Av Andreas Magnusson 2024-07-23
Att hata hatet är något helt annat än att hata människor. Att med hårda ord fördöma den som hatar är inte samma sak som att med hårda ord förkasta andra människor för att de har fel hudfärg, fel religion, fel nationalitet eller fel ursprunglig hemadress.De som på riktigt sprider hat vill tysta allt motstånd och det gör de genom att relativisera hatet. Då blir det plötsligt liberala och toleranta människors fel att det finns intolerans och omtänksamma medmänniskors fel att samhället har blivit kallt, hårt och hjärtlöst.
När ont ska göras gott, måste gott först göras ont. Det finns hur många exempel på det här som helst, men vi kan starta med ett i närtid.
Donald Trump utsattes för ett mordförsök. En ung man som tidigare varit medlem i Trumps parti valde, av än så länge okänd anledning, att försöka ta livet av Trump. Försöket misslyckades.
Nu rasar republikanerna och Trump själv. Allt är nämligen, enligt den republikanska retoriken, demokraternas och Joe Bidens fel. Enligt Trump-högern var det vänsterns hatretorik som utlöste dådet. Man har utmålat Trump som en ny Hitler och då hetsar man fram våldsdåd från galningar.
I Sverige förde leka vuxen genom att klä sig i kostym-populisten Henrik Jönsson precis det här resonemanget i en gästkrönika på sorgligt anti-liberala Göteborgs-Postens ledarsida. ”Mordförsöket är mer än ett isolerat vansinnesdåd, det är även det brutala resultatet av vänsterrörelsens radikaliserade retorik”.
Tjenare.
Jönsson menar att vänstern under de senaste åren har beskrivit meningsmotståndare som “hot mot demokratin” och “fascister” och att detta språkbruk leder till en polarisering där meningsmotståndare avhumaniseras.
Tjenare.
Ni kanske undrar varför jag skriver “tjenare” hela tiden. Det undrar jag också, men det var precis det ord jag använde första gången jag kom in i Lisebergs nu nedlagda Villa Opp-Å-Ner – ett helt hus där allt var vänt åt fel håll. Stolarna satt i taket och taklampan hängde i golvet. Herregud! Allt är ju precis tvärt emot hur det egentligen är.
Avhumaniseringen startar inte när någon säger emot rasister eller hånar människor som hatar andra människor.
Det en kostymförrådsbotaniserande Henrik Jönsson och hans högerextrema vänner på andra sidan Atlanten “glömmer” är att motståndet mot fascism börjar med fascism.
Donald Trump beskrivs inte som ett hot mot demokratin för att en makthungrig vänster försöker skapa ett monster av en ängel. Donald Trump beskrivs som ett hot mot demokratin för att han bevisligen är just ett hot mot demokratin.
Efter förra valet vägrade han som bekant att acceptera valresultatet och eldade på försöken till statskupp. Det är DÄRFÖR han beskrivs som ett hot mot demokratin, inte för att man vill att han ska skjutas ihjäl.
På hemmaplan beskrivs Jimmie Åkesson som högerextremist just för att han är högerextrem i sina åsikter. När han till exempel skriver en debattartikel där han enligt nazistisk retorik varnar för “folkutbytet” så är det inte viljan till hatisk polarisering som får människor att reagera. Vi reagerar på att Tidöregeringens största parti tycker att det är ett problem att hudpigmenteringen i Sverige över tid har förändrats så att vi som folk tål solen bättre.
Sverigedemokraterna och den yttersta högerns opinionsbildare vill att vi ska hamna i ett läge där goda människor av rädsla för att elda på hatet inte längre ska våga stå upp mot rasistiska utspel. Tanken är att vi ska sluta påminna om medmänsklighet, solidaritet, omtänksamhet, eller att det åtminstone ska göras med så mesig brist på slagkraft att allt kan avfärdas som sossigt tönteri.
Tanken är att vi på riktigt ska luras att tro att allt började med att någon slog tillbaka.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska och religionskunskap. Han sysslar också med musik både som soloartist och med bandet Oblomov. Andreas har skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan. År 2022 debuterade han med boken ”När humanismens fördämningar brister – personerna och partierna som drogs med”. I höst kommer han ut med boken ”Kravsamhället” på Ordfront förlag.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.