Kriminalitet och anknytning

När man arbetar med sociala frågor är det vanligt att människor ställer frågor om varför barn och unga kan utveckla vissa typer av beteenden.

Med respekt för att alla människor är olika och det kan finnas mängder av faktorer som samverkar för att påverka en ung persons utveckling och livsval, finns det vissa faktorer och samband som kan vara bra att känna till.

Tänkte redogöra för två återkommande frågor när det gäller barn och unga som lever kriminellt:

Hur kan man förklara den emotionella avstängdhet vissa unga som lever i kriminalitet ger uttryck för?

Hur kan man förstå övermodet och narcissismen som verkar prägla personligheten hos vissa unga som lever kriminellt? 

Många unga som lever i socioekonomisk utsatthet och andra former av utanförskap lever i en vardag som är fylld av vad som kan uppfattas som attacker riktade mot den unga personens ”jag”. 

Det är dessutom inte ovanligt att det finns en historia av besvikelser, sociala misslyckanden, trauman och andra former av utsatthet.

En sådan situation lämnar ofta unga människor med ett begränsat antal val.

För unga som saknar konstruktiva resurser i sin närhet, står ofta valet mellan att utveckla ett fungerande försvar, bedöva sig, eller gå under.  

Här kan man hitta en orsak till att vissa utvecklar det man kan beskriva som narcissitiska beteenden.

Narcissismen blir ett ”självförsvar”, där syftet är att skydda ett hotat ”jag”.

Många utvecklar en personlighet som i psykologin brukar beskrivas som ”självförsörjande”.

Det betyder att barnet utvecklar en ”undvikande anknytning som utmärks av att barnet inte visar några behov av att använda föräldern som trygg bas” och utvecklar istället ett eget system för att trösta och trygga sig själv.

Några orsaker till att barn försöker göra sig självförsörjande kan vara att föräldern ”inte har lyssnat på barnet, inte varit fysiskt eller emotionellt närvarande, hänvisat till den andre föräldern när barnet behövt stöd och bekräftelse eller att föräldern öppet avvisat barnets signaler när det känt sig skrämt, ledset eller ynkligt”. 

Eftersom små barn behöver närhet till sina föräldrar för att deras säkerhet ska garanteras, lär sig barn med undvikande anknytning att möjligheten att uppnå en optimal närhet till en avvisande förälder förutsätter att barnet inte ger uttryck för behov av tröst och omsorg, annat än när det hänt något riktigt katastrofalt.

I andra fall om föräldern är helt frånvarande, kan barnet lära sig att de inte kan förvänta sig någon form av stöd från föräldern utan är tvungen att hitta helt egna vägar för att fylla sina behov.

Det innebär att de på egen hand behöver hantera situationer som de inte riktigt är mogna för.

För vissa unga kan narcissismen fylla en kompensatorisk funktion och fungera som konstgjord andning för att försöka rädda en döende självkänsla.

Resultatet blir ofta en, tyvärr bräcklig, självständighet och svårigheter att vara empatisk inför andras känslomässiga behov.

I västvärlden räknar man med att ungefär 20% av barnen utvecklar undvikande anknytning till minst en av föräldrarna. 

Ett barn som växer upp under dessa villkor får färre erfarenheter av gemensamma upplevelser med föräldrar och vårdnadshavare, barnet får istället upptäcka världen mer på egen hand.

Det är vanligt att unga gör vänner till ett substitut som får fylla en del av det behov som uppstått på grund av förälderns emotionella eller fysiska frånvaro med de för- och nackdelar det kan medföra.

Nedan följer några texter som kan vara bra att ha med sig i arbetet med unga människor.

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.
Doktor Glas 1905, av Hjalmar Söderberg

Om brott och straff:
Och när en av er snubblar och faller, gör han det för dem som kom­mer efter, som en varning för stenen som ligger i vägen. Ja, han faller även för dem som går framför, vilka, fastän snabbare och säkrare på foten ändå inte lyfte bort stenen som låg i vägen.
Profeten Kahlil Gibran

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.