Tre år efter frigivning från livstidsstraffet

När jag skriver det här har det gått nästan tre år och fyra månader sedan jag klev ut från halvvägshuset, där jag spenderade sista året av mitt straff, som en fri man.

Det var en surrealistisk känsla att efter 20 år under Kriminalvårdens styrande hand, kunna åka var jag ville, när jag ville.

 Jag satte mig i min fullpackade gamla Volvo V70 från 1999 – för övrigt samma år som jag greps – och styrde mot framtiden. En framtid där jag skulle visa att den andra chans som getts mig inte skulle förslösas. Och jag har verkligen inte förslösat den möjlighet som getts mig.

 Den första tiden var det mycket kontakt med socialtjänsten och ordnande med praktiska saker som att få en bostad, gå på besök hos frivården som hade ansvar för min övervakning med mera. Jobbade gjorde jag primärt hos Magasinet Paragraf, för att få in en fot på arbetsmarknaden, där jag hade en praktikplats på heltid.

Pengar fick jag via Försäkringskassan i form av aktivitetsstöd. Att vara verksam heltid var dock något jag inte förmådde efter 20 år i fängelse och efter några månader gick jag, efter samtal med min arbetsgivare, ner på halvtid.

 Skrev något enstaka alster då och då för Paragraf, men i övrigt gjorde jag research och vissa praktiska göromål. Jag släppte mitt författande, trots att intresse fanns från förlag om att ge ut fortsättningar på de böcker som tidigare publicerats, orkade liksom inte skriva en massa.

Jag stängde ner mina sociala medier och drog mig bort från rampljuset. Under ett tag var det riktigt tungt.

 Det enda övriga skrivande jag gjorde var i samband med juridiska ärenden. Jag fortsatte hjälpa intagna med juridiska skrivelser och åtog mig även ett och annat rättsfall. Hade även förhandlingar i rätten med jämna mellanrum.

Vid ett tillfälle blev jag kontaktad av Jannik Svensson, dåvarande VD för tidningen Bulletin, som önskade ha min juridiska rådgivning. Inte hade jag en aning om de löpsedlar som skulle följa det uppdraget. Och inte heller kunde jag gissa att just samarbetet med Jannik skulle leda till en helt ny krimpodd.

 Jag kommer inte gå djupare in på händelserna i Bulletin, kan sammanfatta det med att dåvarande VD Jannik Svensson och styrelseordförande Tino Sanandaji, frågade om jag ville hantera en tvist och så ombads jag efter ett tag följa med på en bolagsstämma för att representera VD Jannik Svensson och då alltså vara hans juridiska ombud.

Denna bolagstämma har sedermera blivit hett stoff för media. Ni som är nyfikna kan googla på mig, Bulletin och Jannik Svensson.

 Bulletin-uppdraget gick inte som tänkt och det slutade med att VD:n hoppade av. Men jag och Jannik hade kommit väldigt bra överens, så vi beslutade oss för att dra igång en krimpodd med namnet ”Brott och Straff”. Vi är i full färd med att spela in och första avsnittet släpps nu i februari.

Dessutom fick jag hänga på när han drog igång tidningen Nongrata och även påbörjade samarbeten med olika kreatörer, bland annat Paolo Roberto.

 Här befinner jag mig nu. Har något enstaka juridiskt uppdrag, men satsar mest på media. Fortsätter skriva för Paragraf och även för Nongrata. Ett nytt Instagramkonto har dragits igång: ricard_nilsson_offentlig. Har varit med i flera poddar de senaste månaderna, framförallt för att marknadsföra ”Brott och Straff”.

Dessutom har jag återupptagit mitt författande, min inspirationen att sätta ord på pränt är tillbaka. Snart kommer bland annat del 2 till min tidigare utgivna bok ”En livstidsdömds dagbok del 1, Tidaholm”. Och även fler kriminalromaner är på gång.

 Mitt liv går upp och ner, och just nu känner jag stark förtröstan inför framtiden. Och viktigast av allt, den farhåga som många haft – en del har säkert även önskat det – är att jag skulle återfalla i brott. Nåt sånt har inte hänt.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.