Silvertejp kan inte ersätta murbruk och betong

Omedelbart efter att dådet i Skärholmen offentliggjorts började kampen om verklighetsbilden i de sociala mediernas kommentarsfält.

Det har blivit en standard att olika politiska krafter försöker använda fruktansvärda och uppseendeväckande händelser för att exploatera människors känslor och marknadsföra egna förklaringar till negativa delar av samhällsutvecklingen.

Man behöver inte vara forskare för att förstå de breda orsakerna bakom den utveckling som skett, man behöver bara förstå att det finns ett samband mellan människors livsvillkor och riskerna för social utslagning.

Ett sätt att komma runt de mest infantila förklaringarna, är att använda en modell där man utgår från ”belastande och skyddande faktorer”.

Belastande faktorer är faktorer som ökar människors sårbarhet, medan skyddsfaktorer är exempel på faktorer som verkar stärkande och ökar människors motståndskraft.

För att texten inte ska missförstås vill jag markera att de faktorer som texten belyser inte ska betraktas som ursäkter eller att man förminskar individens personliga ansvar, de ska endast ses som faktorer som kan bidra till att öka eller minska sannolikheten för att människor gör dåliga val.

Några exempel på belastande faktorer är bland andra:
Barnfattigdom
Tidigare trauman
Erfarenheter av våld i hemmet
Erfarenheter av psykisk ohälsa hos vårdnadshavare
Erfarenheter av vanvård och att bli övergiven av vårdnadshavare
Erfarenheter av missbruk i hemmet
Erfarenheter av att bevittna våld
Upprepad diskriminering
Neuropsykiatriska variationer som man inte fått hjälp att hantera

Man kan också räkna in faktorer som:
Missbruk, beroende, skuldsättning, skolmisslyckanden och boendevillkor.

Vi kan fördjupa oss i en av dessa faktorer (boendevillkor) för att få ett exempel på hur sociala faktorer kan inverka på unga människors villkor.

Forskning visar att erfarenheter av att inte kunna känna sig trygg i sitt bostadsområde kan leda till flera konsekvenser som har en direkt inverkan på ungas möjligheter att lyckas i skolan.

Om unga känner sig oroliga för sin säkerhet och trygghet i sitt bostadsområde kan det leda till stress och oro som kan påverka förmåga till koncentration, minne och inlärning.

Om unga känner sig otrygga i bostadsområdet kan det påverka deras sömn vilket kan göra det svårt att koncentrera sig och ta in ny information i skolan.

Unga som känner sig otrygga i sitt bostadsområde kan välja att skolka från skolan för att undvika farliga situationer på väg till och från skolan vilket påverkar elevernas resultat.

Unga som upplever otrygghet i sitt bostadsområde kan utveckla beteendeproblem som att vara mer aggressiva eller ha svårare att anpassa sig till skolans regler och normer.

Den amerikanska sociologen Patrick Sharkey visade i en studie att barn som intervjuats för ett helt annat syfte var påtagligt oroliga och hade svårt att koncentrera sig om det hade varit ett mord i deras bostadsområde veckan innan.

I en uppföljande studie visade forskargruppen att barn som bodde på en gata där det varit ett våldsbrott veckan innan ett standardiserat test fick sämre studieresultat.

Barn som bor i områden med mycket våld kommer riskera drabbas av en sådan effekt flera gånger under sin skoltid, vilket kan ge betydande negativa effekter i det långa loppet.

Sammanfattningsvis kan otrygghet i bostadsområdet leda till en rad effekter för ungas psykiska hälsa och studieförmåga.

För att motverka denna typ av påverkan är det viktigt att arbeta för att skapa trygga och säkra bostadsområden och stötta eleverna med åtgärder som kan minska oro och stress.

Folkets Husby genomför en årlig trygghetsundersökning i samarbete med Stockholms universitet som riktar sig till människor som företrädesvis bor på Järva.

2022 års-enkäten baserades på 580 svar, från i huvudsak unga vuxna upp till 30 år.

En av frågorna som ställdes i enkäten var: Känner du någon i ditt bostadsområde som har förlorat sitt liv genom dödligt våld?

Av svaren framgick att det 43% av respondenterna kände flera personer i sitt område som förlorat livet genom dödligt våld,
22% kände en person som förlorat livet genom dödligt våld medan 35% svarade nej på frågan.

När man frågade respondenterna ”om de tror att antalet skjutningar kommer minska i området framöver” svarade 39% att de inte alls instämmer, 39% att de instämmer delvis och 9% instämmer helt.

Det finns fler aspekter kopplade till människors boendevillkor – trångboddhet är ett problem som är särskilt utbrett bland vissa samhällsgrupper.

Undersökningar som genomförts med fokus på människors livsvillkor visar att andelen barn mellan 0-18 år med svensk bakgrund som bor trångbott ligger på ca 3-4%, medan andelen barn med utländsk bakgrund som lever i trångboddhet ligger på över 50%.

Redan 2012 varnade rapporter från polisen om att trångboddhet ökar risken för att unga fastnar i kriminalitet.

Något man pratat alldeles för lite om är olika myndigheters och offentliga organisationers förmåga att möta utvecklingen bland unga.

Två myndigheter som har en central roll för våldsutvecklingens omfattning och utbredning är polisen och socialtjänsten.

Om man analyserar orsakerna bakom att gäng bildas, kan man se att gäng har en tendens att bildas, när polis och andra myndigheter inte är närvarande och kan garantera unga människor trygghet.

En proaktiv polis och socialtjänst har förmåga att förebygga och förhindra negativa händelser, medan reaktiva verksamheter agerar när det som inte får hända, redan har skett.

Fallet med polismannen som sköts ihjäl i Göteborg är bara ett av många exempel på när föräldrar vänt sig till polis och socialtjänst, utan att få någon form av stöd.

Mycket talar för att en proaktiv istället för reaktiv socialtjänst skulle kunnat förebygga och förhindra det som ägde rum.

Om vi vill åstadkomma riktiga förändringar är det viktigt att vi pratar om relevanta frågor.

En stor del av den offentliga debatten liknar ofta ett kommentarsfält i sociala medier där olika politiska företrädare tävlar med varandra i att exploatera människors känslomässiga reaktioner på hemska händelser.

Vi har sett hur företrädare för rasistiska partier har valt att ersätta vetenskapligt belagda orsaker till social utslagning, med förenklade och stereotypa påståenden om kultur, etnicitet och religion.

Det är farligt eftersom det bidrar till splittring och fördummar debatten. Erfarenheter visar att grunda och felaktiga analyser leder till felaktiga åtgärder.

När rasister på högerkanten bröstar upp sig och skriker ut om hårda tag, tas inte deras ord på allvar.

De har inget intresse av att gå till botten med orsakerna till våldet.

Deras ambitioner är endast att vinna människors känslor och plocka billiga politiska poäng.

Den politiska undfallenheten mot dessa krafter har gjort att den svenska demokratin i allt större utsträckning liknar ett fuskbygge.

Låt oss inte vara en av dem som skyller på den underbetalda utländska byggjobbaren när taket rasar in, fråga dig istället vem som har tagit genvägar när materialet skulle köpas in och vem som designat konstruktionen.

Tidölagets förenklingar och billiga slogans är inget annat än en politisk motsvarighet till silvertejp, bra att ha, men inget att använda när man ska bygga någonting beständigt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.