Sverigedemokraternas anhängare tror mest av alla på övernaturliga krafter

De 3 750 tillfrågade i undersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet har tagit ställning till sex olika övernaturliga förmågor och besvarat om de tror att det finns personer som besitter dessa förmågor eller inte.

40 procent av de svarande trodde att det finns människor som har åtminstone en av de paranormala egenskaperna – exempelvis att tala med döda, uppfatta saker med ett sjätte sinne eller förutspå framtiden med stjärntecken.

Sebastian Lundmark, SOM-forskare och ansvarig för undersökningen, säger att tidigare studier som gjorts använt metoder som tenderat att överdriva tron på paranormalitet. Därför fokuserade enkätfrågorna strikt på att mäta tron på avgränsade egenskapers existens.

Som förväntat landade resultatet därmed något lägre än tidigare studier. Men att tron på övernaturliga fenomen trots allt var så stor överraskade forskarna.

Forskarna har också tittat på om benägenheten att tro på paranormala fenomen skiljer sig mellan olika grupper. Och det framkom att sympatisörer till Sverigedemokraterna är mer benägna att tro på paranormalitet än övriga partiers sympatisörer.

– Tidigare studier, i huvudsak amerikanska, som tittat på uppfattningar om det paranormala har visat att personer som röstar på partier som är lite utanför det politiska etablissemanget är mer benägna att tro på paranormala förmågor och inte riktigt har samma tro på vetenskap, säger Sebastian Lundmark.

Men alla partier kan ju ha anhängare som är, hur ska vi säga, lite eljest. Så hur är det då med de ledande inom olika partier? Alltså partilinjen vad gäller övernaturliga krafter?

När Märta Stenevi (MP) i SVT:s stora partiledardebatt i söndags ställdes mot Jimmie Åkesson (SD) hettade debatten till. Jimmie Åkesson skulle förklara vad ”armlängds avstånd” mellan politiken och kulturlivet egentligen betyder. Alltså något som finns inskrivet i Tidöavtalet.

Åkesson svarade med att ta upp den omdebatterade frågan om dragartistgruppen som vid vissa andra framträdanden kallat sig ”Skamlös vinhora” och som ibland läser sagor för barn. Alltså en fråga som gjort ledande SD-are såväl centralt som lokalt oerhört upprörda.

– Det är helt vansinnigt att Skamlös vinhora får stöd, sa Jimmie Åkesson som menade att det måste finnas gränser för offentligt finansierad kultur.

Det fick Liberalernas partiledare Johan Pehrson att piggna till och som omväxling komma med en fyndig replik till Jimmie Åkesson:

– Hur osäker kan man vara? Vad tror du ska hända? frågade Johan Pehrson.
Sedan föreslog han att Jimmie Åkesson kanske borde gå på en sådan tillställning.
– Bli inte så himla nervös. Vi kan gå dit ihop, sa Johan Pehrson.

Det är väl en utmärkt idé. Då kan ju Jimmie Åkesson hålla stora starka Johan Pehrson i handen om han blir rädd och tycker att det är för otäckt med män som klär ut sig i kvinnokläder.

Frågan är varför ledande Sverigedemokrater är så rädda för drag? Och för den delen allt som har att göra med Hbtqia+.

Kan det möjligen ha att göra med de övernaturliga krafter man uppenbarligen tror på? Och som för dem har med Hbtqia+ att göra. Att det är något som representerar satan? Alltså som så ofta i deras hjärnor, socialdemokratin.

Eller handlar det bara om att SD är emot allt som vänstern står för? Den svenska vänster av idag som tycks anse att den viktigaste frågan av allt att prata, skriva och debattera om, är just frågor som rör Hbtqia+.

Min personliga uppfattning är att människor som har fyllt 15 år får utöva sex antingen de är homo- eller bisexuella med den man eller kvinna som de vill ha det med, så länge båda är med på det. Transsexuella får naturligtvis klä sig som de vill och för mig hade de gärna fått behålla ordet ”hen” eftersom de var först med det.

