Hur ska vi få den mätte att förstå den hungrige?

Invandrare är de som ska bära skuld för utvecklingen och repressiva åtgärder (när saker väl har hänt), är den nuvarande regeringens förslag till lösning.

Hårdare straff och andra repressiva åtgärder är säkra kort när man vill fånga människors känslor, vill man uppnå bestående resultat och samhällsförändring så krävs mycket mer.

Regeringspartiernas företrädare vet att många människor tilltalas av pratet om hårda tag, medan en majoritet av de människor som arbetar med sociala eller kriminalpolitiska frågor vet att det är en bluff.

Med bluff menas inte att lagar inte behöver ändras eller att alla existerande påföljder är bra, men människor som är insatta i sociala eller kriminalpolitiska frågor med fokus på ungdomar och kriminalitet, vet att unga människors livsvillkor är det som kommer avgöra hur stor grupp unga som kommer utgöra rekryteringsbasen till morgondagens kriminalitet.

Det är många människor som är förundrade över att unga är beredda att ansluta till de grupper som står bakom de våldsdåd som ägt rum de senaste åren.

Denna förundran är rimlig, det är svårt att förstå något man inte kan relatera till.

Den som är intresserad av att öka sin kunskap och förståelse, kommer tyvärr inte hitta några svar genom att lyssna på de partier som besitter den politiska makten, dessa kunskaper är man tvungen att söka på annat håll.

Vill man förstå varför vissa unga löper större risk att lockas in en kriminell livsstil, kan det vara bra att börja med att fördjupa sig i frågor som handlar om olika gruppers livsvillkor.

Ett exempel på vart denna information går att finna är Rädda Barnens rapporter om barnfattigdom.

Om någon reagerar reflexmässigt genom att säga ”det finns många barn som växer upp under dåliga förhållanden men inte blir kriminella” vill jag börja med att säga att det stämmer, alla som växer upp under sämre förhållanden blir inte kriminella, men barnfattigdom medför en utsatthet som ökar riskerna för att unga ska göra dåliga val.

Barnfattigdom kan vissa uppleva som ett provocerande begrepp ”eftersom vi inte har barn som svälter i Sverige”.

Istället för svält är konsekvenserna av att växa upp i barnfattigdom, begränsad delaktighet i samhället, sämre betyg i skolan och osäkra och/eller begränsade boendeförhållanden samt en bristande tilltro till ens möjligheter att kunna förverkliga ens drömmar.

Rädda Barnen som sedan 2000-talets början genomfört studier som speglar förändringar i barns levnadsvillkor i Sverige kan visa att nästan 200 000 barn lever under förhållanden som uppfyller kriterierna för barnfattigdom i Sverige.

En ytterligare rapport som bekräftar bilden av att det finns en betydande andel unga som växer upp under ogynnsamma livsvillkor är en rapport som genomförts av UNRIC (FN:s regionala informationskontor för Västeuropa).

Rapporten visar att en femtedel av alla barn i Sverige växer upp i vad FN beskriver som relativ fattigdom, vilket är den högsta siffran i norden.
(Relativ fattigdom betyder att barnen lever i familjer som har en inkomst på under 60 procent av medianinkomsten i landet).

För de som tycker att barnfattigdom eller det relativa fattigdomsbegreppet kan låta som ett ”problem för priviligierade människor”, kan det vara värt att känna till att långvarig socioekonomisk utsatthet kan leda till mycket allvarliga konsekvenser.

En nyligen publicerad studie visar bland annat att var femte överskuldsatt person i Sverige har försökt ta sitt liv.
(Definitionen av överskuldsättning är ett tillstånd av lång och allvarlig skuldsättning, där individen inte längre kan betala sina löpande kostnader och lån).

Socioekonomisk utsatthet är en tydlig och vedertagen källa till sämre livskvalitet och utgör en tydlig riskfaktor för unga människor.

Nedan följer exempel på vad detta kan innebära i praktiken:

• Barn till fattiga föräldrar har ofta svårare att delta i sociala aktiviteter och upprätthålla fungerande sociala relationer.
• Barn till föräldrar som lever i socioekonomiskt utsatta situationer kan ha sämre hälsa än andra barn.
• Barn från socioekonomiskt utsatta familjer löper större risk att utveckla både psykisk och fysisk ohälsa samt sämre betyg.

Information pekar även på att barn i socioekonomiskt utsatta familjer löper en större risk att få leva med en sämre ekonomi och hälsa som unga vuxna, än andra barn.

Som många känner till är utsattheten bland unga människor inte jämnt fördelad, det finns betydande skillnader mellan olika samhällsgrupper.

Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät visar bland att att:

Medan 10% av den vuxna delen av befolkningen som är födda i Sverige uppger att de inte skulle klara av en oväntad utgift på 10.000kr, är motsvarande andel så hög som 45% hos människor som är födda utanför Europa.

Andra undersökningar visar att 42% av alla barnfamiljer i Rinkeby lever i socioekonomisk utsatthet, samtidigt som det finns områden i Stockholm där denna siffra är så låg som 2%.

Kunskapen om hur stora skillnader i livsvillkor som finns mellan olika samhällsgrupper kan vara bra att ha med sig, så att man inte låter sig luras av rasisterna och de högerkonservativa populisternas infantila förklaringsmodeller.

Av Anders Cardell
Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.