Varför jag skriver om Kafka

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen.

Det är inte bara radio och tidningar som sprider den. Jag minns TV-nyheter som visade ett reportage från Prag, i vilket det förfäktades att det existerar en Kafka-feber i Tjeckien på grund av att det äntligen är tillåtet att tala om den store tjeckiske sonen efter mer än 40 års kommunistisk diktatur. Trovärdigheten i nyheten styrktes med att det visades ett utdrag ur en, vad man kallade Kafkapjäs, framförd av, påstods det, den världsberömda Tjeckiska ensemblen Černé divadlo. Och det påstods även, utan att det styrktes i bild, att denna pjäs av Kafka spelas för utsålda hus. Min version av denna kulturhändelse är inte helt i överensstämmelse med den ovan beskrivna.

Den teaterpjäs som reportaget refererade till var ett amatörmässigt kompilat på händelser ur Kafkas liv och romanfragment, vilket jag vet eftersom jag hade oturen att se den.

Den provisoriska teatersal där jag såg den omtalade ”Kafkapjäsen” var nästan folktom. Där satt ett tiotal åskådare, av klädseln att döma var nästan alla utländska turister, som lockats till denna ”pantomimiska” föreställning av kvällskylan och det faktum att inga språkkunskaper krävdes.

Kafka själv var ingen dramatiker. ”Der Prozess” från 1926 finns visserligen som teaterpjäs, men det var inte Kafka utan Max Brod som dramatiserade den, 27 år efter att romanfragmentet ”Der Prozess” blev publicerat för första gången. ”Der Prozess” dramatiserades även av den store franske teatermannen Jean-Louis Barrault och 1976 också av Peter Weiss. Orson Welles hade premiär på sin, i mina ögon underskattade, filmversion av ”Der Prozess” under namnet ”The Trial” / ”Le procès” år 1962. Dessutom finns det x antal mindre kända dramatiseringar av Kafkas verk; ”The Trial” / ”Le procès” visades naturligtvis även i Tjeckoslovakien och i Bohumil Hrabals memoarbok ”Slávnosti sneženek”, det vill säga ”Snödropparnas festligheter” utgiven år 1978, beskrivs en mycket rolig episod från visningen av denna film.

Mig veterligen var det aldrig förbjudet att tala om Kafka i Tjeckoslovakien, och hans alltid på tyska skrivna arbeten utkom i Tjeckoslovakien både i tjeckisk och slovakisk översättning. Jag äger själv en slovakisk översättning av ”Das Schloss” från 1965 och ”Der Prozess” från 1964. Det är antikvariska exemplar som jag köpte i Bratislava år 1982 för futtiga 12 KČS, tjeckoslovakiska kronor.

Varför man i den tjeckoslovakiska socialistiska republiken inte tryckt Kafkas verk i ständigt nya upplagor, kan ha en sådan prosaisk orsak och förklaring, som ett svalt publikintresse och begränsad ekonomi. Rättigheterna till Kafka låg som bekant hos Schocken Books Inc., New York, USA och deras handelsvaluta hette knappast, även det måste vara bekant, socialistiska kronor från Tjeckoslovakien. Tittar man i tjeckiska eller slovakiska litterära handböcker, exempelvis i den av mig ägda ”Encyklopedia spisovateľov sveta” / ”Författarnas världsencyklopedi” finner man lätt Kafka där. Allt som krävs är att kunna alfabetet.

Kafkas verk är översatt till tjeckiska först och främst av hans älskarinna Milena Jesenská (se ”Breven till Milena”) och Pavel Eisner, som även skrev under namnen Paul Eisner, Jan Ort och Vincy Schwarze. Eisner stod även för översättningar av Egon Erwin Kisch, Franz Werfel och Max Brod.

En annan utbredd och meningsfattig myt är att Kafka skulle hamna i koncentrationslägret om han levt tillräckligt länge: ”Ibland hittar någon till hans grav där en senkommen minnesplakett berättar att hans systrar mördades i koncentrationslägren. Ett öde som nog också hade blivit Kafkas om inte lungorna ruttnat bort 1924.” Det är kontrafaktisk historieskrivning som blundar för fakta.

Dessa är följande: När Hitlertyskland ockuperade Tjeckien och proklamerade Protektorat Böhmen und Mähren, den 15 mars 1939, satte sig Max Brod & Co på det sista tillåtna tåget som körde dem ut ur det ockuperade Tjeckien.

Brod släpade med sig Kafkas hela litterära kvarlåtenskap, som bestod av flera meter dokument och vägde en bra bit över 100 kilo. Brod, tillsammans med sin hustru Elsa Taussig och vännen Felix Weltsch och hans familj, bestämde sig för att emigrera till Palestina (brittiska mandatet Palestina), och så blev det. Brod, Weltsch och Kafka betraktades som ett slags dåtida tre musketörer, kända under smeknamnet Der enge Prager Kreis. (Mer om detta i Brods bok ”Der Prager Kreis”, utgiven av Kohlhammer, 1966.) Med andra och färre ord, ”om Kafkas lungor inte ruttnat bort 1924”, då skulle Kafka sitta på samma tåg och samma kupé som hans kamrater från Der Prager Kreis.

Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.