Av Anders Cardell 2023-12-07
Vem tror på att den slakt av civila palestinier som pågår just nu, kan bidra till att man kommer ett steg närmare en långvarig och hållbar fred? Befintlig forskning pekar snarare på motsatsen. Det är högst sannolikt att det som sker nu kommer underlätta framtida rekrytering till Hamas och liknande organisationer, avsevärt.Redan innan det folkmord som fortfarande pågår, visar mängder av information att en mycket stor andel av den palestinska befolkningen levde under villkor som inte kan beskrivas som något annat än omänskliga.
Fakta:
Gaza har sedan tidigare varit hem för mer än 2 miljoner palestinier, varav 1,7 miljoner är palestinska flyktingar, enligt UNRWA, FN:s palestinska hjälporganisation.
Barn utgör nästan hälften av Gazas befolkning. Förhållandena i Gaza har länge varit svåra men försämrats kraftigt under de 16 år som gått sedan blockaden infördes.
FN säger att mer än 80 % av Gazas invånare lever i fattigdom, med tillgång till rent vatten och elektricitet på krisnivåer.
Arbetslösheten har legat på 46 % under andra kvartalet i år, enligt den palestinska statistiska centralbyrån och varit ännu högre bland unga människor.
Över 80 % av de som bor i Gaza är beroende av bistånd på grund av restriktioner för förflyttning in och ut ur enklaven.
Redan under det 11 dagar långa kriget mellan Israel och Hamas som ägde rum 2021, beskrev FN:s generalsekreterare António Guterres förhållandena för barn på Gazaremsan som ”helvetet på jorden”.
Efter det som sker nu, när massor av människor genomlidit förluster som inte är möjliga att reparera och återhämta sig från, är det snarare mer sannolikt att det kommer ske en ökad och mer utbredd radikalisering.
Det största hotet mot Israels existens har alltid utgjorts av palestinier som slutat tro på någonting bättre.
Det kommer vara mycket svårt för många palestinier att behålla en tro på någonting bättre, efter allt som nu skett.
Mängder av människor har förlorat det som förmodligen varit den största anledningen till att hålla hoppet om någonting bättre vid liv, de har förlorat sina barn.
Vi vet dessutom att barn som förlorar sina föräldrar och dessutom är traumatiserade utgör en perfekt rekryteringsbas för våldsbejakande terror.
När Israels pågående attacker mot den palestinska befolkningen är över, kommer det finnas tiotusentals eller kanske till och med hundratusentals unga personer som passar in på beskrivningen i ovan.
Det är svårt att vinna ett krig mot människor som inte har någonting kvar att förlora och ser hatet som det enda motivet för att leva vidare.
Trots detta väljer Israels nuvarande ledare att fortsätta slakten. Netanyahu och hans kriminella vänner kan göra detta för att de förmodligen tror att de och deras barn sitter säkert, att de tillhör en grupp som sannolikt inte kommer bli drabbade oavsett vilka konsekvenser deras politik för med sig.
Kanske är det sant, kanske kommer deras barn vara relativt skyddade bakom förmögenheter, utländska skolor, tillgång till livvakter och andra former av skyddande barriärer.
Detta gäller dock inte alla israeler och en sak vi kan säga med säkerhet är att kommande generationer kommer få betala ett pris för det som sker just nu.
När och i vilken form och utsträckning är osäkert, det som är säkert är att man kommer få betala någon form av pris.
Varje dag övergreppen tillåts fortsätta, utgör en risk för att priset ökar.
Netanyahu och hans kriminella vänner kanske inte behöver bry sig om detta, de kanske sitter ganska säkert.
Alla andra israeler har dock inte samma privilegier och kommer vara de som får betala.
Samtidigt som denna text skrivs har slakten i Gaza varit så förödande att FN:s generalsekreterare gör något han aldrig har gjort förut, han åberopar artikel 99 för att tvinga fram en humanitär vapenvila.
Har förstått att vissa kan tolka texter som är kritiska mot Netanyahu eller Israels politik som att man sympatiserar med mord på civila judar och israeler – vill därför avsluta med att säga att jag naturligtvis är emot detta.
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.