Av Vladimir Oravsky 2023-09-20
Något av det första jag åt när jag kom till Sverige var kattmat, för jag var nämligen fast besluten att så snabbt som möjligt integrera mig, det vill säga anpassa mig till svenskarna och det svenska levnadssättet på alla plan.”Aha”, sa jag till mig själv när jag stod vid konservhyllan på snabbköpet och tittade på konserver med bilder på gulliga fräsisar och jyckar, ”svenskarna äter alltså hund och katt! Det måste jag också göra!”
Tjeckoslovakien var inget rikt land och därför kunde jag inte ens föreställa mig att det faktiskt fanns ett land där man gjorde särskild mat för bara hundar eller bara katter, och till på köpet som konserv!
Jag hade bara ätit konserv en gång tidigare och jag minns att vår familj länge funderade på huruvida min fars 50-årskalas var en tillräckligt stor anledning att öppna den enda konserv vi hade.
Vi hade fått den cirka tre år tidigare av en turist som föredrog att övernatta hos oss istället för på ett riktigt borsjtjhotell, och denna konservburk var alltså ett tecken på hans uppskattning.
Konserver var mycket dyra i mitt hemland, om man kunde få tag i dem överhuvudtaget. Man hade dem i händelse av krig eller andra samhällsomvälvningar.
Jag köpte alltså en konserv, som jag trodde var en rätt gjord på katt, och kände mig som en äkta svensk.
Jag bodde i en studentkorridor på den tiden, med riktigt bra sammanhållning. Tolerans, som betyder att man har förståelse och respekt för andra människor, var ett modeord och mina udda matvanor ifrågasattes därför aldrig av mina samboende.
När jag frågade om jag borde värma upp kattkonserven först, svarade de att de inte kände till att någon gjorde det.
Toleransen mot utlänningar är något annorlunda i dag, kanske på grund av att många invandrare tar avstånd från svenskarna, inte bara genom att inte äta katt- och hundmat längre, utan genom att de ostentativt även bär turban och slöja och till och med går i moskén och firar ramadan.
Inte heller jag äter kattmat numera, men när ingen ser, smaskar jag på hundkex. Särskilt de gröna kexen ger en avundsvärd lyster åt mitt välska svall.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Vladimir Oravsky presenterar sig så här. Är en 76-årig författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem.
Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Hans pjäser, böcker och dikter har vunnit åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen.
Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig. Vladimir Oravsky har skrivit 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar. Ett urval av hans böcker finns att tillgå här.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.