You Are Either With Us, Or With the Terrorists

Även mina barnbarn kan det, då Anakin Skywalker säger “If you are not with me, then you are my enemy” till Obi-Wan Kenobi i Star Wars: Episod III – Mörkrets hämnd.

Jag tar avstånd från en sådan polarisering. Datorer fungerar alldeles utmärkt genom att kommunicera med binär kod med ettor och nollor, ström på och ström av. Människan bör inse att hon oftast befinner sig i en värld som består av flera än två färger, svart och vitt.

Mot detta tankesätt vill jag ställa The Beatles stycke We can work it out.

Min käraste vän de senaste fyrtio åren bidrog till en av mina bokantologier med ett kort kapitel. Boken kom ut för cirka tjugo år sedan, den gjorde succé och spreds på otaliga bibliotek i flera länder.

Det kom därför inte som en överraskning för mig att min vän fick smak för fortsatt skrivande och han är onekligen mycket bra på det. Hans första bokmanus blev omedelbart antaget för utgivning. Det finns inget som helst tvivel på att det var hans manus förtjänst.

Däremot är det inte omöjligt att manuset blev läst tack vare hans forna merit, som skvallrade om att han redan var publicerad och det till och med tillsammans med flera kända författare.

Denna beslutfattarprocess kallas associationsheder och den bygger på att man anser att någon sak är positiv eftersom den förespråkas av någon god etc. Sådan beslutprocess är inte ovanlig även om den är lättjefull och inte så sällan felaktig.

Tjugo år har gått och min författande vän kontaktas plötsligt av någon som antagligen betyder mycket för honom. Och denna någon anklagar min vän att vara medansvarig för det som jag har skrivit. Denna argumentationsteknik är helt uppåt väggarna och kallas associationsskuld. Alltså samma anklagelse som George W. Bush spred efter 11 september-attackerna.

Min vän inte bara krävde av mig att avlägsna hans namn och hans bidrag från boken, utan utmålade mig som jag var en terrorist. Bland flera andra felaktiga anklagelser, fick jag höra att jag skrev osanna saker om hans nya väninna och det utan att hon fick en chans att försvara sig.

Så är det inte. Jag skickade mitt manus till henne via en advokat med förslaget att antingen skriva sin version av händelsen och som jag skulle införliva i sagda antologi eller också att hon strök allt det som hon menade att jag feltolkat.

Hon svarade genom samma advokat att om jag publicerar detta så kommer hon stämma mig. Det hände som sagt, för tjugo år sedan, och nej, hon stämde mig ej. I stället söker hon hämnd genom min vän 20 år senare.

Jag har inget emot att min vän har ett förhållande med denna falska och beräknande kvinna och jag skulle aldrig komma på tanken att säga till honom att han måste välja mellan henne och mig.

Icke desto mindre undrar jag varför min vän inte vill inta samma ställning som jag, inte minst med åtanken att han känner denna kvinna betydligt kortare tid än jag, och att under de 40 år som han och jag har odlat vår vänskap, har jag aldrig svikit honom.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.