Är Sverige på glid?

Låt mig som känsliga exempel nämna sju aktuella områden där utvecklingen åtminstone sammantaget är ägnad att väcka oro.

Först och främst gäller det den alltmer akuta klimatkris som världen har hamnat i. Det framgår av en färsk rapport i Nature (Dagens Nyheter 2 juni) att gränsen för vad som kan räknas som säkert och rättvist redan passerats i fråga om biosfären, vattnet, fosforn och kvävet och snart också luftföroreningarna.

Forskarna arbetar förtvivlat på att hitta skalbara lösningar.

Men här i Sverige går skam på torra land. Ledande företrädare för regeringens stödparti SD tillåter sig att skylta med sin okunskap och sätta i fråga om vi över huvud taget har någon klimatkris på jorden.

Man är på den sidan så dogmatisk att man saboterar en i sammanhanget begränsad sak: åtgärderna mot matbutikernas onödiga och miljöfarliga plastpåsar…

2. En utredning har nyligen föreslagit migrationsministern att vuxna invandrare för att beviljas svenskt medborgarskap måste klara av prov både i svenska språket och i samhällskunskap (Dagens Juridik 29 maj). Enligt utredaren ska det ”ganska mycket till” för att man ska slippa att prövas.

Ett sådant krav – inte minst det om samhällskunskap – drabbar hårt och orättvist särskilt äldre och alla dem som har kommit utan skolutbildning.

3. Genom att på olika vis lägga politisk press på styrningen både av våra universitet och av andra statliga myndigheter vill man på SD-håll uppenbarligen ifrågasätta deras fristående ställning. Detta vore till förfång i båda fallen.

Vad gäller universiteten ter det sig som ett minst sagt olyckligt hot mot den fria forskningen och vetenskapen.

Och vad gäller de andra myndigheterna riskerar det att rubba det sedan lång tid väl beprövade svenska systemet.

4. Regeringen har den 1 juni beslutat om en proposi­tion (2022/23:126) med förslag som ger de brotts­bekämpande myndig­heterna större möjlig­heter att använda hemliga tvångs­medel. Syftet är att myndig­heterna mer effektivt ska kunna förhindra, utreda och lagföra allvarliga brott.

Tvångsmedlen ska kunna användas även när det saknas konkret misstanke eller bevisning. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och SD. Reformen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2023.

I en kommentar hänvisar justitieministern till de många skjutningar och sprängningar som på senare tid har drabbat Sverige. Han säger: ”Brotts­utvecklingen i Sverige är mycket allvarlig. För att bryta utveck­lingen och öka trygg­heten i Sverige behöver fler brott för­hindras och klaras upp. Hemliga tvångs­medel är ofta avgörande för att bekämpa brott som begås inom krimi­nella nätverk.”

Som praktiska tvångsmedel räknas sådant som telefon- och rumsavlyssning, datoravläsning, film- och kameraövervakning.

Det kan inte uteslutas att denna utvidgade rätt att tillgripa tvångsmedel ska kunna riktas också mot personer i den misstänktes omgivning: anhöriga, makar, sambor, barn, syskon, föräldrar, bekanta och så vidare. Det är i så fall inte godtagbart. Många oskyldiga människor riskerar då att få leva i ett ständigt orostillstånd.

5. Just nu tar hela frågan om brott och straff på nytt stor plats i den allmänna debatten i vårt land.

För egen del minns jag vad jag på 1950-talet som student vid dåtidens Stockholms högskola fick lära mig på en kurs i kriminologi för professor Knut Sveri (1925-2021).  Bland annat att höjda straffskalor är ett trubbigt vapen, när det gäller att minska brottsligheten.

Den som överväger att begå ett brott lär fundera mer på att väga in risken för upptäckt än på att en straffskala i lagboken har skärpts. Höjda fängelsestraff betyder ju också ökad belastning på redan överfulla häkten och kriminalvårdsanstalter.

Dessvärre är detta en uppfattning som har haft svårt att vinna gehör bland allmänheten och på politiskt håll.

Men nu har Sten Heckscher och Jerzy Sarnecki,  under den talande rubriken ”Regeringens klimatpolitik är en oriktad hagelsvärm”,  gett oss en både upplysande och övertygande helsidesartikel att hålla oss till  (Dagens Nyheter 3 juni).

Deras slutsats lyder: ”Vetenskap och beprövad erfarenhet har motvind i dagens diskussion om brott och straff. Det är då särskilt viktigt att hävda sådana värden.”

Det är bara att hoppas att denna analys i tid kan få ett välförtjänt genombrott i opinionen.

6. Vad sedan gäller situationen för public service – alltså Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion – tyder inställningen från regeringens och SD:s sida på att det finns anledning att bekymra sig om den oberoende och objektiva programverksamheten.

Sändningstillstånden för public service-företagen beslutas av regeringen och gäller under sex år. Den nuvarande perioden började den 1 januari 2020 och pågår till den 31 december 2025.

Inför beredningen av nästa sändningstillstånd finns det starka skäl att hålla ögonen öppna och bevaka de tre allmänna mediernas resurstilldelning.

7. ”Til syvende og sidst”: Det är angeläget att sätta stopp för Tidöpartiernas idé att offentliganställda lärare och vårdpersonal ska tvingas att anmäla papperslösa medarbetare.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.