Rasismen reducerar oss till endimensionella stereotyper

Här är några citat ur intervjun:

– Varje gång en separation sker eller någon går bort blir det som ett mysterium i oss som vi försöker bena ut, vad var det egentligen som gick fel?

– Har man ett socialt skyddsnät finns det någonting som kan ta emot oss när vi faller så det inte gör så ont när vi landar.

– Min pappa kom från Tunisien och saknade ett sådant nät, så när han föll, fortsatte han att falla.

– Det var början på en sorglig resa där pappan insåg att många av de gigantiska drömmar han hade när han kom till Sverige, aldrig skulle besannas.

Jonas berättar att han och hans syskon inte kunde förstå hur pappan som ”var så stor” skulle få plats på den lilla yta han tilldelades på ett tillfälligt boende, efter skilsmässan.

Berättelsen fångar mängder av nyanser som ger oss en möjlighet att förstå hur olika psykologiska och sociala processer kan bidra till att forma oss.

Hans och faderns historia ger en djupare förståelse för vad som kan påverka oss i livet och bidra till att vi tar vissa beslut vid vissa punkter i livet.

Jonas korta berättelse är bara ett exempel på hur många olika nyanser det innebär att vara människa.

Parallellt med att lyssna på intervjun med Jonas, läser jag mängder av enfaldiga inlägg på den plattform som tidigare kallades Twitter, där människor oavbrutet reduceras till stereotyper och karikatyrer.

Inläggen är framförallt fokuserade på ”invandrare”, ”muslimer”, ”somalier” och andra grupper som ingår i rasisternas hatprofil.

Det blir väldigt uppenbart när man läser dessa inlägg att rasisterna och de fördomsfulla, reducerar människor till en bråkdel av vad de egentligen är.

Individer blir till endimensionella stereotyper, som sedan laddas med mängder av negativa egenskaper och karaktärsdrag.

Rasisternas verklighetsbild har alltid varit begränsad baserat på dessa gruppers mycket snäva förståelseramar, men begränsningarna finns inte bara i hur man klumpar ihop människor och skapar imaginära gemenskaper baserat på etnicitet, tro eller annat, begränsningarna finns även i synen på den enskilda individen.

Människor med hundra eller kanske tusentals tankar, förmågor, erfarenheter, intressen, uppfattningar och kvaliteter reduceras till ett fåtal egenskaper som baseras på betraktarens fördomar och endimensionella bild av ”den andre”.

Människors förnuft borde slå i handbromsen när det gäller att ge dessa krafter makt och politiskt inflytande.

Människor som betraktar andra människor på ett så förenklat sätt, bör inte föräras med det inflytande de getts sedan det senaste valet.

Det handlar inte om att skapa en ”åsiktskorridor” utan bara att det i politiken precis som i alla andra yrken, måste det finnas någon form av lägstanivå när det gäller synen och kunskapen om människors komplexitet.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.