Allra-målet för tankarna till hur den fängslade ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj behandlas

Myndigheternas jakt på familjen Ernstberger tycks vara avsedd att bevisa att vi har med en maffia-liknande organisation att göra. En svensk version av Sopranos. För det är precis den bilden av Alexander Ernstberger som i åratal målats upp av landets ledande medier.

I podcasten ”En perfekt storm” har vi skildrat komplotten mot Allra, de starka krafter som samverkat för att få Allra utsparkat från Premiepensionssystemet och männen i bolagets ledning fällda för grova ekonomiska brott.

De som samverkat i denna komplott är två statligt anställda tjänstemän på Finansinspektionen respektive Pensionsmyndigheten, en grupp så kallade ”finansrebeller”, reportrar och redaktörer på bland annat Svenska Dagbladet, Expressen, Sveriges Television och Sveriges Radio.

Samtliga har, var och en på sitt sätt och i djup samverkan med Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten, tecknat bilden av Alexander Ernstberger som något av en samhällets fiende nr 1.

Det spelar uppenbarligen ingen roll att vi kunnat visa att han sannolikt är oskyldig till det brott han dömts för – trolöshet mot huvudman – och att det i själva verket är fondbolaget Gustavia och dess ledning som 2012 gjorde den s k warrant-affär som hela brottmålet handlar om.

Därtill påvisat att Gustavias grundare och vice VD ljugit under ed i domstol och förfalskat ett dokument för att felaktigt visa att Gustavia vilseletts av Allra och Ernstberger. Och att bland annat detta falska vittnesmål låg till grund för hovrättens fällande dom.

Vi har till och med kunnat visa att Gustavias toppmän medverkade i polisutredningen mot Allra mot att de själva slapp åtal. Och att Gustavia också fått betalt av Pensionsmyndigheten för sin medverkan.

Nej, inget av allt det vi kunnat visa i podcast-serien spelar tydligen någon roll. Den allmänna uppfattningen tycks vara att Ernstberger sitter bra där han sitter inlåst, oavsett vad.

Till och med de stora redaktionerna är totalt ointresserade av att syna åklagarens kort, trots att vi kunna visa att Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten har agerat på ett sätt på påminner om rena gangstermetoderna.

Ekobrottsmyndigheten har regelbundet läckt material från förundersökningen till utvalda lojala medier för att bygga narrativet om Allra-männen som skurkar, och till och med begått rena lagöverträdelser i sin jakt på bolagets ledning.

Pensionsmyndigheten har å sin sida använt en advokatfirma som agerat helt under radarn och dessutom fakturerat tiotals miljoner kronor för en parallell utredning mot Allra som ingen ansvarig vill kännas vid.

Dessutom har myndigheten förvägrat Alexander Ernstberger insyn i denna utredning, något som strider mot rätten att få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt.

Den omfattande resningsansökan som Ernstbergers advokat lämnat in till HD innehåller en lång rad punkter som visar att Allra-grundaren inte fått en rättvis prövning i hovrätten. Att Riksåklagaren totalt avvisar den är kanske inte förvånande. Hon tillhör ju det läger som lagt all kraft på att få fällande domar.

Det vore ett förödande slag mot demokratin och rättssäkerheten om HD avslår resningsansökan. Då kan vem som helt råka ut för ett system som godkänner rena övergrepp.

Man kan bara ställa sin förhoppning till att det bland justitieråden finns de som inser vikten av att detta inte blir en statligt sanktionerad metod. Annars är vi riktigt illa ute.

Då är Sverige inte bättre än andra länder som vi gärna kritiserar för bristande rättssäkerhet, som Ryssland, Belarus, Ungern och Turkiet.

Mycket talar för att nya åtal mot Ernstberger och hans familj är direkt kopplade till resningsansökan. Ernstberger blir på det viset en svensk version av den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, där nya åtalspunkter ständigt dyker upp och straffet plussas på till synes i all oändlighet.
Är det så vi vill ha det?

Av Thomas Sjöberg
Journalist och medproducent av podcast-dokumentären ”En perfekt storm – den okända historien om Allra-affären”.