Av Lennart Aspegren 2023-06-25
Att straffskärpningar onekligen medför en överbelastning på det redan hårt ansträngda rättssystemet, inte minst Kriminalvården – det är väl odiskutabelt.Här i Magasinet Para§raf har jag tidigare hänvisat till tre välkända auktoriteter – Knut Sveri, Sten Heckscher och Jerzy Sarnecki – till stöd för uppfattningen att ökade straffsatser dessutom är ineffektiva som vapen i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Och förslag om åtgärder av typ vapenamnestier eller visitationszoner ter sig tveksamma.
Vad kan samhället då rimligen ta sig till? Av ett nyligen offentliggjort material framgår i huvudsak det här.
På uppdrag av regeringen och under polisiär ledning satsar sedan 2009 ett antal statliga myndigheter gemensamt på en rad olika åtgärder mot den organiserade brottsligheten.
Myndigheterna är i bokstavsordning:
Arbetsförmedlingen (kräver in felaktiga utbetalningar),
Ekobrottsmyndigheten (kollar privata bolag),
Försäkringskassan (kräver in felaktiga utbetalningar),
Kustbevakningen,
Migrationsverket (kollar uppehållstillstånd),
Skatteverket (granskar folkbokföringsadresser och sidoinkomster och genomför upptaxeringar),
Därtill naturligtvis Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, Tullverket samt Åklagarmyndigheten.
Dessa myndigheter samverkar i Nationellt underrättelsecentrum (Nuc) och i regionala underrättelsecenter (Ruc).
I ett anslutande nätverk ingår också några andra myndigheter:
Arbetsmiljöverket, Bolagsverket, Centrala studiestödsnämnden, Finansinspektionen, Inspektionen för vård och omsorg, Pensionsmyndigheten, Statens Institutionsstyrelse, Transportstyrelsen samt Länsstyrelsen i Stockholms län (samordnar övriga länsstyrelser i satsningen).
Dessutom medverkar på olika sätt regionala sjukhus, kommunala skolor, bostadsbolag och socialkontor, privata skolor och bostadsbolag, föreningar för seniorer.
Andra inrättningar svarar för att kända brottslingar isoleras, bevakas och ges psykologiskt effektiv behandling mot drogmissbruk och våldsbenägenhet. Polisen ska redovisa resultaten senast den 31 mars varje år.
Skeptiker kan naturligtvis resa den avgörande frågan: Kan allt detta verkligen fungera som det är tänkt? Det ser kanske så ut… Tre positiva hänvisningar:
- Läs Björn Barr, ”Polisens hopp: Vi kan vända det här – på riktigt” (Svenska Dagbladet Kultur 18 juni 2023).
- Se även Isobel Hadley-Kamptz, ”Vi vet vad som är effektivt mot gängen, men väljer hårda tag för att det känns bättre” (Dagens Nyheter 19 juni 2023).
- En aktuell bok: Diamant Salihu, Tills alla dör, Mondial, Stockholm 2023.
Låt mig avsluta med att påminna om två praktiska saker: Dels att kostnader ska övervägas och värderas främst efter sin förväntade lönsamhet.
Dels att tiden lider. Det är med andra ord förskräckligt bråttom.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Lennart Aspegren är juris hedersdoktor, Stockholms universitet. Bakgrund i Svea hovrätt. Rättschef i Regeringskansliet. Domare i Arbetsdomstolen, i Försäkringsöverdomstolen, i FN:s folkmordstribunal för Rwanda.
Lennart Aspegren är internationellt verksam som konsult och föreläsare. Gett ut lagkommentarer m.m. Gift, tre barn, fem barnbarn.
Lennart är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.