Hämndporr förklätt till journalistik

En av konsekvenserna av att högerextrema och antidemokratiska krafter fått allt större inflytande i medielandskapet, är att det offentliga samtalet blivit allt mer fientligt och destruktivt.

Ett av flera problem med dessa medier var att de redan från start valde att ignorera pressetiska regler och principer.

Vissa skulle kalla den verksamhet som flera av dessa medier ägnat sig åt för ”politisk förföljelse förklätt till journalistik”, eller ”politisk, religiös och etnisk förföljelse förklätt till journalistik”.

”Ska man inte få säga sanningen” var en av de paroller som användes för att motivera publicering av personlig information.

Det handlade uteslutande om att publicera information om händelser där rasifierade människor var misstänkta för brott eller associerade med andra negativa saker. 

Informationen var snarast att likna vid påhopp och selektiva trakasserier.

När någon kom med invändningar var svaret alltid ”ska man inte kunna säga sanningen?”

Ambitionen med att publicera denna typ av information var att åstadkomma vad man kan beskriva som ”associationsnedsmutsning”, det vill säga att koppla nyheter av en negativ karaktär till vissa samhällsgrupper. 

Det som fanns i fokus var inte frågor som handlade om nya metoder eller människors livsvillkor, fokus fanns istället på individers ”kultur” och etnicitet.

Den som tvivlar på att det var den egentliga målsättningen, kan enkelt undersöka hur många av nyheterna som handlade om blonda och blåögda människor.

Informationen som publicerades saknade vetenskaplig signifikans och bidrog inte på något sätt att fördjupa läsares kunskaper eller förståelse. Däremot lyckades man producera negativt laddade stereotyper i syfte att få läsare att göra associationer mellan etnicitet och kriminalitet.

Psykologiska och sociala faktorer med vetenskaplig signifikans, ersattes av påståenden om människors ”kultur och moral”.

Den verklighetsbild som spreds av alternativa medier fick politiska konsekvenser.

Alltför många som inte var insatta i frågor som handlar om orsaker till social utslagning, valde att anamma de högerextrem-alternativa mediernas verklighetsbeskrivning.

Den snabba rapporteringen där man frångick publicistiska traditioner och principer, gjorde att man lyckades attrahera ett stort antal följare.  

De alternativa mediernas expansion tillsammans med den kommersiella världens klick-logik, förändrade medielandskapet och bidrog till att även etablerade mediers nyhetsrapportering påverkades.

I efterhand kan det som ägde rum, snarast beskrivas som en framgångsrik påverkansoperation.

Information som offentliggjorts på sociala medier under den senaste veckan, ger exempel på att man rört sig ännu längre bort från journalistiska och publicistiska regler och principer.

En individ som kallar det han gör för journalistiskt arbete, som representerar högerextrema intressen (och tidigare sökt sig till universitetskurser för att trakassera och förfölja politiska motståndare) beskriver att han under två års tid odlat en personlig relation till en politisk motståndare i syfta att förstöra personens liv.

Den högerextrema individen försöker porträttera sina handlingar som en ”journalistisk gärning” men det är ingen tvekan om att det finns helt andra drivkrafter.

Personen som utsatts för ”journalistens” förföljelse, är en kvinna som sedan tidigare tvingats utstå mängder av offentliga trakasserier och hot, under flera års tid.

En fråga som delar av allmänheten kan komma att ställa i anslutning till publiceringen, är varför den utsatta individen valt att stanna kvar i en nära relation till ”journalisten”, trots att han är en känd högerextremist.

Det kan finnas många svar på den frågan. Ett sätt att förstå hur det är möjligt kan gå att finna i erfarenheter och kunskaper om hur människor som utsätts för långvarig psykisk utsatthet, kan agera för att försöka återerövra en känsla av trygghet.

Det är inte ovanligt att människor som lever under hot eller andra former av utsatthet, söker sig närmare krafter som representerar det aktuella hotet.

En av anledningarna kan vara en önskan om att återfå kontroll, dvs en omedelbar närhet till det som utgör ett hot kan ge en (känsla eller illusion av) ökad förutsägbarhet och kontroll.

Människor som befinner sig i en utsatt position kan också bära på en önskan om att villkoren förändras om man försöker tillmötesgå individen och visa att man inte är det man anklagas för att vara.

Kunskapen är inte ny, ”Stockholmssyndromet” är ett av de mest kända exemplen på hur detta kan ta sig uttryck.

En av de saker den så kallade ”journalisten” ”avslöjat” är att kvinnan som är föremål för ”granskningen” har konsumerat alkohol. ”Journalisten” försöker därmed visa att den ”granskade” individen avviker från regler och krav som är förknippade med hennes religion.

Den högerextrema ”journalisten” väljer att offentliggöra denna information på flera sociala plattformar och dessutom tagga sina inlägg så att kvinnans familjemedlemmar i både Sverige och Somalia, ska få kännedom om detta.

”Journalisten” använder därmed samma metoder som de konservativa och patriarkala ledare, som journalisten säger sig förakta.

Hans handlingar syftar till att skam- och skuldbelägga kvinnan och begränsa hennes frihet. 

Det är knappast en journalistisk gärning att avslöja att någon avvikit från religiösa påbud, det bör snarare betraktas som ett integritetsbrott.

Den högerextrema ”journalistens” metoder är ett tydligt bevis för att ambitionerna bakom ”granskningen” endast handlar om att smutskasta, trakassera och kränka individen i fokus.

Det finns mycket klara anledningar till att det existerar tydliga regler och principer för hur journalistiskt och publicistiskt arbete ska bedrivas.

Journalistik kan vara ett kraftfullt vapen med förmåga att ödelägga människors liv, i händerna på människor som saknar etiska och moraliska skrupler.

Det är tydligt att något behöver göras åt högerextrema antidemokratiska krafter som försöker använda journalistiska metoder för att utöva förföljelse och trakasserier.

Alla människor har rätt till personlig integritet och frihet, även en kvinna med somalisk bakgrund som representerar politiska uppfattningar som står i strid mot ens egna.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.