Det politiska spelet bakom Allra-domen

Därför agerade starka krafter med finansiella muskler, som därtill hade politisk uppbackning och som fick med sig nyttiga idioter som målade upp bilden av skojare och skurkar i medierna.

Det här är den andra artikeln på Magasinet Para§raf om Allra och Alexander Ernstberger. Det kommer fler.

Det helt unika med det här fallet är att ledande politiker gick ut och uttalade sig i skuldfrågan, redan innan någon ens var åtalad. Sånt har vi varit befriade från i Sverige. Men den här gången var det uppenbara påtryckningar från politiskt håll.

Det började redan när polisutredningen pågick, alltså innan något åtal hade väckts i Allra-härvan. Magdalena Andersson, som då var finansminister, kommenterar det hela i SVT Nyheter med orden:
– Det är för jävligt!
Dåvarande statsministern, Stefan Löfven, hängde på och sa:
– Nu har vi tagit del av rapporter där flera av de här kontrahenterna gjort av med pensionärernas pengar. Det finns en otrygghet i detta.

Direkt efter att samtliga åtalade sedan blivit frikända i tingsrätten, var det så dags för dåvarande civilministern Ardalan Shekarabi att beskriva Allra-rättegången som ett misslyckande för den svenska staten:
– Att ett bolag har hamnat i ett sådant extremt läge, att det har varit en rättegång, visar att staten har ett misslyckande bakom oss och det är statens ansvar att lösa detta, framförde han i en intervju med SvD.
Och inför hovrättsförhandlingarna, framförde han att ”staten får inte misslyckas igen”.

Så frågan om det var politiska påtryckningar eller inte, torde därmed vara besvarad.

Men vilka var då brottsoffren? Har det begåtts ett brott måste det väl rimligen finnas brottsoffer? Vem eller vilka var det? Så som det framställts i olika medier, fick de som placerat en del av sina pensionspengar i Allras fonder, se sina pengar försvinna ner i ett svart hål.

Hur många var det då som råkade ut för det? Svar, inga. Inte en enda.

Visst fanns det fonder som under de här åren, 2012-2017, gav bättre avkastning men likaså motsvarande fonder som Allras, som gav sämre avkastning.
Såväl Swedbanks motsvarande fonder som Länsförsäkringars och till exempel Söderberg & Partners med flera, gav under de aktuella åren sämre avkastning än de cirka 8-10 procent per år i genomsnitt som de fick i avkastning som hade placerat sina pengar hos Allra. (Källa: Pensionsmyndigheten)

I olika medier har en lokförare trätt fram. Därtill ytterligare en person. Fler är det inte som SR, SVT och de stora drakarna lyckats hitta, som hade uppfattningen att deras besparingar hade ”försvunnit”, utifrån vad de läst om Allra-cirkusen i tidningar och sett och hört i TV och radio.

Men, som det sedan visat sig, har även dessa två alla sina placerade pengar kvar och därtill har de fått en bra avkastning på dem. I varje fall betydligt bättre än om de hade satt in dem på någon form av kapitalkonton på sin bank.

Mediebilden av de unga männen som levt lyxliv på 130 000 pensionärers bekostnad haltar alltså betänkligt. Några brottsoffer i meningen enskilda medborgare finns helt enkelt inte.

Men visst – om ledningen för Allra kanske kunde ha gjort si istället för så, kanske de som placerat sina penar i Allras fonder kunde ha fått ut lite mer – men detsamma gäller för alla liknande fonder.

Formellt var i det här målet brottsoffret, målsägaren på juristsvenska, Pensionsmyndigheten som hävdade att man hade blivit blåst på ett antal miljoner genom sättet på vilket Allra genomförde en affärstransaktion 2012.

Transaktionen ifråga ökade i värde under sex månader med 27 procent. Och det som komplicerar det hela var att Pensionsmyndigheten därmed hade tjänat 16,5 miljoner dollar, alltså i runda tal med dåtidens växlingskurs 120 miljoner kronor, på den här affärstransaktionen.

Men myndigheten hävdade att man skulle ha tjänat mer om transaktionen genomförts på ett annat sätt.

I tingsrätten tillfrågades därför Pensionsmyndighetens företrädare om myndigheten hade föredragit att affärstransaktionen ifråga inte hade genomförts över huvud taget. Men det hade inte Pensionsmyndigheten föredragit…

Därmed över till vad som pågått bakom kulisserna, med målsättningen att Alexander Ernstberger och några andra medarbetare på Allra bara måste bli fällda i hovrätten.

Men istället för att jag här går igenom alla turerna, som har en hel del av klassiskt drama över sig, föreslår jag att ni istället lyssnar på dokumentärserien ”En perfekt storm”. Se länk nedan.

Där har de grävande journalisterna, Thomas Sjöberg och Anders Nyström, gått igenom det här fallet in i detalj och då inte minst grävt i vad som utspelat sig bakom kulisserna.

Där finns ljudinspelningar från olika samtal, inte sällan utan att det har klargjorts att det hela spelas in.
(Det är tillåtet enligt svensk lag att spela in samtal som man själv deltar i, utan att den eller de andra som deltar i samtalet vet om det. Det gäller såväl vid direkta fysiska möten som över telefon eller FaceTime etc.)

Därtill finns inspelningar med från delar av rättegångarna i Allra-målet. De två journalisterna har gjort ett utmärkt jobb med sitt grävande i den här historien. Och det står helt klart efter att man lyssnat igenom det hela – att så här får det bara inte gå till i en demokratisk rättsstat.

En stat där rättssäkerhet och därmed rätten till en rättvis rättegång, i enlighet med Europakonventionen, ska gälla för den som blir misstänkt för ett brott.

Efter att ha lyssnat igenom den här dokumentärserien är det sannolikt en och annan, däribland jag själv, som ställer sig frågan om det var i grunden en ”nödvändig” politisk dom som hovrätten avkunnade i målet som kallats ”Det största ekobrottet i modern tid”?

En politisk dom som hade sin grund i att, så här mycket pengar ska ju inte några unga män kunna tjäna på vårt fina nya pensionssystem.

Dokumentärserien i sin helhet finns att lyssna på här: En perfekt storm.

Det här är som sagt den andra artikeln om det här fallet och det kommer flera. Närmast väntar vi på Riksåklagarens yttrande över den resningsansökan som Alexander Ernstbergers advokater inkommit med. Riksåklagarens yttrande har flyttats fram men ska komma i morgon, fredagen den 22 september 2023.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

En tidigare artikel om Allra och turerna runt det fallet finns att ta dela av här:

En bra story – men är den sann?