Hemlös i Stockholm – del 1

I Sverige lever ungefär 5900 personer i akut hemlöshet. Detta enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning från 2017. De som räknas som akut hemlösa är personer som sover ute eller i trappuppgångar, bilar, tält och liknande. Även de som övernattar på bland annat akutboenden, härbärgen eller skyddade boenden räknas in i den gruppen. EU-medborgare och papperslösa som hör till denna grupp räknas dock inte in i den officiella statistiken.

Guidas av hemlös

Street Business är en förening som hjälper och skapar meningsfulla arbetstillfällen för människor som lever i utsatthet. Bland annat ordnar de något de kallar “Stadsvandring i de hemlösas kvarter”. Olika personer, som själva lever i hemlöshet, guidar de som anmält sig runt i olika områden i Stockholm och berättar om hur det är att leva där som hemlös.

Frukost på Vasagatan

Jag och min vän som bjudit med mig på stadsvandringen mötte Hasse, som skulle vara vår guide, vid Centralstationen en blåsig och kall söndag i april. En viss förvåning uppstod när vi insåg att vi två var de enda som skulle delta i dagens stadsvandring. Vi hade förväntat oss fler deltagare. Vi började med att gå ut till en av bänkarna på Vasagatan, där Hasse berättade om hur en man, varje dag i veckan och helt ideellt, ordnar frukost till stadens hemlösa. Han ser detta som sitt kall. Många hemlösa brukar komma dit och få frukost, vilket de är väldigt tacksamma för.

Bänkar görs otillgängliga för hemlösa

Just den här bänken är en sådan klassisk parkbänk. Dessa har under de senaste åren blivit färre och färre. Många av dem görs om till separata stolar med armstöd, vilket gör det omöjligt för hemlösa att ligga där och vila eller sova. Hasse menar att det endast är ett sätt att försöka gömma problemen som faktiskt finns. Ett sätt för människor att inte behöva låtsas om att hemlösa finns. Det där med bänkarna som gjorts om är något jag själv har reagerat på och det känns, för mig, som en typisk del i den samhällsutveckling vi har. Det är samma sak med bänkarna inne på Centralstationen. Armstöd har satts dit med jämna mellanrum, och den som trots detta försöker sova där blir snabbt bortkörd av ordningsvakter.

Golvvärme och ett eluttag

Vandringen fortsatte, och Hasse varvade berättelser om sig själv och sitt liv med att visa oss platser där han och andra hemlösa ofta håller till, och ställen de sover på. En av platserna var en port i närheten av Centralstationen, där det förvånansvärt nog finns både golvvärme och ett eluttag. Ett varmt golv att sitta på och en möjlighet att ladda sin mobiltelefon uppskattas förstås mycket av de hemlösa, särskilt på vintern. En annan plats han visade oss är en tunnel där han och andra sover ibland. Oftast får de vara ifred, säger han, men ibland kommer ordningsvakter och säger åt dem att de inte får sova där. På senare tid har de varit väldigt snabba på att köra bort dem därifrån, trots att de inte stör någon utan bara vill ligga och sova. Han berättar om väktare och ordningsvakter som behandlar dem illa. Ett exempel på detta är väktare som ibland väcker dem genom att sparka dem under fötterna, helt utan förvarning. De körs bort gång på gång, även från platser där de omöjligen kan anses störa någon. Detta trots att det faktiskt inte är olagligt att sova utomhus på allmän plats, så länge man inte hindrar eller utgör en fara i trafiken eller “hindrar det allmänna från att utföra sina sysslor”.

Svårt att få hjälp från Socialtjänsten

Hasse är väldigt öppen och säger att vi får fråga honom vad som helst. Vi pratar lite om vilken hjälp som finns att få, och kommer in på den tak över huvudet-garanti som finns. Föga förvånande säger Hasse att det där, det är bara ett spel för gallerierna. Han berättar att det är svårt att få hjälp från Socialtjänsten som hemlös, och att han inte haft så mycket kontakt med Socialtjänsten sedan han blev bostadslös. Han förklarar att det är lättare för honom att panta ihop de pengar som han kunnat få från soc, i stället för att göra allt det som krävs för att få hjälp. Där ingår att söka arbeten man inte ens är i närheten av att vara kvalificerad för. Förminskande och förnedrande, tycker Hasse. Jag kan bara hålla med.

Får mycket hjälp av Stadsmissionen

Vi frågar Hasse vad han brukar göra på dagarna. Han berättar att han ofta går till Stadsmissionens öppna dagverksamhet för män, som ligger på Fleminggatan på Kungsholmen och håller öppet från klockan åtta varje morgon fram till eftermiddagen. Där kan man få frukost och lunch, vila, duscha och tvätta kläder. Det finns också möjlighet att låna telefon och dator, och att få hjälp med myndighetskontakter. Hasse pratar varmt om Stadsmissionen och säger att de gör ett fantastiskt arbete.

