Av Ricard A R Nilsson 2024-03-21
Kriminalvården befinner sig i kris på grund av överbeläggningen. Alternativa celler söks i alla skrymslen, även i besöksrummen. Flera anstalter har tagit bort möjligheterna till besök av anhöriga. Detta beslut är ödesdigert. Det kommer att bidra till ökade återfall i brottslighet.Under de senaste månaderna har Kriminalvården befunnit sig i en situation som innebär att betydligt fler fångar har behövts låsas in än vad det finns plats till.
Det har medfört att man börjat diskutera att ställa in sängar i gymnastikhallar. Varje rum ses numera alltså som en potentiell cell, något som gör att beslut fattas som kommer att leda till ökade återfall.
Ett sådant beslut är att ta besöksrum i anspråk. Jag har nyligen varit i kontakt med Kriminalvården och kan konstatera att det finns anstalter som tagit bort besök av anhöriga helt och hållet och gjort om besöksrummen till celler. På en del ställen tillåts endast besök av barn, anstalten Rosersberg är ett sådant exempel.
På anstalten Rosersberg, som ligger strax söder om Märsta i Uppland, har man från den 25 mars infört en regel om att alla besöksrum utom ett ska bli celler och därmed finns endast det så kallade barnrummet kvar.
Det innebär att endast intagna med barn kan beviljas besök, alla andra får avstå från att träffa nära anhöriga.
Dessa nya begränsningar kommer att få långtgående negativa konsekvenser för samhället i stort. En av de främsta faktorerna som minskar återfallen i brottslighet, är bibehållandet av ett positivt socialt nätverk.
Intagna ska lite förenklat ha någon som bryr sig att komma ut till vid frigivning. Någon/några som kan motivera till ett laglydigt leverne. Någon/några som kan vara behjälpliga med jobb eller annat.
Beslutet om att minska, och i en del fall ta bort besöksmöjligheterna helt och hållet, kommer innebära att många förlorar sina positiva sociala nätverk.
Jag har ett färskt exempel där en presumtiv arbetsgivare ville komma och besöka en intagen som snart skulle friges för att hålla en jobbintervju. Detta tillät inte anstalten, med hänsyn till de begränsningar i besöksmöjligheterna som införts.
Kontentan av allt jag skrivit ovan, är att Kriminalvårdens begränsningar sett till besöksmöjligheter, kommer att bidra till högre återfallsfrekvenser.
Genom att Kriminalvården kraftigt försvårar möjligheten till bibehållandet av ett positivt socialt nätverk, så försvårar man samtidigt återinträdet in i samhället efter frigivning. Vilket i sin tur kan resultera i nya brottsoffer.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Ricard A R Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år och är sedan september 2019 frigiven. Under åren i fängelse har han betat av nio olika universitetsexamina.
Ricard har släppt flera böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok” och ”Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan”.
Han har medarbetat på Para§raf sedan vi startade magasinet. Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard har rapporterat inifrån fängelsevärlden. Nu fortsätter han att skriva utifrån sina insikter om fängelser och den undre världen.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.