Alla ska kunna äta

Fyra av tio ensamstående föräldrar med låg inkomst har behövt låna pengar, för att klara de grundläggande utgifterna under det senaste halvåret.

Nästan varannan ensamstående förälder, 46 procent, har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan. 

Mer än hälften av alla ensamstående har haft ekonomiska svårigheter vid något eller flera tillfällen under de senaste sex månaderna med att köpa nya kläder till barnen, anpassade till årstiderna.

41 procent av de ensamstående föräldrarna och 18 procent av sammanboende föräldrar, skulle som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna. 

Över hälften av de ensamstående föräldrarna, 54 procent, och en tredjedel av familjerna med sammanboende föräldrar, har haft svårigheter att betala fritidsaktiviteter till barnen.

Många har inte råd att åka kollektivt. Det gör att ungdomar inte kan tacka ja till sommarjobb, för de har inte råd att åka till jobbet, eller fotbollslag som inte kan åka iväg till bortamatcher, eftersom de inte har råd. 

Värst drabbade är ensamstående föräldrar med barn med en månadsinkomst under 29500, och i den gruppen är sju av tio kvinnor.

Om man går vidare och undersöker vad den ekonomiska utsattheten får för psykosociala effekter, ser man att nästan var tredje ensamstående och var femte sammanboende barnfamilj med lägre inkomst, upplever att barnen är oroliga över familjens ekonomi.

När man frågade föräldrar på vilket sätt de var oroliga för att deras ekonomiska situation påverkar deras barns behov eller mående, var några återkommande svar: ”att man upplevde att ens barn mådde dåligt”, ”att man var rädd att ens barn skulle känna sig annorlunda och jämföra sig med andra barn” och ”att man själv som förälder kände att man inte kunde ge sitt barn det som barnet eller barnen behöver”.

Några enskilda svar från föräldrar som medverkat i undersökningen gav uttryck för oro och exempel på hur den ekonomiska utsattheten påverkat relationen mellan föräldrarna och barnen:

• ”Att jag inte klarar av mina räkningar och kronofogden tar mitt hus”.
• ”Att jag ska bli tvungen att sälja tv-spelet som är deras enda lycka på vintern.”
• ”Jag pratar om att vi inte har råd med saker hela tiden”. ”Att hon inte får bra ytterkläder och fryser eller blir blöt”. ”Att vi inte kan åka och göra roliga saker.”
• ”Jag är rädd att mitt barn ska känna skuld över att pengarna inte räcker till.”
• ”Barnen blir oroliga och frågar inte om sådant som kostar pengar.”

Något som är viktigt att ha med sig är att den genomförda undersökningen inte synliggör situationen för barnfamiljer med ännu lägre inkomster.

Vi kan utgå från att familjer som lever med försörjningsstöd, löneutmätning, dagersättning enligt LMA (lagen om mottagande av asylsökande) eller lever på sjukpenning har en ännu svårare situation. 

Om vi byter perspektiv kan vi se att de försämrade ekonomiska villkoren inte gäller alla grupper, tvärtom.

Bara under 2021 fick Sverige 400 nya miljardärer. Enligt SCB är inkomstskillnaderna i Sverige de högsta sedan mätningarna började 1975.

Fördelningen av förmögenheter i Sverige är mer ojämn än i nästan något annat jämförbart land i västvärlden och mer snedvriden än i El Salvador, Nigeria och Venezuela enligt den schweiziska banken UBS.

Om man är intresserad av att ta reda på hur samhället kunnat utvecklas på det här sättet kan det vara lämpligt att börja med att läsa en granskning från tankesmedjan Balans, som visar hur allt fler förtroendevalda politiker samtidigt är anställda på lobbyistfirmor, vars affärsidé är att påverka politiker.

Vi har sett att det finns mycket nära relationer mellan Tidöpartierna och svenskt näringsliv och andra krafter som företräder stora kapitalintressen.

Vi kan se hur Tidöpartierna fortsätter undergräva arbetare och mindre priviligierade människors intressen, parallellt med att man försvagar offentliga verksamheter som syftar till att tjäna hela befolkningens intressen.

Tidöpartiernas affärside har varit att splittra befolkningen. Ambitionen har varit att få mindre priviligierade grupper att lägga skulden för ojämlikheten på andra utsatta grupper, för att undvika att mindre priviligierade grupper enas och driver en gemensam kamp för förbättrade livsvillkor.

Vi kan räkna med att Tidöpartierna kommer att fortsätta skrämma människor med avledande manövrar och dimridåer i form av hot från ”invandrare, muslimer och gängkriminella” i syfte att flytta fokus från den ökade ekonomiska ojämlikheten.

Låt oss hoppas att fler människor inser vad som pågår innan mindre priviligierade grupper hinner berövas alla sina fri- och rättigheter.

För övrigt är det värt att notera…

    att undersökningen om barnfamiljers ekonomiska svårigheter visar att kostnaderna för kollektivtrafik gör att många unga inte kan tacka ja till sommarjobb, åka iväg till bortamatcher på fotbollen, eller delta i olika fritidsintressen.