsteg från grundläggande demokratiska principer, när man har tjänat på det.
Inkonsekvensen och dubbelmoralen hos amerikanska ledare har lett till att obscena övergrepp begåtts i demokratins namn.

Interventioner i Vietnam, Irak, Iran, Afghanistan och en rad andra länder i Mellanöstern och Latinamerika, tillsammans med övergrepp mot landets egna minoriteter, har gjort att många människor anser att den amerikanska demokratin är genomsyrad av lögner och dubbelmoral.

Undersökningar visar exempelvis att USA:s ledare ingripit för att byta regeringar i Latinamerika minst 41 gånger mellan 1898 till 1994, vilket motsvarar en gång var 28:e månad under ett sekel.

Trots att många av USA:s interventioner efterföljts av internationella protester, har amerikanska ledare upprepat samma beteende om och om igen. En av anledningarna är att det har saknats förutsättningar för ansvarsutkrävande.USA:s ledare har ofta ställt sig över internationella lagar och lagt ner stora resurser på att övertyga människor om att man har rätten på sin sida.

Amerikanska interventioner har ofta legitimerats med påståenden om att syftet är att: ”skydda kvinnors rättigheter”, ”skydda den amerikanska befolkningen från allvarliga hot” (weapons of mass destruction), ” eller ”förhindra angrepp från ondskefulla och despotiska ledare”.

På det sättet har amerikanska ledare kunnat porträttera offensiva insatser, som defensiva insatser. Påståenden om att man agerar i försvar, har bidragit till att man lyckats vinna människors sympatier och legitimera militär aggression.

I realiteten har de amerikanska interventionerna ofta inneburit stöd till intressen som representerar motsatsen till de liberala fri och rättigheter, man påstår sig vilja skydda.

Europeiska länder har varit relativt fredade från USA:s militära interventioner, samtidigt har man tvingats ta ett stort ansvar för konsekvenserna av den amerikanska utrikespolitiken.

Europeiska länder har varit tvungna att ta emot stora flyktingströmmar och bidra med ekonomiskt stöd till återuppbyggnaden av länder som har kollapsat tack vare USA:s interventioner.

Efter de förödande konsekvenserna av USA:s orättfärdiga krig i Irak, var många människor övertygade om att USA skulle reformera sin utrikespolitik.

Amerikanska ledare gav uttryck för en önskan om att vilja gå i bräschen för en global förändring och propagerade för en samling lagar och principer som brukar benämnas ”international rules based order”. Det förändrades snabbt när Trump erövrade makten.

Ett stort antal policys som lanserats av Obama-administrationen revs upp och utrikespolitiken förvandlades till en handelsplats, i syfte att berika Trumps egna familj.

Biden-administrationens oreserverade stöd till Israels blodtörstiga ledare har för många varit ”den sista spiken i kistan” och har bidragit till att ingen längre tror på utfästelser om ”rules based order”

Det senaste året har vi kunnat se hur den palestinska civilbefolkningen, (som redan innan det senaste årets händelser levt som försökskaniner i ett ondskefullt experiment) blivit utsatta för en exempellös slakt av Israel som vill porträttera sig självt som en demokrati.

Israels regering består av en samling människor som är kriminellt belastade, har direkta kopplingar till högerextrem terrorism. Israeliska ledares offentliga avhumanisering av den palestinska befolkningen har bidragit till att legitimera och driva på dagliga massmord på civila palestinier.

Människor med insyn i Israels politik har inte varit förvånade över israeliska regeringsföreträdares avhumanisering, det som har förvånat många människor är det oreserverade stöd som USA och andra demokratier i väst erbjudit Israels uppenbart kriminella regim. För många människor utanför Europa har USA och andra västmakters oreserverade stöd, fungerat som en bekräftelse på att människors liv värderas olika.

Sveket mot den palestinska befolkningen har lett till att många har en uppfattning om att många demokratier inte på något sätt är bättre än de länder som brukar målas ut som deras ondskefulla antagonister. Det finns ett begrepp som man kan använda för att förklara den dysfunktionella och rättsvidriga relationen mellan Israels blodtörstiga regim och dess allierade i väst. Begreppet är ”den starkes rätt”.

