Vi har inte bara ett växthusproblem utan även ett husväxtproblem

Vi har fått det allt bättre med såväl större boendeyta per person som mycket högre standard på bostäderna. På 60–70-talet genomfördes miljonprogrammet för att råda bot på bostadsbristen efter andra världskrigets befolkningsutveckling.

Nu talas det om ytterligare behov av nya bostäder. Boverket gjorde en prognos om behovet av 67 000 nya bostäder per år fram till 2030. SCB har gjort en ny bedömning och landar på 30 000 per år för samma period. Minskad invandring och lägre födslotal anges som huvudorsaker till prognosändringen.

Byggnader (exklusive industribyggnader) står för 43% av växthusgasutsläppen. Ändå har framför allt utsläppen från bostäder minskat kraftigt sedan 1990.

Utan tvekan kommer nyproduktion av bostäder att leda till ökade utsläpp. Som med allt annat är det avvägningar som måste göras, bättre boendestandard mot ökade utsläpp exempelvis.

Är det så enkelt att man bygger bort bostadsbristen genom att bygga fler bostäder? Jo så kan tyckas. Men bör man inte se över hela bostadsmarknaden med någon slags holistisk syn?

Vi har det facto ett husväxtproblem vilket medverkar till växthusproblem. Hur många, främst äldre, bor i hus om kanske 140 m² och är bara 2 boende? Hur många bor i lägenheter om 4-5 rum och är ensamma eller ett äldre par?

Exemplen är många och den enkla förklaringen är att det blir alldeles för kostsamt att flytta till en mindre bostad. Sen finns det fler anledningar som viljan att bo kvar där man bott, det är jobbigt att flytta på äldre dar, man är van vi stora ytor med mera (som också måste städas).

Sedan finns det många tomma bostäder ute i glesbygden. I Kristianstads kommun hittade man ca 200 ödehus. I Råneälvdal (Luleå) har man hittat 550 hus som står tomma.

SCB tror att det finns 200 000 tomma hus i Sverige. Det är outnyttjade resurser. Om man gissar att hälften går att renovera till rimlig standard så löser man 3 års bostadsbyggande på ett resurseffektivt sätt. Självklart krävs det ju en hel del andra åtgärder för att det skall fungera samhällsmässigt. Det finns ju anledningar till att dessa hus är tomma.

I Skellefteå bor tusentals människor i baracker om 10-12 m². Samtidigt pågår det rivning av hyreshus. I Vilhelmina, Dorotea, Bräcke, Hultsfred, Nässjö, Söderhamn, Filipstad och många fler kommuner.

Var och en känner säkert fler än en familj som splittrats där barnen har dubbelt boende. Lösningen för att minska husväxtproblemen på grund av detta är mer komplicerad än att förbjuda skilsmässor.

För att förbättra boendesituationen måste steg 1 vara att nyttja befintliga byggnader på ett effektivare sätt, sedan kommer det att finnas behov av att bygga nytt i alla fall.

Hur kan man då minska växthusproblem av nybyggnation? Byggnadsbranschen har fått en försiktig fingervisning om vad komma skall. Energiprestanda skall beräknas och verifieras innan byggnaden tas i bruk.

Bankerna tar hänsyn till lånemöjligheter med (bland annat) resultaten av dessa energiberäkningar och energiklassning. Tyvärr förkommer det förfrågningar om att frisera energiklassningen för att kunna få bättre lånevillkor. Och det är ganska lätt att skruva på siffrorna.

Dessutom är det ett systemfel att tillsynen i byggskedet ligger på kommunen och att Boverket har tillsyn på energideklarationen som skall göras inom 2 år från att byggnaden tagits i bruk.

Nåväl, kanske blir det bättre framöver. Nu skall man även lämna in en beräkning av klimatpåverkan. Det finns dock inga krav eller gränsvärden eller liknande.

Jag gjorde en energiprestandabedömning utförd av en anbudsinlämnare för ett flerfamiljshus för några år sedan. Byggnaden skulle byggas i betong med cellplastisolering. När jag räknade slog mig tanken om det var relevant hur många kWh/m² byggnaden behöver årligen.

Då beräknade jag klimatpåverkan av själva byggnationen och drog slutsatsen att i byggets produktionsskede, motsvarade klimatpåverkan nästan 100 års fjärrvärmeanvändning för den aktuella byggnaden.

Därför är det bra att det kommer krav på beräkning av klimatpåverkan, nu behövs det skyndsamt också krav på hur stor den får vara. Det finns ju antagna mål om klimatneutralitet.

Byggbranschen har börjat inse att man måste reducera utsläppen även i produktionsskedet. Byggbranschen är dock rätt så konservativ och utvecklingen går långsamt, för långsamt.

Trä som lagrar koldioxid, är ett bättre alternativ än stål och betong som släpper ut koldioxid vid framställning.

Tyvärr byggs det många byggnader som har väldigt kort livslängd. I min hemstad Haag finns det en byggnad från 1100-talet. Där kan man påstå att det är hållbart byggande. Å andra sidan skulle jag inte vilja bo där med tanke på 1100-talets standard.

Det kanske är bra att byggnader inte står längre än 100 år? Å andra sidan, om man har rätt underhåll kan byggnader stå betydligt längre än så.  Och med tanke på klimatpåverkan kan vi förbättra standarden så mycket till?

Cellplastisolering är fossilbaserad. Mineralullsisolering medför också en del klimatpåverkan. Byggbranschen domineras helt av dessa isoleringsmaterial.

På marknaden finns det ett stort utbud av alternativa isoleringsmaterial såsom träfiberbaserad (inklusive återvunnen tidningspappers-isolermassa) och baserad på andra växtmaterial såsom lin.

Dessa material lagrar koldioxid och borde användas i stället för de traditionella.

Bostadspolitiken och klimatpolitiken präglas av mer. Mer, mer tillväxt. Vi har ett (1) jordklot och klotets resurser har gränser. Att vara resursmedveten och effektiv är en fråga om rättvis fördelning nu och globalt och för framtida generationer. Därför krävs det en vidare, holistisk syn än mer, mer, mer.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens