Av Börje R P Carlsson 2024-03-07
Jag lyssnade på den nya rikspolischefen när hon intervjuades på Agenda. Hon har nu varit rikspolischef i tre månader och redan börjat kunna polisiär jargong och hur man skarvar trovärdigt. Hon var mycket belåten över att polisen tillåtits 200 avlyssningar trots att brottsmisstanke saknas.Detta har medfört 30 frihetsberövanden. Jag undrar hur många som egentligen har sin grund i just de avlyssningar där misstanke saknas.
Polisen har och har alltid haft en faiblesse att tillskriva olika aktiviteter förtjänster som högst sannolikt skulle blivit resultatet i alla fall. Tittar man tillbaka på olika aktiviteter så har oftast det mesta som hänt sagts vara ett resultat av just denna aktivitet även om den skett utanför det aktuella området och orsakats av personal som inte ingått i aktionsgruppen.
Hon hävdar att uppklarningsprocenten ökat dramatiskt i både Stockholm och Uppsala och att den brottspreventiva spaningen gjort att polisen kunnat klara upp och förhindra en stor mängd grova brott.
Polisens preventiva arbete är den del som är svårast att mäta och konkretisera och jag undrar hur hon fått fram dessa siffror? Tidigare har just alla omätbara och alla okonkreta siffror höftats fram vid olika polisiära möten. Det skulle vara intressant att få hennes siffror om förhindrade brott och om uppklarningsprocenten klarlagda.
Polisen har vid tidigare tillfällen förhindrat brott genom att vidtala det tilltänkta offret. Detta har resulterat i att offret och hans kumpaner räknat ut vem angriparen är och stämt i bäcken. De har således eliminerat den troliga mördaren genom att skjuta denne och det var väl inte så det var tänkt? Bättre att förekomma än att förekommas.
Den senaste statistiken berättar om drygt 60 tusen personer som är kända till namn, adress, personnummer samt bekantskapskrets. Dessa drygt 60 tusen personerna var direkt eller indirekt knutna till yrkeskriminalitet.
Eftersom rikspolischefen hävdade att polisen inte hade något register över dessa personer funderar jag på hur summan skapats.
Nu ska Sverige på danskt vis införa No go-zoner trots att dessa inte varit någon succé i Danmark. Polisen studerar hur New York tacklat sin höga brottslighet och nu ska New York-modellen eventuellt bli modell också för Sverige.
Detta trots att New York fortfarande, efter den lyckade insatsen, fortfarande har sju gånger fler dödsskjutningar, per capita, än vad Sverige någonsin haft.
Tänk om svensk polis kunde införa en svensk modell där polisen är nära medborgarna. Inte tre knapptryckningar eller ett låååångt telefonsamtal bort utan nära medborgarna. Så skulle brottsligheten kunna stävjas på ett helt annat sätt.
Den nuvarande svenska modellen föder bara mer våld och mer hat genom att man vill bannlysa kriminella?
Idag kan man tydligen inte gå fram hårt nog mot de kriminella. De ska kunna gripas och låsas in antingen de gjort något eller ej.
De ska kunna vräkas utan någon annan orsak än att polisen tror sig veta att de är kriminella. Innan de vräks ska de kunna avlyssnas och filmas i hemlighet antingen brottsmisstanke finns eller ej.
De ska kunna sparkas från sina eventuella arbetsplatser.
De ska kunna avlyssnas, filmas och all deras korrespondens ska kunna läsas, tillsammans med den övriga befolkningens, antingen de är misstänkta eller ej.
Är de utomlands ska de efterlysas internationellt och därefter begäras utlämnade till Sverige och väl där inlemmas i ett överfullt fängelse/häkte.
Grips de i Sverige ska staten göra överenskommelser med andra länder för att få föra de gripna dit för inlåsning.
De saknar egenvärde och därför kan de plockas ihop två och två eller tre och tre när de är frihetsberövade.
Sveriges regering har utan att anstränga sig schabblat bort både rättssäkerhet och medborgarnas integritet.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.