Få anser att Palmemordet är utrett och uppklarat

Det har genom åren blivit allt färre som tror att det var Christer Petterson som avfyrade revolvern i ryggen på Olof Palme den där kvällen den 28 februari 1986.

Inte ens Polisen och Åklagarmyndigheten tycks längre tro det, eftersom man vid en presskonferens den 10 juni 2020 pekade ut en annan person, den så kallade Skandiamannen Stig Engström, som Palmes mördare.

Problemet som därmed uppstod var att vi var ännu färre som trodde på den förklaringen. Det blev inte bättre av att erfarna jurister klargjorde att det som lagts fram aldrig skulle ha hållit för en fällande dom.

Och opinionsundersökningar visade att uppemot 80 procent av befolkningen inte kände sig övertygade om att Palmemordet därmed var utrett och uppklarat.

Där står vi idag. Utredningen om mordet på landets statsminister Olof Palme är nedlagd – formellt är polisutredningen avklarad och avslutad. Men med en befolkning som tvivlar på att det är uppklarat och som nu också tvivlar på att det någonsin ska komma fram vem det var som mördade Olof Palme.

Och inte blir det bättre av de ihärdiga ryktena om att ”folk inte skulle klara av att ta in vad som verkligen hände den där natten”.

Själv har jag mött alltför många poliser under åren som haft funderingar åt det hållet. Som undrat om det kanske legat något i det. Om det medvetet varit ”locket på”.

Efter att ha arbetat med rätts- och kriminalfrågor i närmare 40 år, har jag lärt mig att inte bry mig så värst mycket om såna rykten. Inte lägga min tid på sånt. Men när man nu pekat ut ännu en misstänkt mördare, utan att egentligen ha något att komma med – så börjar även jag undra…

Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att tycka att det senaste utpekandet, det om Skandiamannen, kändes lite som ett beställningsjobb. Ett uppdrag som gick ut på att nu skulle utredningen om mordet på Olof Palme läggas ner en gång för alla.

Alltför många eftertänksamma kloka personer, såväl poliser som jurister i min omgivning, har instämt när jag lagt fram mina tankar om det här. Som någon sa:

– Först pekar man ut ett lämpligt fyllo och nu det här.

Tror att många av er som läser det här har hört liknande tongångar. Och kanske själva har funderat i liknande banor.

Så vad att göra? Vi har ju inget att vinna på att bara gå och muttra och kanske sprida lösa rykten om än det ena och än det andra som rör Palmemordet.

Som jag förstått det, efter att ha pratat med personer som kan de formella frågorna bättre än jag, finns det bara en väg – det måste till en ny Palmekommission. Det är den enda vägen att gå för att återigen öppna utredningen.

Men skulle då en ny kommission komma så värst mycket längre än de tidigare? Ja, låt oss inte utesluta det.

Min erfarenhet som grävande journalist är att personer som hållit sig undan och inte berättat vad de vet, kan vara beredda att göra det först när det gått många år. När frågan inte är så het längre.

Därtill kan ju den nuvarande regeringen ta hem politiska poänger på att tillsätta en ny kommission. Det var ju inte det gänget som tillsatte de tidigare kommissionerna och inte heller var de inblandade i vilka som skulle vara spaningsledare i olika skeden.

Att göra en markering som inte kostar något men där man har en majoritet av befolkningen med sig – det är väl just en sån sak som politiker mer än gärna gör.

Låt oss se en tredje kommission som vänder nya stenar tills vi har en lösning som ett flertal av oss kan tro på, ett svar på frågan – vem mördade Olof Palme?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.