Av Vladimir Oravsky 2023-04-10
Förslag: Sälj pins med franskättlingen kung Carl XVI Gustaf och vår tysk-brasilianska drottning Silvia Sommerlath. Inte som en hyllning till monarkin utan som ett kampanjmärke mot diskriminering av dem som stavar dåligt och som talar med säregen ordföljd och kraftig brytning.”Varifrån kommer du?” undrar den nya svenska bekantskapen.
”Menar du just nu? Jag var på bio.”
”Nej, jag menar, varifrån kommer du?” upprepar den nya svenska bekantskapen, fast nu cirka två aningar ljudligare, eftersom det står bortom allt tvivel att ju skrikigare man tilltalar någon, desto lättare har denna eller denne att uppfatta frågan. Det funkade även den här gången.
”Undrar du vilket land jag är född i? Tjeckoslovakien.”
”Det trodde jag faktiskt. Känner du en som heter Zelko Zlapic? Jag träffade honom på tåget där nere för fem, sex år sedan. En mycket trevlig man, fast han talade dålig engelska, så jag förstod knappt vad han sa.”
”Zelko Zlapic, nej det säger mig ingenting.”
”Sa du inte att du är från Tjeckoslovakien?”
”Visserligen. Men bara i den tjeckiska delen lever över tio miljoner människor … Och även om namnet Zelko Zlapic onekligen låter som ett slaviskt namn, så härstammar det snarare från Serbien än Tjeckoslovakien.
Polacker är slaver, så även kasjuber, sorber, bulgarer, bosnier, kroater, makedonier, serber, slovener, tjecker, ryssar, ukrainare och vitryssar. Om jag nu till äventyrs representerar någon, så är det slovaker.
Alla dessa har sitt eget språk och talar således polska, högsorbiska, lågsorbiska, rusinska, polabiska, kasjubiska, karpatorusinska, bulgariska, makedonska, kyrkslaviska, slovenska, bosniska, kroatiska, serbiska, romanoserbiska, serbokroatiska, ryska, ukrainska, tjeckiska och vitryska, förutom då det språket som jag talar: slovakiska.”
”Du känner alltså inte Zelko Zlapic?”
”Nej.”
”Det kunde du ha sagt från början … Du talar utmärkt svenska”, säger den nya svenska bekantskapen, ”hur länge har du varit här?”
”Gulp”, hör jag henne svälja. Jag märker att jag borde ha svarat ”jag kom med förmiddagståget direkt från Obegåvstad, men innan jag mötte dig hann jag ta en snabbkurs i Svenska för er, svenska för invandrare del 1 och 2”.
Den som har svenska som sitt modersmål och är en ”äkta svensk”, kan när som helst, när andan faller på, demonstrera sin medfödda överlägsenhet i förhållande till en invandrare av första eller efterföljande generationer, och till höger och vänster dela ut intet förpliktande språkbetyg till henne.
I USA, ett land som verkligen inte är något paradis på jorden, känner man aldrig omgivningens främlingskap som grundar sig i ens bristande behärskning av engelskan.
Där stöter man så gott som aldrig på någon som frågar ”varifrån kommer du?”, för att i samma andetag, som om det handlade om ett fast uttryck eller en sammanställd preposition, ”berömma” densamma för hur bra hon talar amerikanska.
Att inte kunna ”perfekt engelska” eller att inte alls kunna det, är nämligen en rättighet där, en direkt förlängning av det konstitutionellt lagstadgade Freedom Of Speech.
Endast Sverige svenska plommon har och plommon är vanligtvis laxativa…
Förslag: Sälj pins med franskättlingen kung Carl XVI Gustaf och vår tysk-brasilianska drottning Silvia Sommerlath. Inte som en hyllning till monarkin utan som ett kampanjmärke mot diskriminering av dem som stavar dåligt och som talar med säregen ordföljd och kraftig brytning.
Det sanna talesättet ”No chain is stronger than its weakest link” är känt inte bara på engelska utan på så gott som samtliga språk med vars hjälp jag kan köpa en bit bröd utan att behöva peka.
Mina skriverier får behålla ett antal bristfälligheter utan att dess trovärdighet och läsvärde därmed sätts i fråga. Det finns åtminstone tvenne anledningar till detta förhållande: det är obra att skryta med lånta fjädrar.
Och det har ett pedagogiskt syfte: om jag, med all min utbildning, mina titlar, mitt starka självförtroende och förunnade ynnesten att vara född endast cirka 80 mil söder om Malmö, inte har lärt mig felfri svenska på 50 år, vad förväntar sig då Johan Pehrsonsvenskarna av invandrare med annan social bakgrund och från mera avlägsna delar av världen efter bara tre år?
En mycket stor del av oss ”1968-tjeckoslovaker” har blivit något som Sverige och svenskarna har behov och nytta av. Vi är läkare, författare, journalister, meteorologer, flygledare, forskare, förskolelärare, bagare, psykologer, vd:ar, översättare, innovatörer och i åtminstone två fall datamiljonärer.
Vi är bloddonatorer och vi har betalat skatt, inte så sällan högt över den kommunala på cirka 30 procent.
Vad vill jag säga med detta? Jo, att denna vår framgång, som också Sverige kan profitera på, inte bara är vår förtjänst. Att det också är Sveriges och svenskarnas, som tog emot oss ”tjeckoslovaker” med öppna armar åren 1968 och 1969. Vi kände oss välkomna, vi var varandras bröder och systrar.
En vinn-vinn situation förlorar ingen på. Är det en truism kanske?
Om så är fallet så undrar jag: varför kan inte dagens flyktingar känna sig lika välkomna som vi gjorde?
Detta är en kulturkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten » Vladimir Oravsky presenterar sig så här. Är en 75-årig författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem.
Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Hans pjäser, böcker och dikter har vunnit åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen.
Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig. Vladimir Oravsky har skrivit 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar. Ett urval av hans böcker finns att tillgå här.
Vladimir är en av Para§rafs fasta medarbetare.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.