Spelar bas på helgerna

Hasse nämner att han tycker om musik, och att han spelar bas på ett ställe i Gamla Stan på fredag- och lördagkvällar. Han säger att det är veckans höjdpunkter för honom. Något som gör honom glad. Vi blir förstås nyfikna och frågar om vi får komma dit och lyssna någon kväll. Det får vi gärna, svarar Hasse. Sedan säger han att folk brukar säga att de ska komma dit, men att ingen hittills har gjort det. Att han ska rita ett kors i taket på stället om vi kommer. Vi säger att han kommer att få rita det där korset.

När vi har gått runt i centrala Stockholm i en och en halv timme börjar vandringen närma sig sitt slut. Vi tackar Hasse så mycket för hans öppenhet och för att vi fick chansen att få en inblick i hans liv. Han verkar inte tycka att det är något speciellt alls, utan verkar närmast förvånad över vår uppskattning.

Street Business

Fredrik Bergman på Street Business är Hasses uppdragsgivare. Hasse berättar om hur de fick kontakt med varandra en dag när Hasse var på Vardagsrummet, ett ställe för hemlösa som drivs av Convictus. “Du ska bli stadsvandringsguide och spela i ett rockband”, sa Fredrik till Hasse. Så blev det också.

Jag hör av mig till Fredrik och ställer några frågor om Street Business, stadsvandringarna och deras övriga arbete. Han beskriver föreningen som “Ett socialt kooperativ enligt italiensk förebild”, och berättar att en majoritet av de som sitter i styrelsen själva lever eller har levt i utsatthet. De jobbar utifrån modellen “harm reduction”, vilket innebär att de inte ställer krav på att de som jobbar för dem ska vara helt nyktra. Det räcker att de är nyktra under arbetet.

Många drömmer om att få jobba

Fredrik berättar vidare att föreningen bildades för ungefär tre år sedan, och att de började med stadsvandringarna för ungefär två år sedan.

– Vi var några stycken som arbetade (och arbetar) på Stockholms akutboenden. Bristen på arbete i Stockholm för människor som lever i hemlöshet och olika former av självmedicinering var påtaglig. Många drömde om att få arbeta med vad som helst. Fortfarande är det vanligt för personalen på stadens akutboenden att de boende frågar om de kan få städa gratis i matsal och korridorer. De orkar inte med att ständigt vara undersysselsatta. Vi sökte pengar hos Allmänna Arvsfonden för att starta ett arbetskooperativ där syftet var att få fram betalda arbeten för människor som lever i hemlöshet. Det första vi gjorde i projektet var att studera arbetsmarknaden för den här gruppen i andra länder. Det blev som en kartläggning över vad som gick att göra. Stadsvandringar var bland det första vi hittade. Liknande stadsvandringar som vår finns i nästan alla Europas huvudstäder. Och nu också i Stockholm, förklarar Fredrik.

Flera andra projekt

Fredrik berättar vidare att de har cirka 30 stadsvandringar om året, men att de skulle kunna ha många fler. De arbetar även med andra projekt tillsammans med hemlösa.

– Vi har vårt rockband ”Dom fläckfria”. Vi åtar oss spelningar. Repertoaren går under namnet ”Sånger från akutboendet”. Bandet spelar bara egna låtar. Vi har också vår stadsodling i Koleraparken, inspirerad av den brittiska stadsodlingen – ”Garden for the gardenless”.  Sen har vi våra skribenter som publicerar och får betalt för egna artiklar i tidningen Socialpolitik. Och så har vi kalendrarna som vi säljer till jul, med bevingade ord från Stockholms hemlösa.

Vill fortsätta att utvecklas

Fredrik säger att Street Business vill fortsätta att utvecklas. En idé som finns är att sälja braständare och ved genom egen produktion. En annan plan är att hjälpa människor att få arbete på “vanliga” arbetsplatser genom att börja arbeta med IPS – Individanpassat stöd till arbete. Ett idéburet offentligt partnerskap med Stockholms stad och stadsdelsförvaltningen i Enskede Årsta Vantör finns redan. På hemsidan, streetbusiness.se, kan man läsa mer om föreningen och deras arbete.

Musik och glädje

En lördagkväll i juni beger jag och min vän oss till S:ta Clara Bier House i Gamla Stan. I källaren spelar ett gäng olika människor, med varierande ursprung och bakgrund, bluesinspirerad musik på olika instrument. Många av dem har aldrig spelat ihop förut, de jammar spontant och vi blir fascinerade av hur otroligt bra det låter. Det är en härlig blandning av människor som står i det lilla hörnet i restaurangens källarvåning och improviserar, och tillsammans skapar de fin musik och mycket glädje.

Just musiken är veckans stora glädje för Hasse. Den stund som ger hans liv mening. Att få ingå i ett sammanhang och sprida glädje genom musiken. I andra delen av denna reportageserie berättar Hasse mer om sig själv och sitt liv.