Försök minnas vad minnesdagen står för – mer än en dag om året

Poängen med Förintelsens minnesdag är att det som skedde då inte ska kunna upprepas. Inte att vi ska minnas den bara för att det var något hemskt som hände. Skulle det handla om att bara minnas det senare – hade det räckt med att vi som har personliga relationer till den skulle minnas den.

Vilket vi definitivt gör, oavsett om det finns en minnesdag eller ej. Vi minns den dag ut och dag in – och vi påminns om den av ord vi hör, små till synes obetydliga saker vi ser och dofter vi känner.

Ett blåbär (min mormor fick några blåbär som en medfånge hittat), en stjärna eller en bok. Ordet “droger”, “mens” eller “camping”.(kvinnorna i Auschwitz drogades för att hållas lugna och effekten var bland annat att mensen uteblev).

Lukten av brandrök som påminner om röken från ugnarna eller doften av sockervadd, de dagarna man råkar tänka på de barn som aldrig fick växa upp och bli vuxna.

Visste du förresten att en några av de nazistiska lägervakterna som tyckte att en del av barnen som skulle in i gaskammaren gick för långsamt eller grät för mycket, drog dem åt sidan och sköt dem eller kastade dem levande i ugnarna?

Det behövs ingen doft och inget ord för att minnas det. Tanken på det dyker upp på väg till tunnelbanan, på kvällspromenaden med hunden och på den i övrigt jätteroliga festen.

Mer än hälften av alla som röstade i valet 2022 röstade på partier som tillsammans riskerar att låta den delen av historien upprepa sig. Alla ni som röstade på dessa högerpartier i senaste valet är en skam för minnet av alla de judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och oliktänkande som mördades för nästan 80 år sedan.

Jag säger inte att en röst på Moderaterna, Liberalerna eller Kristdemokraterna vanligtvis innebär ett hot mot demokratin, absolut inte, det är demokratiska partier oavsett vad man tycker om deras politik.

Men i valet 2022 var det precis det här som en röst på dem innebar, ett hot mot demokratin, eftersom dessa partier bara kunde bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Och SD har alltid varit ett hot mot demokratin – vilket väl rimligen alla redan vet.

Vi måste lära oss av historien – och vi måste lära oss vad minnesdagar eller andra återkommande dagar faktiskt innebär och vad de är till för.

Kvinnodagen finns inte där för att vi ska gratulera alla kvinnor för att de är kvinnor, kanelbullens dag är inte till för att … ok, just den dagen är faktiskt till för att äta och njuta av kanelbullar.

Den internationella minnesdagen för Förintelsens offer är inte till för att tycka synd om alla som dött – den är till för att se till att det aldrig sker igen. Jag vet att jag upprepar mig, men det är så viktigt att förstå det.

Om du agerar i motsats mot detta syfte – eller kanske inte agerar alls, då kan du lika gärna låta bli att minnas den överhuvudtaget.

Vi påminns om det varje gång det sker ett antisemitiskt hatbrott i Sverige. Plötsligt är alla politiker oerhört engagerade, säger de rätta sakerna och ser allvarliga och bestämda ut i varje tv-kamera som sveper åt deras håll.

Sedan går dagarna och ingen minns vad som just hänt – ingen följer upp löftena om “ingen antisemitism i Sverige!”. Ingen bryr sig förrän nästa dåd sker. Och nästa. Och nästa.

Det må vara en lyx vissa har råd med: ”Några judar, muslimer, svarta eller hbtqiga-personer kan man avvara – demokratin går inte under för det”. Vi snackar ju inte en ny Förintelse.

Mänsklighetens största Akilleshäl är föreställningen att historien inte kan upprepa sig. Problemet är att om vi bara minns sådant som förintelsen en dag om året – hur ska vi då se till att inget liknande ska kunna ske igen?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.