Tusentals tack från Sveriges alla hörn!

Vi, två envisa individer som inte avskräcktes av diskussioner och ingen av oss sökte konsensus. Ingen diskussion, oavsett åsikt togs personligt, en frihet och befrielse. Tack för alla givande och utvecklande diskussioner. Oftast var du Sundevall för mig, men när vi inte var överens hade jag en menande ton och tilltalade dig med ditt förnamn (Dick) varpå du sa…”ja, det är mitt namn det”. Du gillade svart humor. Tack för alla skratt.

Bli inte för mallig bara. Komplimanger var inget som vi slösade tid på och något jag känner mig obekväm med. Jag trivdes som bäst när vi sparrades, då du för mig var Mr Miyagi. Jag förstår fortfarande inte hur du kan tycka att örfilen som Chris Rock fick av Will Smith var av respekt gentemot hans fru. Vi är inte klara med diskussionen, men den får vi ta senare.

Det blev en del läsande och jag somnade sent efter att ha läst samtliga nyheter om din bortgång. Det är läkande att dela sorg med andra, varför jag även läste samtliga inlägg jag kunde hitta om dig i sociala medier. De bekräftade den du var. Jag har tagit delar av andras inlägg och bildat en sorts textkollage så läs noga nu:

”En viktig röst. En freds vän. En gigant har gått ur tiden. En otroligt bra journalist med ryggrad. Texter som genomsyrade sann humanism, livslång erfarenhet och äkta solidaritet. En fadersgestalt som uppmanade mig att våga se saker från flera perspektiv. En seriös och skicklig journalist med vass penna. En vän som satte ett avtryck på fler än ett sätt. En man med civilkurage utöver det vanliga. En jag har litat på. En utmärkt journalist som alltid prioriterade fakta och alltid lyssnade på vad dom han intervjuade sade. Han skrev många tänkvärda saker. Journalistiskt integritet har förlorat en röst. Många kloka ord har jag läst av honom. Hans sätt att problematisera samtiden betydde mycket! Han var en stor och klok människa. En stor avsaknad efter en ovanlig människa. En viktig röst i samhällsdebatten har tystnat. Han var en fantastisk människa! Hans kraft i kampen för demokratin och mot fascism och nazism var så värdefull, vem ska nu axla hans börda? Vilken stor förlust för världen och Sverige. En av de bästa journalisterna som har funnits. Han gjorde skillnad! Dina klokhet när det behövdes stridbara ord och tankar gjorde skillnad. Dick Sundevall var ett granskande öga som behövdes i arbetet att stå upp för och försvara demokratin. Min vän, min journalistiska mentor och författarpartner, du kommer alltid ha min tacksamhet. Tack för alla råd. Ett föredöme för oss kollegor. En vis, reflekterande man med en oerhört vass penna. Jag minns honom som hedersknyffel. Tack för alla råd och det alltid lika vänliga bemötande du gav. Sverige har förlorat en av sina viktigaste anti-rasistiska röster…”.

Det finns mycket mer och ett hav av hjärtan, du fattas oss.

Du har lyckats beröra så många människor med ditt engagemang för samhällsfrågor i din yrkesroll som journalist och författare, men också som privatperson. Tusen tack!

Många har skrivit att du ska vila i frid, men om jag känner dig rätt är du inte den som vilar när orättvisan härjar. Förmodligen vilade du själsligen som bäst när du kämpade mot makt som missbrukades. Hur har du det nu tro?

Ingen av oss är/var troende men ingen vet med säkerhet. Kanske finns det ett parallellt samhälle för alla som har passerat till andra sidan? Jag föreställer mig ett möte mellan dig och Gud. Jag hade gärna bevittnat det samtalet. Hur tror ni det hade gått till? Ni läsare och de som kände honom får gärna vidareutveckla tanken. En dag kanske vi stöter på en som berättar:

”Du förstår, jag träffade en Dick Sundevall på andra sidan som tog en diskussion med Gud om mina synder och min tid i helvetet och nu sitter jag här med er.”

Stå på dig som du alltid har gjort, när tiden är kommen har vi din raka rygg såsom du hade våra.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.