”Har varit tveksam till att skriva den här krönikan…”

Efter närmare 40 år som journalist har jag sett alltför många kollegor gå under av för hårt supande, för att ens vilja antyda att alkohol i största allmänhet är något helt igenom bra.

Men likafullt ifrågasätter jag larmrapporten som resulterade i stora rubriker utifrån rapporten från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

Låt mig innan jag går närmare in på den, klargöra att jag själv inte är nykterist. Men med stigande ålder blivit allt mer försiktig med hur mycket jag dricker, även om jag är bjuden på en trevlig middag hos vänner. Kör helt enkelt ofta bil till och från såna middagar och jag kör aldrig rattonykter.

Åter till rapporten om att tre miljoner svenskar skulle ha passerat ”gränsen för missbruk”. Sannolikt har få journalister läst vad som verkligen står i rapporten. Hade de gjort det hade de slängt rapporten i datorns papperskorg.

För där kan man läsa, redan i pressmeddelandet, att:

Gränsen som avses är tio standardglas per vecka eller fyra per tillfälle minst en gång i månaden. Ett standardglas definieras som antingen 33 cl starköl, ett litet glas vin, 50 cl folköl eller 4 cl sprit.

Enligt CAN:s siffror passerar alltså tre miljoner svenskar som dricker alkohol den gränsen. Det gör de säkert – men läser man vad som egentligen står där, så blir det helt absurt. Låt oss börja med definitionen av ”ett standardglas”. Det är alltså enligt rapporten:

33 cl starköl (alltså inte en ”stor stark” som är en betydligt större mängd)

Ett litet glas vin (alltså inte ett normalstort glas vin)

50 cl folköl (alltså folköl, inte mellanöl)

4 cl sprit (alltså vad som på krogen är en liten sup/nubbe)

Och sedan kan man läsa att gränsen som avses bland annat är, fyra standardglas per tillfälle minst en gång i månaden.

Alltså, fyra per tillfälle minst en gång i månaden…

Om du eller jag en gång i månaden, bjuder på middag eller är bjudna på en middag, så kan det kanske se ut så här:

Det börjar kanske med en välkomstdrink med något som motsvarar alkoholmängden i ett litet glas vin. Vi är nu alltså uppe i ett ”standardglas”.

Sedan dricker vi kanske vin eller starköl till maten. Vi dricker ur normalstora vinglas och ölen är alltså 33-centiliters. Två glas vin eller två öl är väl rimligt till middagen? Och de som dricker öl vill nog ha en kall fyra av någon sort (är middagen hos mig blir det Aalborg Jubileums).

Låt oss nöja oss med en fyra, eller möjligen en sexa, även om det är lite snålt tilltaget.

Några timmar efter att middagen har börjat blir det något till kaffet, whiskey, konjak, punsch eller nåt åt det hållet.

Hur är nu läget för gästerna? Ja, köra bil ska de inte göra. Men de raglar inte omkring och beter sig. Skratten blir fler och röstvolymen blir högre – men vildare än så blir det inte.

Det är en sansad middag med människor som kan hantera alkohol, vill jag påstå.

Och alkoholmängden är intagen under loppet av flera timmar. Även om det är en vardagskväll så är ingen för bakis för att kunna sköta jobbet dagen därpå, för enligt Socialstyrelsen tar det ”cirka två timmar för en person som väger 60 kg att förbränna ett standardglas med alkohol”.

Kort sagt, när gästerna ska ta sig hem så kommer de definitivt inte att raggla omkring, utan bara vara lite småberusade.

Men – den här middagen har med råge passerat Socialstyrelsens och den där rapportens gränser – även om det bara är en sån här middagsbjudning en gång i månaden!

Det har nämligen konsumerats cirka 5-6 eller till och med 7 ”standardglas” alkohol under den här lugna sansade middagen och kvällen.

Och hur var det nu med den ”riskfyllda gränsen” för antalet standardglas. Den skulle ligga på 4 standardglas ”per tillfälle minst en gång i månaden”.

Och därmed kommer man fram till att tre miljoner av landets medborgare har passerat gränsen för missbruk. Det motsvarar drygt 40 procent av den vuxna befolkningen.

Ursäkta mig. Men det här är ju rent trams!

Skadorna av alkohol, för att inte tala om alla brott som begås med alkohol i kroppen, kan inte nog understrykas. Alkoholen ställer till mycket elände.

Men den här rapporten och Socialstyrelsen pekar ut massor av medborgare som varande på gränsen till alkisar – när de flesta av dem kan hantera alkoholen. Och ursäkta om jag svär i kyrkan, även kan ha viss glädje av alkoholen.

Det blir helt enkelt kontraproduktivt att komma dragande med det här. Något man kan rycka på axlarna åt.

Hade man däremot satt upp rimliga gränser hade det i bästa fall kunnat fungera som en varning för de som verkligen är på gränsen till ett alkoholmissbruk. Och det hade varit något bra för oss medborgare och för vårt land.

Slutligen, för att undvika alla tänkbara missuppfattningar – jag anser att alltför många dricker allt för mycket. Och jag vill inte en sekund romantisera bruket av alkohol. Har personligen sett många gå under i spritmissbruk och läst allt för många förundersökningar och domar där såväl grov misshandel som våldtäkter och mord har begåtts av personer under alkoholrus.

Men likafullt finns det många miljoner vuxna medborgare i vårt land som kan hantera alkoholen – och som inte ska pekas ut som varande på någon gräns…

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.