”Den starkes rätt” är ett uttryck för en typ av exceptionalism som grundar sig i en uppfattning om att ”regler som gäller för andra, inte gäller för oss”. I praktiken innebär det att den som har mest makt eller styrka kan dominera och bestämma över andra, utan hänsyn till rättvisa eller lagar. Den starkes rätt står i direkt konflikt med människors lika värde och demokratiska principer som jämlikhet, rättvisa och folkets suveränitet.

Det internationella samfundets oförmåga att ställa USA:s ledare till svars, har bidragit till att stärka den amerikanska exceptionalismen.

Ett sätt att motverka exceptionalism är universella lagar och oberoende rättsorgan med en global räckvidd. Den internationella brottsdomstolen (ICC) är ett exempel på ett rättsvårdande organ som spelar en viktig roll för att bekämpa straffrihet och främja internationell rättvisa.

ICC har mandat att åtala individer för mänsklighetens allvarligaste brott enligt internationell rätt: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Rätt använd kan den internationella brottsdomstolen fungera som en stabiliserande motkraft till en världsordning som grundar sig på principer om ”den starkes rätt”.

För att ICC ska kunna utöva sin jurisdiktion måste länder som adresseras antingen ha ratificerat Romstadgan eller ha accepterat ICC:s jurisdiktion genom ett särskilt avtal.

Tyvärr har vi kunnat se hur USA och andra stormakter vägrat ansluta sig till ICC:s jurisdiktion och ställt sig över internationella lagar och regelverk utan några märkbara konsekvenser. Om den internationella domstolen inte vore begränsad av sin jurisdiktion, skulle förmodligen fler än en amerikansk president sitta inlåst idag.

Den internationella brottsdomstolens resoluta och principfasta handlande i relation till Israels övergrepp på Palestinas civilbefolkning har ökat allmänhetens förtroende för domstolen, samtidigt som det har lett till allvarliga konsekvenser för verksamhetens medarbetare. Domstolens företrädare har bland annat fått motta allvarliga hot från människor som uppges ha tydliga kopplingar till Israels underrättelsetjänst.

Tidningen The Guardian har redogjort för hur Yossi Cohen (som är en före detta chef för den israeliska underrättelsetjänsten Mossad), uttalat upprepade hot mot ICC:s tidigare åklagare Fatou Bensouda, i syfte att få henne att lägga ner en utredning med fokus på Israeliska krigsbrott.

Uppgifterna från The Guardian överensstämmer med annan information som tyder på att Israel och dess främsta västerländska allierade (USA) har gjort upprepade försök att påverka internationella rättsorgan.

Under maj månad detta år ansökte Bensoudas efterträdare Karim Khan, om en arresteringsorder för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, baserat på samma utredning som inleddes av Bensouda under 2021. Khan meddelade att det finns ”rimliga skäl” att tro att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant bär ”straffrättsligt ansvar” för ”krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten”.

Khan uppger i en nyligen publicerad intervju i BBC att han fått motta upprepade hot av företrädare för olika nationer, på grund av åtalet mot Netanyahu och Gallant.

De kriminella hoten mot Bensouda och Khan hade säkerligen lett till våldsamma amerikanska reaktioner om de hade uttalats av företrädare för ett land som inte betraktas som en allierad till USA, i detta fall har man inte kunnat se några offentliga fördömanden från amerikanska regeringsföreträdare.

Hyckleriet och dubbelmoralen från vissa demokratier i väst har varit fullständigt förödande för den palestinska befolkningen som fått betala det ultimata priset, samtidigt är det inte bara palestinier som drabbats.

Människor som satt sin tilltro till USA och andra demokratiska staters ambitioner om att skydda människors grundläggande rättigheter och stå upp för demokratiska principer, är också förlorare. Allt fler människor har börjat fråga sig om de humanistiska och demokratiska värden som flera länder i väst säger sig företräda, bara är en fasad som nu håller på att rämna.

En sak är säker – det går inte att identifiera sig som en demokrati, när man egentligen företräder den starkes rätt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.