Därtill är det naturligtvis upp till var och en att identifiera sig som man, kvinna eller något djur. Ja det finns grupper där man identifierar sig som olika slags djur. Jag vet dock inte om det är just det som ”+” står för. Jag har inte heller något emot om tomater identifierar sig som ketchup – eller tvärtom.

Jag önskar dem alla allt gott i livet och hoppas att de hittar likasinnade. Och jag är övertygad om att småungar tycker det är kul med män som klär ut sig till kvinnor och läser sagor.

Om jag minns rätt så var min yngsta dotter åtta år när hon kom hem och berättade om tjejen i klassen som ”egentligen tycker att hon är en kille”. Och att tjejen ifråga var klädd och hade frisyr som killarna i klassen och bara hängde med dem på rasterna:

– Och det ska hon få vara, sa lilltjejen väldigt bestämt.

För det hade hennes fröken pratat med klassen om när den här tjejen/killen inte var närvarande. Vilket naturligtvis var väldigt bra att hennes småskolelärarinna hade gjort.

Men – jag förbehåller mig rätten att inte tycka att det här är den mest väsentliga och intressanta fråga som finns.

Förbehåller mig också rätten att tycka att det tydligen är väldigt många, tröttsamt många, inom medier av olika slag som tycker att den här företeelsen med Hbtqia+ måste vi uppmärksamma dag ut och dag in.

Kan vi inte lyfta blicken från våra underliv och se lite längre bort, förbi nästippen till och med?

Det pågår ett storkrig i Europa där tusentals män, kvinnor och barn lemlästas och dödas. Dag efter dag pågår dödandet.

Samtidigt har vi en klimatkris som kommer att drabba våra barn och barnbarn, om vi inte agerar. Och i Sverige har vi en regering som vill lösa klimatkrisen med mer kärnkraft, som i bästa fall är på plats och producerar el om 15-20 år.

Inflationen och inte minst de skenande elpriserna gör att man märker i livsmedelshandeln att väldigt många köper billigare och sämre mat än tidigare. Om de överhuvudtaget har några pengar över till mat.

Så snälla, visst kan vi väl lyfta blicken från underlivet och vilka kungar som kröns för tillfället, för att istället försöka hjälpas åt med att ta itu med de väsentliga problem vi står inför?

Och varför inte börja med ett mer nära problem, som kan lösas snabbt. Alla har vi läst och hört om 12-årige Murhaf Hamid som har sålt majblommor för drygt fem miljoner kronor!

Han som är född i Sverige och mest av allt vill att han, hans mamma och syskon ska få uppehållstillstånd. De är statslösa och kan därför inte utvisas. Och därför kan mamman varken få arbeta eller studera trots att hon vill det mer än något annat.

De har inte personnummer med de fyra sista siffrorna och kan därför inte ha bankkonton och än mindre något BankID och Swish. Familjen har nu år efter år slussats runt av Migrationsverket till ett stort antal olika boenden runt om i Sverige!

Vi är väl alla överens om att det är viktigt att försöka få invandrare i arbete. Viktigt för dem själva och viktigt för vårt land.

Den här lilla killen har alltså dragit in drygt fem miljoner kronor redan vid tolv års ålder – så varför inte ge dem det där uppehållstillståndet?

– Vi har lagar och regler att gå efter, brukar man få till svar från såväl kommunala som statliga byråkrater när man gör en sån här framställan.

Ja, men lagar och regler är inte skrivna för ett konkret fall. De ska tolkas av människor i det konkreta fallet. Om dessa människor varit tvungna att hålla sig exakt efter detaljerade lagar och regler som inte går att tolka med mänsklig human hänsyn – då skulle vi väl lika bra kunna databehandla det hela?

Men nu är det människor som ska avgöra frågan och som kan använda sig av något som benämns ”särskilt ömmande anledningar”.

Efter att Murhaf Hamid och hans familj har försökt att göra det bästa av sin utsatta situation i över 12 år, medan de flyttats runt och behandlats som kollin – är det hög tid att ta till ”särskilt ömmande anledningar”.
Ge den här lilla familjen uppehållstillstånd. De har förtjänat det!

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.