Svensk demokrati har ett kvalitetsproblem

Biltillverkarna hade individuella styrkor samtidigt som båda bilmärkena var goda representanter för svensk ingenjörskonst. 

Många bilköpare från andra länder med en bild av Sverige, att det var ”ett av världens mest jämlika och trygga länder som producerar några av världens säkraste bilar.”

I den kommersiella världen är det vanligt att man använder ett begrepp som har förkortningen USP för att förklara vad som är unikt med en vara, produkt, tjänst eller verksamhet. (USP är en förkortning av begreppet unique selling point).

Trygghet och säkerhet var några av Volvos USP’s. Om man skulle betrakta Sverige som ett varumärke kan man säga att jämlikhet, trygghet, individuell frihet och öppenhet skulle kunna beskrivas som några av Sveriges USP´s.

Volvos fokus på säkerhet och trygghet startade efter att man blivit inspirerad av en studie om risker och faror i arbetet som genomförts av två individer som arbetade med kraftnät och eltillförsel.

Syftet med deras studie var att utreda hur man kunde skapa en säkrare arbetsmiljö, för människor som arbetade med eltillförsel. 

Undersökningen visade att medarbetarnas största risk för att dö eller skadas var som störst under resorna som medarbetarna gjorde i tjänsten, snarare än när arbetet utfördes.

Personerna bakom undersökningen insåg att de kunde rädda mängder av liv genom åtgärder som hade fokus på medarbetarnas säkerhet under olika resor och transporter.

Alla som har arbetat med kvalitetsutveckling känner till att det är ett arbete som är förenat med en konstant strävan om att bli ännu bättre. Arbetet förutsätter att man lägger ner resurser och engagemang, men också att man tar rätt beslut.

I Volvos fall handlar arbetet bland annat om att att man inte fuskar när det gäller val av material och att man genomför tillräckligt omfattande tester.

Genvägar kan straffa sig dyrt, Volvo skulle enkelt kunna bli av med sin topposition om det visat sig att man inte lagt ner tillräckligt med tid och resurser för att uppehålla den kvalitet som kunderna förväntar sig.

Det finns flera exempel på hur genvägar lett till stora företags undergång. Ett exempel från bilbranschen är ett japanskt bildelsföretag vid namn Takata Corporation.

Takata var en gång en stor leverantör av krockkuddar till biltillverkare över hela världen, men i början av 2000-talet började rapporter dyka upp om defekter i Takatas krockkuddar. 

Trots initiala förnekelser och försök att tona ned frågan, visade undersökningar att Takata medvetet hade täckt över defekterna och förfalskat testdata för att dölja problemets omfattning. 

Bedrägeriet ledde till många skador och dödsfall, vilket utlöste en av de största bilåterkallelserna i historien.

Som ett resultat ställdes Takata inför massiva juridiska skulder, ekonomiska förluster och förlorat anseende. 2017 ansökte Takata om konkursskydd i både USA och Japan. 

Takatas fall tjänar som en skarp påminnelse om de allvarliga konsekvenser som kan uppstå av att kompromissa med kvalitets- och säkerhetsstandarder på en global marknad.

Vad händer när ett samhälle börjar fuska med kvaliteten? Hur många genvägar kan ett samhälle ta innan samhället och demokratin börjar krackelera?

Sverige har genomgått en dramatisk förändring de senaste 30 åren. Man har gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att bli ett av västvärldens mest ojämlika länder.

Den allvarligaste konsekvensen är naturligtvis hur förändringarna påverkat människors livsvillkor men det har också förändrat bilden av Sverige i ett internationellt perspektiv.

Man kommit till en punkt där man börjat förlora flera av de styrkor som tidigare betraktats som Sveriges USP´s. Vad är det då som har hänt, när började man ta genvägar?

Det var inte en slump att Sverige befunnit sig i världstoppen när det gällt frågor som handlar om jämlikhet och social trygghet. 

Orsakerna till att vi placerade oss i toppen handlade dock inte om att vi hade en homogen befolkning som vissa rasister vill hävda.

Det handlade inte heller om att vi hade ”så låga skatter att det var enkelt för företag att etablera sig” som vissa på högerkanten vill hävda. 

Orsaken till Sveriges återkommande topplacering var kopplat till en fördelningspolitik som var en politisk manifestation av social rättvisa, individuell frihet och människors lika värde, dvs ett av världens mest jämlika fördelningssystem. Alla skulle med.

Sedan 1990 har människor tvingats delta i en rad nyliberala experiment som ofta skett under rubriker som ”omvandling”, ”effektivisering” och ”rationalisering”.

Ordet ”rationalisering” ger en bedräglig antydan om att det handlar om någonting rationellt, vilket sällan varit fallet. 

När vi frågar oss vad det är som skett i Sverige bör vi börja med att prata om ekonomiska realiteter. 1990 tog vi ut 50% i skatt, idag tar vi ut 41% i skatt. Det motsvarar nio procents sänkning av BNP som vi inte längre tar ut i skatt.

En sänkning med nio procent motsvarar cirka 500 miljarder per år, som vi inte längre har möjlighet att använda i den offentliga välfärden.

500 miljarder kan omvandlas till 500.000 poliser, läkare, sjuksköterskor, vårdbiträden, brandmän, fältassistenter eller socialarbetare.

För att förstå hur stor skillnaden är kan vi exemplifiera genom att Sveriges försvar kostar oss cirka 119 miljarder per år.

Vi har alltså sedan 1990 kunnat uppleva minskade resurser i en omfattning som motsvarar kostnaderna för Sveriges försvar gånger tre.

Det var ingen slump att Sverige abonnerade på förstaplatsen i internationella undersökningar tidigare, det är inte heller en slump att vi befinner oss där vi gör just nu.

Det finns gränser för hur mycket man kan skära ner innan det uppstår brister i kvaliteten. Vi har passerat dessa gränser för länge sedan. Uteblivna investeringar kostar människoliv. 

Volvo verkar ha lagt in de resurser som krävs för att fortsätta behålla sin position som ett av världens säkraste bilmärken.

Sveriges politiska partier behöver fråga sig om man är beredda att göra de investeringar som krävs för att stärka samhället och återerövra en topposition i den globala rankingen eller möta samma öde som Takata. 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.